Senaste nytt
Matchrapporter
Alla förstår varför, ingen kan ha missat att vår omgivning är upp-och-ned.
Ändå finns det dom som inte kan låta bli att gnälla, insinuera och hitta anledningar till att kritisera beslutet.
Som om läget inte är jävligt nog.
Det är som det är.
Vi hade alla sett fram emot så mycket, en allsvensk start i april med allt vad det innebär och en EM-fest med Alexander Isak och Co i Dublin och Bilbao.
Men nu lever vi en verklighet där människor i stora delar av Europa tvingas leva i karantän för att undvika att länder ska rasa samman fullständigt.
Vi måste utgå från det.
Var, när och hur olika fotbollsmästerskap ska spelas är inte ointressant, för om några månader tror och hoppas vi att det är möjligt med en hyggligt normal verksamhet i samhället igen.
Men. Här. Och nu; hur orkar vi börja tjafsa om vem som fått flytta på vem eller huruvida EM ska spelas i ett eller tolv länder?
Kan vi inte börja med att ta ett steg i taget och ta hänsyn till en (för att dra till med ett understatement) komplicerad situation?
Det viktigaste med dagens beslut var att vi fick ett - beslut.
Framförallt innebär det att sommaren har frigjorts för ligaspel, vilket inte minst underlättar för allsvenskan när vi hoppas att den kan vara igång igen.
Det innebär också att vi vet vilka förutsättningar som gäller.
Det ryktades om ett alternativ med EM-slutspelet i december och då tycker jag att det här är klart bättre, istället för ett mästerskap i vinterväder.
Dessutom kan det nog krävas så pass lång tid för landslagsfotbollen att återanpassa sig när rätt mycket annan fotboll ska pressas in och ta igen vad coronaviruset berövat.
Att flytta en sån här koloss innebär förstås att det finns annat som påverkas, det finns inte tillräckligt många somrar för att möjliggöra hur många fotbollsfester som helst.
I det här fallet innebär det bland annat att damernas EM-slutspel också tvingas flytta fram en sommar, från 2021 till 2022.
Det går självklart att hävda att det är "killarnas fel", att tjejerna får stå tillbaka för att männens penningstinna Uefa-guldkalv kommer marscherande.
Eller så går det förstås att skylla på coronaviruset och det helvete vi står mitt uppe i.
Det är mycket möjligt - eller snarare troligt - att damernas EM inte hade flyttat på herrarnas om situationen hade varit tvärtom. Men vi vet inte säkert. Och vad spelar det för roll just nu?
I det läge vi befinner oss i, är det relevant att leta upp rätt eller fel? Det går att skylla på griseri i pamparnas väldigt manliga högborg, det går att skylla på pengar (det gör det alltid), epidemiloger och misogyni, om du så vill, men boven i det här dramat är i slutändan den lirare i Wuhan som tvunget ville koka soppa på fladdermöss.
Ekvationen var given.
Det hade varit omöjligt att spela både EM och VM för herrar samma sommar (2022). Då återstod egentligen bara ett vinter-EM, som inte hade varit optimalt månaderna efter en pandemi på "influensavirus", eller att damerna fått dela EM med herrarna.
Det sistnämnda hade varit rätt häftigt i sig, men hade inneburit att damernas mästerskap inte fått samma starka uppmärksamhet som ett eget EM.
Kan vi inte bara köpa det, i det här läget?
Michel Platinis bakfylleidé om ett EM i 12 olika länder lanserade han på en presskonferens i Kiev 2012 med de bevingade orden "det är så lätt och billigt att flyga runt i Europa numera".
Redan där var den idén så fel i tiden att det är svårt att tänka sig att det skulle gå att navigera så illa. Mitt i en pandemi så framstår den inte särskilt mycket bättre. Om vi säger så.
Det vore i det närmaste brottsligt om Uefa vill hålla fast vid den här tanken. Men det återstår att se framöver.
Idag är det 15 månader till EM i ett läge där situationen i världen förändras från dag till dag. Jag utgår från att Uefa-styret får all anledning att diskutera och omfördela EM-upplägget innan det är dags.
Om inte, då står vi redo att ge dom den skit som de rättmätigt borde ha.
Men idag?
Kan vi inte vara nöjda med att vi förhoppningsvis får två fotbolls-EM överhuvudtaget?
Och så tar vi resten sen, när den här skiten är över.
