LÅNGLÄSNING – Norrköpingstalangen: ”De skrev att de ville att jag skulle dö”

Filip Dagerstål har vid 20 års ålder representerat Norrköping i snart 17 år, vunnit SM-guld med klubben och hunnit med ett U21-EM. I en lång intervju med FotbollDirekts Mårthen Bergman berättar han om Malmö FF-ryktet, Norrköpingshjärtat, att inte vara i Abu Dhabi, världens bästa ”Ante” och de vidriga Facebook-meddelandena han fick ta emot efter straffen han orsakade i ovan nämnda U21-EM.
– Några skrev att de ville att jag skulle dö. Men har de inte bättre liv än att de har tid med att sitta och skriva sånt till andra människor så är det mer synd om dem än om mig, säger han.

Sverige-Danmark är precis slut. Gustaf Nilsson har skyfflat in matchens enda mål med matchen typ sista spark och Filip Dagerstål har suttit klistrad hemma i Norrköping.
– Det är väldigt kul att kolla på, tycker jag. Framför allt när det är massa spelare med som jag ha en relation till.

En hel drös, till och med. Men Filip, som själv var med under förra årets januariturné, fick inte plats.
– Självklart hade jag velat vara med, men ibland är det såhär. Man kan inte alltid komma med till allting.

Är det inte jobbigt att kolla? Typ: ”jag borde varit där”?
– Nej, jag tycker det är kul att kolla, jag gillar att titta när folk jag känner spelare. Jag vill förstås att det ska gå bra för mina vänner. Sen fanns förstås januarilägret med i tankarna inför uttagningen, jag var ju med förra året. Men det är som det är.

Men det är som nöje? Inte i ”jobbet” som du kollar?
– Ja, det är helt klart mer som ett nöje.

Även när du kollar allsvenskan?
– Mm, det är samma där. Jag kollar på mina polare när de lirar. Jag kollar ganska mycket faktiskt. Visst funkar det lite som att ”scouta” också men det är inte därför jag kollar.

Förra säsongen hattade du runt en del. I Norrköping mest på innermittfältet, ibland högerback, och i landslaget bara som mittback. Hur påverkas du av det?
– Det blev en del olika positioner. Jag skulle säga att jag i grunden ändå är mittback men jag går att använda även på centralt mittfält. Jag är en central spelare i alla fall. Sen är det en balansgång det där. På ett sätt är det bra att kunna spela på olika positioner, för jag tror jag lär mig väldigt mycket olika saker, man lär sig tänka hur sina lagkompisar på olika positioner har det i olika situationer i spelet. Sen finns det förstås en nackdel att inte ha samma fasta position hela tiden. Det ger ju en trygghet.

– Jag säger inte att det är så för mig, men risken finns förstås att du blir en spelare som kanske konkurrerar om högerbacken, sen när vänsterbacken blir skadad hamnar du där. Sen är vänsterbacken tillbaka och då har någon annan gjort det såpass bra på högerbacken att man själv skickas direkt bänken. Man blir väldigt utbytbar. Över tid tror jag det är ett viktigt steg i utvecklingen att få spela på en och samma position även om jag tror att speltid överhuvudtaget är allra viktigast. Men man vill känna en trygghet för att kunna utvecklas optimalt och det gör man mer om man har en position. För mig spelar det ingen roll om det är på mittfältet eller som mittback, det är att spela varannan match på olika positioner som gör det krångligt.

Jag tänker att när man går ner från mittfältet till mittbacken så ger det en större förståelse för hur man ska agera i samspelet med mittfältarna.
– Som mittfältare allt mycket snabbare, den kontrasten märker man när man går från mittfältare till mittback. Jag kan nästan bli stressad för att jag har för mycket tid där. Men det är förstås jättebra att veta vilka situationer lagkamrater hamnar i beroende på när och hur du ger dem bollen. Man får en annan förståelse för det.

Lars Krogh Gerson, Eric Smith, Daniel Sjölund, Gudi Thorarinsson, Andreas Blomqvist, Alexander Jakobsen, Arnor Sigurdsson och Marwan Bazi. Det är en del spelare som trängs på innermittfältet. Och i backlinjen är väl Ante Johansson… ja, kanske inte given men…
– Ante är given. Det får man säga. Så är det bara.

Okej då. Så hur ser du på konkurrensen?
– Jag är högst medveten om att vi har många bra spelare. Och jag tror jag gynnas av att träna och spela med dessa spelare. Det kommer vara bra för min karriär.

Hur tycker du att du passar in i Jens Gustafssons spelmodell?
– I början var det ganska likt det vi hade under Janne (Andersson) men allt eftersom vi tappade massa spelare och nya kom in så går det inte att hålla kvar vid samma spelsätt hur länge som helst, man måste spela efter materialet man har och där tycker jag att Jens gjort det jäkligt bra. Vi utvecklas hela tiden och det måste man för att andra inte ska komma ikapp en. Personligen känner jag att jag är ganska bra på att anpassa mig utefter vad tränaren vill ha. När jag spelat på mittfältet med Thorarinsson så har han velat vara lite lägre och ha mycket boll på fötterna för att styra spelet, och då blev jag den som fick ta mer löpningar offensivt, samma när jag spelade med Sjölund. Då får jag ta en offensiv ”balans” också även om jag i grund och botten är en spelare som vill vara lite längre bak i banan, där är jag nog vassare.

Du har annars fysiken för en spelare som ska ”storma in i boxen” kan jag tycka.
– Absolut, och det jobbade vi en hel del på förra säsongen, att jag skulle orka ta de löpningarna i djupled. Jag känner att jag har de egenskaperna också.

När du får spela på så många olika positioner, kan du ibland stanna upp och fundera på var du egentligen är bäst? Typ ”vänta nu, jag kanske är grym som tia”?
– Haha, jag förstår vad du menar. Och visst är det så. Jag vet ju inte riktigt var jag kommer hamna, om det blir mittback eller mittfältare. Men jag tror jag har bra koll på vad jag är bra på och vad jag behöver förbättra på de olika positionerna.

Du var inne på att ”Ante är given, det får man säga”.
– Han är den bästa jag har spelat med under min karriär. Han är fantastiskt duktig. Han är så jäkla bra på den öppnande passningar, det låter lite klyschigt men han sätter tempot i matcherna. Och han är bra på att göra sina lagkamrater bättre vilket är en jäkligt underskattad egenskap. Jag tror inte man kan hitta en bättre lagkapten än Ante.

På vilket sätt leder han?
– Han och ”Daja” (Daniel Sjölund) har betytt otroligt mycket senaste åren. Mycket på det sättet som alla inte ser, det vill säga utanför planen, i omklädningsrummet. De är två fantastiska förebilder och otroligt bra människor. De kommer vara väldigt saknade när de lämnar.
– De har skapat en kultur där det inte spelar någon roll vem du är. Junior, rutinerad, utifrån eller från egna leden, alla är lika mycket värde. Någon kanske är mer eller mindre stjärna utåt sett, men i gruppen är alla lika viktiga. Där är de otroliga.

Tror du att det här blivit en kultur som kan vara kvar i Norrköping under många år?
– Absolut, det tror jag verkligen. Jag tror den kommer leva kvar ett bra tag även efter Ante och ”Data”.

Du kritade på en lång förlängning med Norrköping i början av förra säsongen. Vad är IFK Norrköping för dig?
– Det är här jag växt upp och här jag vill utvecklas. Jag vill att IFK, den dagen jag säljs, ska tjäna bra med pengar på mig. Jag ser det här som en väldigt bra miljö att vara i och ta ytterligare steg. Det är ändå mitt lag, jag är uppväxt här, har varit bollkalle, stått i line up, gjort det mesta. Mina idoler när jag var liten var de som spelade i Norrköping, mestadels i superettan. Jag har varit i den här klubben i snart 17 år, fått spela i A-laget och vunnit SM-guld. Det är häftigt egentligen när jag tänker på det, man stannar upp för lite och tänker på sånt. Jag önskar jag gjorde det ännu mer.

Det ryktades att Malmö FF ville ha dig förra säsongen. Först duckade du det snyggt med att det var fokus på IFK Norrköping och sen att det var fokus på U21-landslaget under EM. Nu, med en månad kvar till första tävlingsmatchen är det väl inte så mycket ”duckningskompatibelt” fokus på någonting egentligen, så kan vi reda ut det där eller?
– Haha, alltså, jag måste börja med att säga att under U21-EM där kunde jag förstås sagt att jag inte visste något eller så men jag ville bara ha fokus på U21-EM. Men jag kan säga här och nu att det var inte nära. Jag snackade aldrig med Malmö FF om det.

Det blev ju en ganska stor grej som tillslut kom att handla om att Norrköping – och även flera klubbar – tagit beslut om att inte sälja (eller åtminstone inte till samma pris som till utländska klubbar) till MFF.
– Jag läser inte allting så jag hade inte riktigt koll på det. Men hela jag och MFF-grejen blev mycket större än det någonsin var. Själv har jag inga problem att hålla distans till sånt och jag påverkades inte överhuvudtaget.

På tal om att fokusera på U21-EM. Det blev ett jävla liv efter straffsituationen mot Polen.
– Ja, vi från Norrköping fick oss en känga där. I första matchen var det Linus (Wahlqvist) och sen var det min tur. Jag tycker första matchen kändes bra och samma sak i andra, fram till straffsituationen. Den drog jag på mig den och ja, det blev mål. Jag tyckte inte det var en så stor grej, spelar du mittback kommer du dra på dig straffar. Det finns inga mittbackar i hela världen som inte gör det. Sen kan man diskutera hur klumpigt det var. Och det är klart att jag tycker det var tråkigt, men skulle jag gräva ner mig efter det kan jag inte hålla på med fotboll. Misstag gör man.

Märkte du av att det var rätt tuff kritik mot dig hemifrån, dels i media men även i sociala medier?
– Lite. Det var snack om att jag hade pratat med psykolog efter matchen och så vilket jag blev ganska irriterad över. Jag fick en fråga om jag hade pratat med Daniel Ekvall, vår idrottspsykolog i Norrköping, och då svarade jag att vi skickat lite SMS som vi brukar göra efter matcher. Sen läser jag i tidningen att ”Dagerstål har träffat psykolog”.

Fick du några reaktioner från ”folket”?
– Jag fick en del meddelanden på Facebook där det stod att jag borde dö och lite sånt. Det är såklart inte jättekul men har de inte bättre liv än att de har tid med att sitta och skriva sånt till andra människor så är det mer synd om dem än om mig. Det var många oddstorskar också, som skrev att de förlorat si och så mycket pengar.

Svarar du?
– Nej. Jag läste inte ens alla, jag läste några stycken och sen fattar man vad poängen är och ja… det är inte superutvecklande att läsa deras ”feedback”.

Hur påverkar det?
– Det påverkar inte. Som sagt, det är inte superkul att läsa men samtidigt… säg den spelaren som aldrig tabbar sig, missar öppet mål, en avgörande passning, tappar boll i fel läge, eller vad det nu är. Det är tråkigt i stunden och några timmar efteråt men om man ska fastna i att gräma sig över sådant så ska man inte spela fotboll på den här nivån.

Vi avslutar med lite mer Norrköping. Det pratas bara som Malmö och AIK när det snackas SM-guld 2018. Ni har, hittills, för första gången på flera säsonger faktiskt fått behålla alla spelare ni velat. Hur bra är Norrköping 2018?
– Ganska starka skulle jag tro. Visst, MFF och AIK har rustat en del, men framför allt MFF har också tappat en del folk där till exempel ”AC” kanske var bäst i hela allsvenskan. Jag tror stenhårt på att det är en fördel att inte ha för stor rullians på spelare, se på Djurgården till exempel, det blev bra tillslut men det tog ett tag innan de fick ordning på det trots massor av namnkunniga nyförvärv. Det är lite samma känsla som inför 2015. Då hade vi fått behålla nästan alla spelare, vi kunde utveckla vårt spel i lugn och ro och bygga vidare på det vi hade. Ju mer man spelar tillsammans desto bättre blir man tillsammans. Man blir ett mycket bättre lag när spelarna känner varandra, vilken sport man en pratar om, det är ingen raketforskning direkt. Och ja, 2015 gick det ju rätt bra.