Allsvenske basen talar ut: “Varit mordhotad i fem år”

MALMÖ. 2013 var ett turbulent år på många sätt och vis för Mjällby AIF. Nu berättar klubbchefen Jörgen Martinsson öppet om turerna som skapade en storm på Listerlandet.
– Jag har varit mordhotad i fem år och haft 30 000 djurrättsaktivister efter mig, så jag är rätt van, säger Martinsson.

Först päron-gate, med en avbruten match på Stockholms Stadion mot Djurgården, och en debatt som fick klubbchefen Jörgen Martinsson att motta hot riktade mot sig själv och sin familj.

Därefter en uppmärksammad sparkning av sportchefen Thomas Andersson-Borstam, som bland annat följdes upp av ett pressmeddelande från spelartruppen där samtliga spelare sades tycka att beslutet var felaktigt. Vissa påstod att Andersson-Borstam fick lämna föreningen efter en maktkamp med tränaren Anders Torstensson. Andra påstod att det fanns en maktkamp mellan Andersson-Borstam och klubbchefen Jörgen Martinsson. Till slut fick Martinsson nog av spekulationerna och skrev ett långt inlägg på Mjällbys hemsida om frågan. 

Sedan följde en minkutställning i samband med en allsvensk match, vilket rörde upp känslor hos många människor.

Under bortamatchen mot Malmö FF blev också klubbchefen Jörgen Martinsson, och en anhörig till honom, omhändertagna av polis enligt LOB, lagen om berusade personer. Svarta rubriker kring Mjällby var ett faktum igen.

Men som om det inte vore nog läckte också skarp spelarkritik mot tränaren Anders Torstensson ut under hösten. Efter en spelarundersökning som visade att 16 spelare i a-truppen delvis eller helt hade tappat förtroendet för Torstensson valde tränaren att avgå.

2013 var ett minst sagt händelserikt år för Mjällby AIF.

Mitt i stormen stod klubbchefen Jörgen Martinsson. Han berättar nu för FotbollDirekt.se hur Mjällby mår som förening efter det omskakande året.
– Det är lite lättnad på många håll i klubben, för de som är runt omkring och inte är inne i hetluften hela tiden. Det är ju jag, och jag bara jobbar på. Alla påverkas ju, men jag påverkas kanske inte så mycket av att det blåser. Jag har varit med i Mjällbys klubbledning sedan hösten 1997, så det är ju rätt länge. Det innebär att man börjar bli gammal, säger Martinsson och fortsätter:

– Jag har varit vd för Svensk Minknäring i fem år, jag har varit mordhotad i fem år och haft 30 000 djurrättsaktivister efter mig, så jag är rätt van vid det där. Inne i kärnan i Mjällby så var det givetvis jobbigt och tufft, och det tog mycket energi, men vi var inte så skakade som man kanske kunde tro. Samtidigt är det klart att man vill jobba med fotboll och bli bättre på det, inte lägga massa tid på allt runt omkring.

Fick du mycket skit riktad mot dig efter att det började skrivas om just dig?
– Nej, det vill jag inte påstå, i och med att jag är som jag är. Jag står ju där. Jag gömmer mig inte. Jag jobbar dygnet runt, sju dagar i veckan för Mjällby AIF och har gjort det ganska länge. Fråga min sambo, hon är ganska trött på mig. Så jag är ju inte den som gömmer mig och den dagen som de som bestämmer mer än mig i klubben tycker att Martinsson har gjort sitt kommer jag acceptera det. Det är lite som Håkan Mild sa, Mjällby är inte till för mig, utan jag är till för Mjällby. Samtidigt kommer jag inte gråta ut hos dig den dagen jag lämnar. Då accepterar jag att det är så och då är det så.

Känner du dig mer tärd nu än innan förra säsongen?
– Nej, nej. Man brukar ju säga att allt som inte dödar det härdar. Jag har varit med om så mycket. Visst, det är ju bättre att vara med om de roliga sakerna, men jag vet att det går upp och ner eftersom att jag har varit med så länge. Vissa saker kan man inte påverka. Det som hände här på Swedbank Stadion i höstas kan jag inte påverka och jag kan säga att hade det skett igen så hade jag nog gjort likadant som jag gjorde då.

Martinsson syftar på matchen borta mot Malmö FF, då en anhörig till honom misskötte sig på bortasektionen och blev utkastad, varpå klubbchefen tar in sin anhörige på arenan igen via VIP-ingången. Enligt Martinsson var det för att hämta sin jacka och säga till sitt sällskap att han åker hem på egen hand, innan han och den anhörige skulle lämna arenan. Men under tiden blev Martinssons anhörig tagen av poliser enligt LOB, lagen om berusade personer. När Martinsson själv kom tillbaka blev han också “lobad” enligt polisen, trots att klubbchefen hävdar att han inte var berusad.
– Man funderade ju så klart efteråt och tänkte: “Vad hände och vad kunde jag ha gjort?”. Jo, jag vet ju så klart nu att jag kunde agerat lite annorlunda när det gäller vissa saker, men utifrån den situationen som var hade jag nog agerat likadant. Sen behöver vi ju inte gå in på detaljer för då är det ju (min anhörig) det handlar om.

– (Min anhörig) tog det förbannat hårt och har inte riktigt kommit över det än. Han är bara 19 år och tog det jävligt tufft. Men jag har snackat med honom och han vet ju vem jag är, men han fattade inte vilket sprängstoff det var. Det blev en läxa, för nu vet han det. Han vet vem jag är och hur tuff jag är, så han var inte så orolig för mig. Men nu fattade han vad det han gjorde kunde ställa till med och att det inte bara är honom som det handlar om. Han har definitivt lärt sig en läxa och det har nog gjort att vi på vissa sätt har kommit närmare varandra. Vi har pratat mycket om det.

Martinsson fortsätter sitt resonemang om sig själv som person:
– Om Mattias Asper (målvakt i Mjällby) vill något så sätter vi oss ner och snackar om det. Alltså, jag behöver inte bekräftelsen att någon kommer och klappar mig på axeln. Jag jobbar för Mjällby AIF:s bästa och det har jag gjort nu i 15-16-17 år. Den dagen de som bestämmer tycker att vi ska skiljas åt så kommer vi att göra det. Det kommer bli ganska odramatiskt, tyvärr.

Men alla personer som var inblandade i eller påverkades av de tuffa perioderna förra året hanterade inte stormen på ett lika bra sätt som Jörgen Martinsson.
– Andra personer runt omkring klubben och kärnan tog det betydligt hårdare. Vi reagerar ju lite olika eftersom att vi är olika som människor. Jag hade ett jättestarkt stöd från styrelsen hela tiden. De har sina erfarenheter och är också vana vid sådana här typer av stormar. I alla de här stora och tunga frågorna var jag och styrelsen förvånansvärt överens. Så måste det vara. Om du kallar mig för klubbchef, vd, klubbdirektör eller vad du vill så är det bara så att styrelsen måste ha ett förtroende för mig och jag måste ha ett förtroende för styrelsen. Vi måste dra åt samma håll. Den dagen vi inte gör det så ska man bara skiljas åt, säger Martinsson.

– Det kan vara kontroversiellt, men det behöver inte vara det. Så fungerar det i företagsvärlden och så måste det fungera i föreningsvärlden också. Skillnaden här är att vi har så många andra som tycker, supportrar, alla runt omkring. Men vi i innersta kärnan stod väldigt starka. Jag brukar skoja om det, för jag pratar öppet om det och för mig är det inga konstigheter, att läste man vissa kvällstidningar förra sommaren och hösten så såg man att det inte var någon som skulle vilja ha med Mjällby AIF att göra, framför allt inte någon som skulle vilja ha med Martinsson att göra. Riktigt så är det ju inte, det är nästan tvärtom. Den här hösten har det varit så mycket positivt att man undrar om det inte måste komma en käftsmäll snart igen.

Var det jobbigt att se andra påverkas?
– Ja, det var det ju absolut. Det har vi pratat mycket om internt och det kan vara jobbigt absolut. Definitivt.

– Vi hade mycket snack med spelarna i de här vevorna. Framför allt med spelarrådet, men vi hade även enskilda samtal med spelarna. Det är likadant där, vissa vill prata mycket, andra bryr sig inte. Vi hade täta kontakter och även där gäller det att stå rak i ryggen och vara där. Till sist handlar ju allt om vad man presterar och med så mycket positivt som har hänt i Mjällby under den senaste tiden så vänds vindarna helt plötsligt.

Hur har du blivit bemött på “stan” i Sölvesborg och Hällevik efter allt?
– Det har inte varit några problem överhuvudtaget. Folk känner mig. Sen är det säkert så att folk snackar skit bakom ryggen på en. Men jag är ju kontroversiell på det sättet att om jag tar ställning för något så står jag för det. Återigen, jag har varit vd för Svensk Minknäring i fem år och då bryr man sig inte vad andra tycker. Jag bryr mig på det sättet att om någon kommer med kritik så är jag beredd att lyssna, men det är inte så att folk kommer fram på stan.

– Det finns ideellt arbetande gubbar som är nere på Strandvallen varje dag och de är väldigt viktiga för mig. Där känner jag av. Sen vad jag får på för mejl, från så kallade supportrar, eller vad som skrivs på forum – det är totalt ointressant. De som är verkligen är där eller de som skickar ett ärligt och öppet mejl, där de talar om vad de heter, de svarar jag också. Folk blir ofta förvånande att de får ett svar tillbaka och att de är så utförliga.

När det gäller Anders Torstensson, visste du innan att något sådant kunde vara på väg att hända?
– Ja, absolut. Anders kom till mig direkt. Jag var den förste som han pratade med. Jag visste hur han resonerade och jag känner ju honom sedan gammalt. Vi är uppväxta ihop, kan man säga. Vi har spelat fotboll, golf och poker ihop. Anders är ju väldigt principfast. Vi har ju varit ovänner om pokerregler långt in på småtimmarna och jag vet ju fortfarande att jag har rätt. Men han är ju dum i huvudet, han kan ju inte pokerreglerna (skratt). Jag känner honom utan och innan, så han kom till mig direkt. Jag visste att han hade bestämt sig även om han inte utåt sa det.

Men du visste att spelarna hade den synen som de hade på honom?
– Alltså, det där. När man säger spelarna så klumpar man ihop alla. Så är det ju inte riktigt. Frågar du 24 spelare så får du 24 olika svar.

Men du visste att det fanns en grupp av spelare som skulle kunna “störta” honom?
– Ja, absolut. Det var ingen hemlighet, för det började egentligen med öppna samtal och så. Det var ingen hemlighet för Anders heller. Han visste om det.

Hur lyckades ni hålla ihop det så bra ändå och leverera resultat?
– Ja du, det är en bra fråga… Det är som jag säger, trots allt så spelar vi i allsvenskan i år igen och vi har byggt en konstgräsplan, vilken har varit på vår önskelista i tio år. Vi har byggt om mer på Strandvallen och satte en trupp tidigare än någonsin, med kvalitativa spelare. Dessutom har vi vänt en ekonomi, från minus tre miljoner till plus en. Bara det, att under tiden som allt det här hände så vände vi fyra miljoner…

– Det blev lite att man knöt näven ännu hårdare på grund av allt som hände. Man gör ju det. Det lärde jag mig väldigt tydligt när jag var i minknäringen också, att när du får ett yttre hot mot dig så blir du mycket starkare. När du inte har några yttre hot, då finns det mer öppningar för intern splittring också. Så fort du blir hotad utifrån så sluter gruppen sig. Det kommer fram en överlevnadsinstinkt att gruppen måste hålla ihop. Jag kan känna att just det har skett väldigt tydligt, med både spelare och de som jobbar i klubben.

Kände du inför förra säsongen att det kunde bli ett turbulent år?
– Nej, nej. Aldrig. Det fanns inga tecken på det på något sätt. Det enda var väl tränarfrågan. Det var ju så att Anders (Torstensson) var mitt namn också, så klart. Det var väl där jag kände att det skulle kunna bli en fråga under året. Det var Anders oerfarenhet det handlade om där. Men jag trodde stenhårt på honom och med facit i hand kan man ju se att han gjorde ett kanonarbete. Men nej, det fanns inga sådana tecken då.

Så du vet inte hur den här säsongen blir?
– Nej, jag vet ingenting. Det enda vi kan veta är väl att det lär bli lugnare. Men ni ska ju ha något att skriva och rapportera om (skratt). Något ska ju hända och samtidigt är det ju ändå elitfotboll. Konflikterna är ju inbyggda i elitidrotten. Det bygger på konflikter allting. Det innebär att det kommer att komma konflikter i år också. Det handlar om hur man hanterar konflikterna.

Ni är kanske mer beredda i år?
– Jo, det är klart. Så är det väl. Men återigen, jag har varit med så jävla länge nu (skratt). Men visst, förra året var extremt, avslutar Martinsson.