”Sabovic bara log mitt i kaoset – kommer fylla ett stort tomrum i Djurgården”

Besard Sabovic lämnar Djurgården.
Väntat, men ändå tråkigt – inte bara för Stockholmsklubben utan för allsvenskan.
27-åringen är en karaktär och också ett kvitto på att det som ser omöjligt ut inte alltid behöver vara just det.

Första gången jag pratade med Besard Sabovic var efter allsvenska debuten nere i Malmö 2016. Mittfältaren var 18 år gammal. Blyg och oskyldig.

När vi nu tänker tillbaka på Sabovic sedan återkomsten till blårandigt sommaren 2022 är det allt annat än det. Jag tänker direkt på bilderna nerifrån Cypern. Mitt i kaoset där flaskor haglade in mot honom i Apoels desperata jakt att få i gång spelet stod Sabovic nere vid hörnflaggan och bara log.

Scenerna blev älskvärda i blårandiga led – och det här var också starten på den Besard Sabovic som kom att bli en av de absoluta publikfavoriterna på Tele2.

Det är dock lätt att glömma att det först i år, efter Rasmus Schüllers skada i allsvenska premiären borta mot IFK Göteborg, var då som Sabovic växte ut till den där givna mittfältsdynamon. Under 2022 och 2023 tyckte jag ofta att han presterade så fort han fick chansen från start eller byttes in, men att det också ofta ändå inte räckte till för en kontinuerlig startplats.

Sabovics 2024 är gissningsvis hans bästa i karriären (fina året i Mjällby 2020 får ursäkta).

Tokgiven i ett Djurgården som tog silver i Svenska cupen, länge fajtades i allsvenska toppen (slutade dock fyra till sist) men framförallt ny Conference League-succé a la 2022 där Dif nu drabbar samman mot överkomligt motstånd i åttondelsfinalrundan i mars.

Med stor sannolikhet blir det återigen en resa ner till Cypern, detta då tre av fyra möjliga lag är från den lilla medelhavsön.

Apoel är ett av dem och är säkert ute efter gruvlig revansch. Besard Sabovic som retade upp cyprioterna allra mest är borta nu – och det är ingen tvekan om att han kommer lämna ett stort tomrum efter sig i Djurgården.

Han är inte bara en skicklig tvåvägsspelare som bemästrar det mesta på mittfältet, utan det är också en karaktär som Djurgården haft mycket nytta av även utanför planen.

Jag vet att Sabovic länge drömt om spel i svenska A-landslaget. När jag 2021 intervjuade honom efter flytten från turkiska Kayserispor till ryska Khimki motiverade han valet att lämna Turkiet efter bara ett halvår så här:

”Jag skulle inte säga att ligan i Ryssland är bättre, men det känns som att landslaget har bättre koll där”, sa han till mig i oktober 2021.

Några månader senare vet ni vad som hände, kriget bröt ut och sommaren 2022 återvände därför Sabovic till Djurgården.

Det såg man inte komma där och då efter minimalt med speltid och flera utlåningar under första sejouren i blårandigt som inte blev så mycket mer än den där våren 2016 när han efter debuten nere i Malmö FF nätade borta mot ett starkt IFK Göteborg på Gamla Ullevi.

Korsbandsskadan som Sabovic ådrog sig i Georgien mitt under U19-EM sommaren 2017 satt förstås länge i, men mittfältarens dundersuccé 2024 visar verkligen att det som ser svårt eller till och med omöjligt ut inte behöver vara just det.

Det enda jag nu hoppas är att Sabovic inte går efter pengarna i en svag liga utan verkligen satsar och försöker maximera sin sportsliga karriär. Med rätt klubbval och utveckling kan han mycket väl snart vara ett namn för Jon Dahl Tomassons landslag.

Jag hade utan problem kunnat se honom i ”Jesper Karlström-rollen” till vårens vänskapsmatcher innan VM-kvalet kickar i gång i höst.