Superettan lever – bloggen likaså
Det har varit lite rörigt ock körigt den senaste tiden, därav det uteblivna bloggandet. Men nu kör vi igen!
Som tur är har inte serien gått in i koma utan fortsatt rulla alldeles utmärkt utan minsta tecken på att inläggen här uteblivit, det är sant och lite konstigt va?
Helt seriöst så drar det ihop sig och det drar ihop sig både i toppen och botten. Vi börjar lite längre ned i tabellen:
Att IK Brage lämnar serien till nästa år har stått klart ganska länge, försöket med att byta tränare och sedan avveckla sportchef Kallbäck har inte förändrat någonting. Klubben får börja om i division ett nästa år.
Nykomlingarna Örgryte har inte heller fått det att stämma enligt plan, det kommer att bli en tuff höst för en klubb som sprudlade av spelglädje och fina resultat under vårens gruppspel i Svenska cupen.
Ett gäng som vant sig att dansa på den slaka kval-linan, Värnamo ser ut att ta omvägen kvar i serien på samma sätt detta år. En tillfällig period med bra resultat har gett hopp om att tvinga sig över strecket men det blir nog en kvalfylld höst för Åkeby och det småländska gänget.
Skyttekung Altemark-Vannemyr till trots, Varberg tar för lite poäng för att må riktigt bra. Kanske kan man klara det tack vare att det finns erfarenhet i truppen, men enkelt blir det inte.
Jönköping Södra är ett lag som är svåra att få grepp om, klart står dock att dom inte kommer att ha god marginal nedåt, om dom nu behåller sin nuvarande position.
Östersund är inne i en bra period och framför allt tar man tunga segrar på hemmaplan, senast fick topplaget GIF Sundsvall vända hem utan poäng. En ovanlig nykomling som jag tror klarar nytt kontrakt.
En av de största besvikelserna i årets serie, enligt mig, Landskrona BoIS ligger lite skakigt till och kommer inte riktigt igång. Magkänslan säger att dom reder ut det, men jag hade förväntat mig mer.
Assyriska, Ängelholm och Ljungskile ligger på kö nedifrån och upp med helt olika säsonger bakom sig. AFF började riktigt bra för att sedan hamna mer och mer i det vakum som uppstår i mitten av tabellen, ändå en skaplig säsong hittills. Ängelholm hade en oerhört skakig försäsong och har fått arbeta sig in i serien, dom är ungefär där jag förväntade mig. LSK däremot ligger avsevärt mycket bättre till än vad jag trodde från början och det är bara att gratulera. Ekonomiska bekymmer till trots blir man kvar även nästa år.
GAIS har fått lära sig att livet i Superettan inte är en dans på rosor utan snarare på dess taggar. Det ska till ett mirakel (gott eller ont) om göteborgarna ska hamna i någon dramatik denna höst.
Hammarbys säsong har präglats av besvikelse. Byte av tränare, spelare som kommit på kant med ledningen men framförallt för dåliga resultat. Måltorkan på Nya Söderstadion är över, kanske kan det i alla fall ge en positiv avslutning på säsongen?
Degerfors IF: jag lyfter på hatt och keps över vad brukslaget från Stora Valla presterar. Jag såg det inte komma innan säsongen och jag gör det knappt ännu, men faktum är att laget med lite flyt faktiskt kan nosa på kval uppåt. Imponerande.
GIF Sundsvall, livet efter Ari Skulason har gått rätt ok och hoppet lever i allra högsta grad. Sviktade mot ÖFK senast men det lär bli ett häftigt upplopp där man utan tvivel är med.
Örebro SK har legat där uppe hela tiden och släpper knappast taget, för en liten stund kändes det som att man skulle rycka loss men det har inte skett. P-O Ljungs gäng tar nog en av direktplatserna, då kanske han blir på lite bättre humör?
FFF. Fasligt Fräcka Falkenberg. Den utan tvivel största positiva överraskningen på några år i Superettan. Att dom leder serien efter tjugotvå (22) spelade omgångar fanns absolut inte i min sinnesvärld. Men dom gör det, dom leder och dom uppträder som ett topplag ska göra. Övertygade mot Hammarby och har ett självförtroende som blir svårt för övriga att knäcka. Eklund har förbjudit ordet Allsvenskan, jag undrar om det går att göra 2014?
Twitter:
@MagnusOsterberg