PÅ FD: Nyholm i känslosam intervju – om depressionen och att överbevisa läkarnas dom

Det har gått över ett halvår sedan Jesper Nyholms karriär såg förstörd ut. Duellen med en ÖSK-spelare såg katastrofal ut. Eländiga bilder. Men nu gör AIK-försvararen framsteg och pratar osvikligt om att han ska lyckas rädda karriären.
– Läkare som sade till mig i början att, ‘‘Du kommer aldrig att spela fotboll igen” fick mig direkt att känna att: ”Jag ska slå sönder allt ni säger”, berättar i dag Nyholm för FotbollDirekt.se.

Stämplingen över fotleden som bröt Jesper Nyholms ben på flera ställen och såg så illa ut som problem som inte skulle gå att komma tillbaka i från. Han berättar här i en lång intervju om sekvenser som han upplevt i det tysta under dessa månader, speciellt den första tiden – som biter sig fast.

Det han återger är å en sida så känslosamt så att nerven i att lyssna bitvis blir total – samtidigt så finns den 25-årige AIK-försvararens energi där i berättandet på ett vis som lugnar ner. Det tillsammans med det hopp som nu kommit allt starkare den senaste veckorna gör att det inte ser hopplöst ut längre.
Det som hände i början av mars och den förjävliga skadan i sig självt, var bara början. Det skulle följa så många fler tunga motgångar.
Kort därpå drabbades han av en svår infektion och hur han fick höra av läkare att han borde ge upp sin karriär. Lägg där till hur han under sensommaren själv berättade om hur han efter det otäcka benbrottet hamnade på fel avdelning på sjukhuset.

Men det finns ännu mer som den sympatiske backen har brottats med de senaste sju månaderna. I dag berättar han för FotbollDirekt om framsteg den senaste månaden som gör honom övertygad om att karriären ska gå att rädda.
– Jag har långt i från gett upp. Jag är riktigt långt i från att ge upp. Jag ska testa allt och om det inte går så ska jag testa ännu mer, säger han till FD.
– Man ska komma i håg att jag gick ner tio kilo när jag låg på sjukhuset. Nu när jag väger mig samtidigt som jag pratar med er så ser jag att jag väger 70, det betyder att jag i dag bara har fyra kilo kvar till min idealvikt, säger Jesper och breddar den hoppfulla bilden ytterligare:
– Jag träffar en sjukgymnast på Sophiahemmet varje dag. Maria, hon är fantastisk. Hon har full koll på mig. Just nu gör jag som exempelvis 100 kilo i benpress. Frakturen är nu mer stabil än vad den varit någon gång sedan olyckan och jag känner mig så bra att jag känner att jag kan börja löpträna. Hade jag gjort en röntgen i dag som hade gett klartecken så hade jag börjat direkt.

Men det finns andra omständigheter också som på ett personligt vis färgat hans fajtingvilja.
– Jag har varit djupt nere. Man kanske kan kalla det för depression och jag har haft många olika psykologer under den här tiden. Vissa har hjälpt, andra har det inte. Ja, men det handlar ju om personkemi. Det gör ju det. När jag hade det som svårast så hade jag svårt att äta. Att orka äta. Alltså…mina föräldrar…deras betydelse! Jag vill få sagt att jag låg på sjukhuset i nära en månad och mamma och pappa har hälsat på mig varje dag. Varje dag har de funnits för mig. Kommit med mat, suttit med mig.

Men hur svår den här skadan nu än har varit, så allvarlig infektionen han drabbades av än var – och så mycket felbehandlad han ett tag blev, så sitter han alltså inte kuvad – utan vågar till och med prata om saker man kanske inte riktigt tror är realistiskt.
– Jag tror fortfarande så mycket på min karriär, att jag fortfarande tror det är möjligt för mig att bli utlandsproffs. Det är en viktigaste grejerna som driver på mig att komma tillbaka, och jag tror på riktigt att jag kan drömma om en sådan sak fortfarande, säger han och pratar vidare om små, små steg på vägen:

– Som exempelvis kan jag gå rakare, jag kan gå snabbare och snabbare. Jag har inte ont. Det känns så jäkla hoppfullt inför nästa röntgen som är om en månad. Det som driver mig som mest? Läkare som sade till mig i början att, ”Du kommer aldrig att spela fotboll igen” fick mig direkt att känna att: ”Jag ska slå sönder allt ni säger”.

När rörde du en fotboll som senast?
– Men i förra veckan rörde jag boll för första gången på två och en halv månad. Jag testade volleyskott mot en tjockmatta med mitt friska vänsterben. Som sagt hade jag gjort röntgen i dag och det hade sett bra ut så hade jag velat springa direkt, säger han till FotbollDirekt.se och fortsätter:

– Nej, är ju inte jätteofta på Karlberg. Därför att jag, kanske….inte vill störa. Ja, men jag vet ju att jag inte gör det men jag vill inte ta plats i onödan och väljer att jobba för mig själv, med mig själv. Göra allt för att bli frisk och till sist få komma tillbaka. Jag älskar ju den här klubben och alla människor, i AIK och runt omkring,

Hur svårt det än har varit under den här tiden, har du varit hjälpt tror du av att du hade ett sent genombrott och aldrig egentligen fått ta någonting för givet, karriärsmässigt?
– Ja, kanske. Man får perspektiv på saker mer än att alltid få höra att man är bäst. Jag har alltid fått lita till ett starkt huvud och ha tålamod. Tro på mig själv när ingen annan gjort det. Jag blev som exempelvis aldrig uttagen till Elitpojklägret i Halmstad. Jag vet många med mig som inte blev det och gav upp. Jag har hela tiden känt, nej, när andra har gett upp. Aldrig att jag ska göra det och det gäller i allra högsta grad just nu också.

Hur ser dina kontakter i nuläget ut med AIK?
– Jag har kanske inte så mycket kontakt med Rikard Norling men jag förstår att det är så. Däremot sms:ar jag mycket med Björn Wesström och AIK.s läkare Karol Zyto. AIK finns verkligen där för mig.

Djurgården på söndag. Hur ser du på en sådan stormatch? Hur ska du se den?
– Otroligt kul. Tänk att vinna både SM-guld och samtidigt slå Djurgården. Det borde vara klart nu, säger han och skrattar:
– Jag är så taggad så att jag banne mig trodde att matchen skulle vara förra helgen och blev besviken när jag insåg att jag fattat fel. Jag kommer att se matchen på plats. Det är inte så lätt att göra det, säger han om det känslomässiga.
– Men den här gången vill jag vara med på läktaren.