Lång intervju - Slingrar sig inte och ilskan över AIK:s höst: ''Fy fan, statiskt och trist''
ANNONS
- Det är självklart att jag inte hade påbörjat en resa utan en sådan här lösning, säger Norling till FotbollDirekts utsände nere i Marbellas om i en längre intervju även pratar om sin tuffa inställning till sina spelare och smärta, hur jobbigt det är att vara ledig - och hur jäkla tråkigt han tyckte AIK spelade under hösten 2019.
Det är befriande att höra.
Samtidigt extremt ovanligt.
En tränare som fullständigt sågar det system han själv byggt, en taktik som både gett SM-guld och Europa-spel. Rikard Norling har inga problem med det alls.
- Sista fighterna mot Sundsvall och så hemma, så kände jag: “Fy fan, vad statiskt och trist! Det finns ingen dynamik överhuvudtaget i det vi gör”, säger Norling, slår ut med armarna och fortsätter:
- Odynamiskt anfallsspel och låsta i det faktum att vi skulle ha spelare bakom bollen i princip hela tiden, oavsett när och var på planen.
Men ni vinner ju guld 2018. Ni är med i stort sett hela vägen i guldracet 2019. Ni har en patenterad och framgångsrik metod som tagit er så långt. Då väljer ni att byta riktning (till ett offensivt 3-4-3). Varför? - Det funkade ju! Absolut. Men samtidigt är det så när man känner…., alltså, den stora fördelen med resan de senaste tre-fyra åren är att vi har skapat någonting som varit problematiskt för motståndarna. Men jag kände på slutet att det är inte problematiskt längre, säger Norling.
- Sen är det ett faktum, det spelsättet (3-5-2) är väldigt specifikt och tydligt. Jag känner själv att jag är klar med det där nu. Jag är färdig.
Du behövde något nytt som tränare?
- Ja, jag kände det. Jag började också tycka det var trist att titta på, och att vara en del av det.
- Jag kände, nej, det är inte den riktning jag vill gå de närmaste fem åren. Hade jag inte känt så, så hade jag inte suttit med Björn (Wesström, sportchef) veckan efter serien slutade och kunnat få honom att känna att: “Fan, det här låter ju bra. Det här är precis rätt väg”.
Det är ett samtal bara en vecka efter allsvenskans slut och AIK slutat på en fjärde plats. En besvikelse för spelare, ledare och fans. Rikard Norling har “bara” ett år kvar på kontraktet, och spekulationerna är i full gång om det inte är dags för AIK att byta ut guldtränaren från 2018. Spekulationer som egentligen pågår ända fram till det pågående träningslägret i Marbella, då AIK officiellt går ut med att parterna är överens om en kontraktsförlängning över säsongen 2021.
Men enligt Rikard Norling hade man alltså varit överens i nästan fyra månader.
- Man kan faktiskt säga så här, jag och Björn var överens om det här veckan efter serien slutade. Att vi skulle köra vidare.
Sen har det bara dragit ut på tiden av olika anledningar.
Varför kommunicerades inte det då? Det hade ju tagit död på spekulationer och kunnat ge en lugnande effekt i er process.
- Ja, alltså, det är Björn som ska ta fram papperet och skriva klart. Men det blev inte så. Det var säkert vissa instanser som han också skulle få bekräftat ifrån.
- Men det är självklart att jag inte hade påbörjat en resa utan en sådan här lösning.
Nu läser jag mycket om allsvenskan, men inte allt. Det här är första gången jag hör det här.
- Ja. Vi satte oss ner och kände om det finns möjlighet att det här kan rulla vidare. Björn lyssnade på mig, hur jag resonerade.
- Om jag hade legat kvar i ett tänk, där vi skulle förädla det vi hade och justera vår spelidé som vi idkat bara för det är vår trygghet, och så. Då hade nog Björn där och då sagt att: “Hörru, jag funderar lite på det här”.
- Men han kände att jag var på väg i den riktning han trodde på, och det var tajming i det. Så blev det samma lösning som inför 2019.
Tränaren Rikard Norling i dag, jämfört med tränaren Rikard Norling 2008. Vem är det?
- Den är stor, den frågan. Jag har samma utvecklingshunger, samma iver att göra resultat. Jag älskar att vara fotbollstränare, jag älskar vara nära riktigt duktiga fotbollsspelare i en klubb där det förväntas att jag ska göra toppresultat. Gör jag inte det så är det skit.
- Det är exakt samma drivkraft. Den har inte förändrats. Sen är det skillnad på min skicklighet, kunskap och erfarenhet naturligtvis. Jag är bättre.
Om man kokar ner det till en personlig relation till spelarna. Du var känd för att vara kontrollerade. Som när du förbjöd Johan Mjällby att dricka juice till frukosten…
- … där är det stor skillnad. Det är som natt och dag. Jag är fortfarande medveten om att sådant är viktigt, så är det ju. Men jag går inte in och petar i det.
- Sen har spelarna också utvecklats. Det har hänt mycket på tolv år. Det är nya generationer som växt upp med något helt annat.
När man lyssnar runt lite så hör man om en tränare som är ganska tuff, som vill att spelarna tränar trots att det kanske gör lite ont. Du vill att man gör jobbet ändå.
- Jag skulle säga…., det är helt omöjligt för en spelare att vara hundraprocentig genom en karriär. Det handlar om att komma ut på startlinjen så ofta som möjligt, och kan du komma ut på startlinjen och genomföra en träning och samtidigt ha ont…, alltså vi vänder och vrider på allt vi kan tillsammans med det medicinska teamet för att spelaren ska kunna komma ut till startlinjen.
- Och lyckas jag inte med det, då får jag acceptera det. Men jag känner också att det är en träning som den spelaren individuellt tappar i potentiell utveckling och möjlighet att konkurrenssätta sig själv.
Rikard Norlings glasögon har i vanlig ordning glidit ner på näsan, han tittar över bågarna på mig, och säger:
- Jag är långt ifrån: “Äh, det är okej. Låt gå”, vad gäller det här. Det finns nog vissa spelare som upplever att jag är på dem, och som ibland kan tycka det är jobbigt. Så är det.
En attityd där: “Gör det lite ont…
-... då ska du ut. Punkt! Det är inget gulligull. Inget “har du lite ont så kan du vara hemma”.
När njuter du då?
- Jag njuter när jag får jobba med seriösa människor, och det får jag göra varje dag här. Och jag har otroligt jobbigt när det är ledigt, trots att jag vet att alla behöver det för att må bra.
- Men jag känner att jag bara sprudlar av saker som jag vill göra och jobba med. Men jag känner att jag inte får ringa tränare i staben, eller köra något med en spelare. De har sin lediga dag, och jag måste hålla mig undan.
- Men det är en påminnelse för mig hur mycket jag älskar det här, det jag gör varje dag.
Vad är den viktigaste egenskapen hos en tränare?
- Jag tror att det viktigaste är att man är sig själv. Liverpools Jürgen Klopp sa väl något i stil med att det handlar om att omge sig av människor som är bättre än en själv… Jag vet inte om det är det viktigaste. Om inte jag är mig själv, och tror att jag måste lägga mig till med något för att jag tror att det är vad folk vill ha av mig, så är jag ganska illa ute i längden. Även med bra folk runt omkring mig.
- Så det börjar där.
Du har antytt att AIK inte har en guldtrupp 2020. Har jag verkligen förstått dig rätt då?
- Jag vet inte hur rubrikerna såg ut…, jag förhåller mig till den trupp som Björn är ansvarig för. Jag gör mitt absolut yttersta oavsett om den är överlägsen i Sverige, eller om den inte är det.
Kan den här truppen vinna SM-guld?
- Jag tror att om vi får till det på ett bra sätt så är jag övertygad om att det är möjligt, det är bara frågan om det går fort.
Du menar om det händer i år eller längre fram.
- Ja, typ.