Senaste nytt
Matchrapporter
SOLNA: Robin Olsens räddningar, Granens återkomst, Foppas uppoffring, Kristoffer Olssons minimagi, Seb Larssons löpförmåga, Bergs revansch eller - bara en sån sak - Pierre Bengtssons grandiosa vänsterbacksdominans.
För att ta några, jag hade kunnat dra hela laget. Och Janne Andersson.
Kan vi inte bara enas om att vi har en förbundskapten som kanske har lite bättre koll än tio miljoner andra svenska förbundskaptener?
Det blev ännu en minnesvärd kväll på Friends.
Så som vi nästan har vant oss vid när de stora elefanterna kommer hit och ska spela bort den där gula kollektiva skandinaviska massan. Frankrike, Holland, Italien har alla gjort fullgoda försök. Ingen har lyckats åka från Solna med en seger.
Jag kan peka på en oerhört många komponenter som gjort det möjligt genom de här åren, men det går inte komma ifrån att den viktigaste är Janne Andersson.
För det är såklart ingen tillfällighet att ett landslag under hans ledning har gjort det som få andra hade kunnat göra med de här spelarna. Och det handlar inte om enskilda spelare, inte om hur de ser ut eller vad de heter. Det handlar heller inte om me, myself and I. Eller...för nu har givetvis den debatten dykt upp också, som ett brev på posten...om "rolig" fotboll.
Det rör sig om resultat. Det är nämligen resultat som tar Sverige till mästerskap. Hade vi haft Spaniens, Hollands, Italiens eller Frankrikes utbud av briljanta spelare så hade det förmodligen gått att lösa med med tici-taca eller något som i betraktarens ögon är vackert.
Nu har vi inte det. Inte tillnärmelsevis. Men vi har en förbundskapten som kan bygga ett lag och det är vår enda rimliga chans. Twittermaffior kan rasa, agenter kan gorma, Zlatan kan häckla, experter kan vifta med pekfinger och ett land fullt med förbundskaptener kan unisont tycka att de kan det här med fotboll mycket bättre.
Men jag vågar påstå att de har fel. Varenda en.
Det har bevisats så många gånger nu att det inte längre går att vifta bort.
Marcus Berg var magnifik, en formidabel länk mellan försvar och anfall. Han stångades, han styrde bort, han klackade, han var arg, elak och han jävlades. Och gjorde mål. Den som inte vill eller kan inse betydelsen som Marcus Berg för det HÄR laget har ju bara bestämt sig för att de vill se någonting annat istället.
Folk har alltid älska att leta syndabockar i landslaget.
Anders Svensson var det långt efter "Kim-gate" trots att han gång efter gång täppte till käften med helt avgörande insatser, Johan Elmander fick sin beskärda del under en period men kom alltid tillbaka. Sebastian Larsson har ifrågasatts, Micke Lustig var inte värd vatten efter brist på tillräckligt bra stolphållning i Ukraina-EM, Andreas Granqvist har betraktats som helt slut och Marcus Berg har sablats ned fullständigt i smått ovärdiga utspel från allt och alla.
Alla fanns de på planen igår och spelade avgörande insatser för Sverige.
För i det här landslaget handlar det inte vem spelarna är, vad de heter eller vilka klubbar de spelat för. Det handlar om vad de gör när de är där; resultat. Debatten om "rolig fotboll" brukar jag hänvisa till 80-talet. Då gick Sverige aldrig till några slutspel. Gissa om det var så roligt?
Eller gissa om Finland tyckte det var roligt att bara förlora eller om de anser det är roligare att anpassa ett spel som ger resultat och som kan leda nationen hela vägen till ett första slutspel? Det är spelarna som gjort det och det är spelarna som gör det, vi ska inte glömma det, inte heller Robin Olsens avgörande räddningar i början på den här matchen.
Men det hade inte gått utan Janne Andersson.
Vi är väldigt många som känner att vi kan rätt mycket, bättre än alla andra oftast. Men vi kanske ändå ska inse att ingen kan bygga sådant här landslag med sådana här resultat som Janne Andersson?
Även om Leif Boork tyckte att det var de svenska bytena som gav Spanien en poäng. (ja, det är sant!)
Även om det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid.
Även om Abbe Khalili inte blir uppringd.
Tar det här laget sig till EM-slutspel 2020 så är det för att Janne Andersson valde rätt spelare att göra de resultat som krävs för att gå vidare. Man kan lätt säga att det faktiskt är en viktig del av hans jobb. Och att han klarar det bra mycket bättre än någon annan.
