Kommer att bli ett dilemma för förbundskaptenen

Två landskamper mot världsmotstånd, två förluster, noll gjorda mål, en släppt stolpe och en onödig utvisning som förstörde möjligheterna.
Så, vad gav de här Nations League-dagarna?
Jag hittar åtminstone ett väldigt positivt besked – som kommer sätta Janne Andersson i ett skarpt läge.

För Pontus Jansson drev det här landslaget prickfritt över 180 minuter. Det syntes. Och hördes.
Jansson har varit en ledare sen den dag han tog bussen in från pilarna i Arlöv till stora stadion på Lorensborg i Malmö.
I väldigt många avseenden är han ju en Andreas Granqvist i sitt sätt spela, röra sig och leda ett manskap.
Nu har Jansson tydligt visat att han kan göra det mot Frankrike och Portugal, så nu sitter Janne Andersson i ett läge där Victor Nilsson Lindelöf är given och hans ordinarie kapten fortfarande är skadad.
Det kommer inte vara något lätt val för förbundskaptenen att välja bort sin favorit Granqvist om och när han är tillbaka. Men det kan aldrig vara enkelt att förbise Pontus Jansson, inte så länge tiden faktiskt går och kan dra iväg ganska fort innan ett EM-slutspel lurar runt hörnet.
Jag har hela tiden hävdat att alla förbundskapteners stora problem blir alltid att välja bort de spelare som lett hans lag till framgångar förut.
Jag säger inte att Andreas Granqvist inte är en man för EM om han är i form (för han är alltid stark i landslagssammanhang), däremot säger jag att Pontus Jansson ligger steget före idag.
Och han stärkte sina aktier betydligt.
Det kommer att bli ett dilemma för förbundskapten Andersson.

Den här matchen blev ju inte så mycket till match, den fick ett abrupt slut strax innan halvtidsvilan.
Gustav Svensson fanns med i den här startelvan för balansens skull.
För att brunka. Jävlas. Vinna tråkiga bollar. Och bana väg för spelare som Forsberg, Olsson, Kulusevski och Isak.
Det är en spelstil som kräver sin disciplin.
Den släppte Svensson å det grövsta när han oförsiktigt kom för sent in i en situation som gav hans andra (solklara) gula kort.
Dessutom strax utanför straffområdet; rött kort och mumma för Cristiano Ronaldo, frisparken borrade han in bakom muren förbi Robin Olsen.
Där och då var den här matchen förstörd, over and out.
Sverige hade haft det jobbigt nog ändå och tio man i en hel halvlek och 0-1 i arslet mot ett lag av Portugals kaliber är lite som att kastas till lejonen med en nagelsax som vapen.

Vi ska ha väldigt klart för oss att Sverige ställts mot två av världens bästa nationer på Friends, det måste vi ha i beaktning när vi bedömer prestationerna.
Men det går ändå att kräva lite mer, åtminstone om vi ser till de tre halvlekar som det var elva mot elva.
För Sverige är ju i A-gruppen av en anledning, vi möter inte Frankrike och Portugal i inbjudningsmatcher för att det coolt att möta Mbappe och Ronaldo.
Vi har fortfarande för lite variation i vårt anfallsspel.
Det står i förhoppning till att Emil Forsberg kanske kan göra någonting, till att en fast situation kanske ska ramla ned rätt eller att Alexander Isak ska flyta igenom på egen hand.
Jag saknar ett bättre kombinationsspel, ett lite smartare och snabbare djupledsspel.
Ser vi till de här två matcherna är det också tydligt att Sveriges offensiv behöver Emil Forsberg med näsan riktad mot motståndarmålet och väldigt mycket mer involverad i spelet.
När Forsberg inte kommer in i matcherna, när hans list inte får vara den viktigaste beståndsdelen i bollinnehavet så  går det svenska spelet en aning i stå och bli torftigt.
Nu fick han massor av credd av Janne Andersson för sin defensiva roll mot Frankrike. Fair enough. Men det är inte därför vi har Emil Forsberg på plan.

Sammantaget hade Sverige en stor målchans över 180 minuter.
Vi kan leta bollinnehav och avslut eller annat som står på ett papper. Det är förstås inte tillräckligt, inte ens mot sådant här motstånd på hemmaplan (vad det nu är värt i dessa dagar).
Ska Sverige överleva i A-gruppen måste vi våga luta oss en aning mera framåt.
Även mot de allra bästa.

TV: Ekwall och Lühr efter förlusterna mot Frankrike och Portugal