I runt två år nu har utlandsspekulationerna kring Daleho Irandust och hans mittfältstalang blommat upp med jämna mellanrum. Är en flytt nära? Vad tänker han? Vad händer nästa säsong? Jag ringde ”Dalla” för att höra hans tankar kring sin nuvarande plats i karriären.
För lite drygt ett år sedan fick den nu 21 år gamla göteborgaren stora problem med en symfys, en slags fog, i bäckenet. Han ignorerade det och åkte med till januariturnén i Qatar, men när han återvände till Gothia Park Academy och Hisingen kom smärtan tillbaka. Efter två månaders problematik och rehab fick han en lång kortisonspruta, som körs in i ljumsken för att nå bäckenet. (Frågade honom givetvis hur denna procedur kändes och han svarade sparsamt ”det var inte behagligt”.)
Säsongen närmade sig och Daleho blev redo för spel till första matchen mot Malmö. Och han gjorde mål direkt. Längre fram på året vann han cupguld med BK Häcken, hans första guld på seniornivå. Under hösten gjorde han fler poäng än under våren och han kände sig nöjd med sitt spel. Men förväntningarna var höga utifrån, många går fortfarande och väntar på att ”Dalla” ska få sitt stora genombrott.
Så vad är det som gör att det där blomstrandet dröjer? Varför har han stått på sina fyra mål i allsvenskan de två senaste säsongerna, när så många, inklusive han själv, vet att han har mer att ge? Har det med speltid, spelsystem och omgivning att göra, eller har han helt enkelt mer kvar att utveckla i sitt spel?
”Bägge. När jag tränar försöker jag ju hela tiden tänka på vad jag kan bli bättre på. Jag menar, alla spelare har ju någonting som de skulle kunna lägga till i sitt register. Och jag är absolut inte fulländad. Jag är bara 21 år. Det finns ganska mycket att förbättra. Men en annan omgivning kanske hade gjort det enklare för mig att utvecklas.”
”Jag känner mig redo, alltså. Jag vill utomlands. Jag vet att jag har mer att ge och jag tror att mitt spel passar bättre utomlands. Man måste vara snabbare, man måste vara kreativ. När jag spelat mött internationellt motstånd har det gått snabbare, och jag känner att jag klarar av det. Den nivån vill jag fortsätta på för att bli ännu bättre.”
Klockan tickar. 21-åringens kontrakt går ut efter den stundande säsongen, och jag är säker på att sportchef Sonny Karlsson funderar på bästa sättet att göra en så lukrativ affär som möjligt med Irandust. Men samtidigt är det svårt att trissa upp priset om inte mittfältaren utvecklas, och den utvecklingen kanske inte kommer förrän han bytt miljö. Moment 22.
Trots att de två senaste säsongerna varit ojämna stundtals, för Daleho Irandust, får jag uppfattningen att han är trygg i vad han kan. Han tar inte åt sig när en främling påpekar att han varit dålig, men han lyssnar noga när vänner och familj hjälper honom att utvärdera sina insatser. Han har byggt upp ett nät av personer att bolla med, och det verkar göra honom lugn.
”Dom är alltid ärliga. Jag uppskattar det, och jag älskar att snacka fotboll.”
Oavsett vilken klubb ”Dalla” spelar i när säsongen drar igång har han en klar bild av vad han vill prioritera framöver, med start under 2020 års januariturné.
”Jag hoppas att inte missa öppet mål den här gången”, säger han och skrattar åt minnet från matchen mot Finland ifjol. Utöver det är det poängen som gäller. Han vill producera mer under året, han inser hur viktiga de där pinnarna är för att cementera sin plats som offensiv och kreativ fotbollsspelare.
Jag tror att utlandsäventyret är nära för Daleho Irandust. Visst, hans karriär har ännu inte tagit den sagolika form som andra stortalangers gjort när de först slagit sig in i allsvenskan, blomstrat och blivit sålda i nästa fönster. Och det kanske många trott från början. Men det betyder inte att sagan inte kommer att bli sann.