STOR special – FD minns allsvenskan 2013

FD vinkar av en händelserik säsong genom att sammanfatta året i text och bilder. Den allsvenska fotbollssäsongen 2013 har präglats av mörker och avsked, med den gemensamma nämnaren kärlek som följd.

Malmö FF tog sitt andra SM-guld på fyra år med en nära rekordung spelartrupp, medan Syrianska åkte ut med huvudet före och tog Öster med sig i fallet. Effektiva Häcken blev ineffektiva Häcken, Pelle Olsson-Gefle förblev på det stora Pelle Olsson-Gefle och Brommapojkarna räddade sig kvar med taktfasta, ungdomliga idéer. Åtvidaberg slog sig till ro i mittenskiktet, Halmstad tvingades till ny kvalångest och Nanne Bergstrand satte punkt för sin Kalmar-era med en värdig fjärdeplats, två poäng efter IFK Göteborg som i sin tur jagade bort sjundeplatsspöket.

Så lyder slutfacit för några av allsvenskans sexton klubbar 2013. Men hur gick det till då? Och vilka händelser minns vi från det allsvenska året som har gått? Häng med i sammanfattningen av allsvenskan 2013.

Favoritskap på Elfsborg
Vi börjar med att vrida tillbaka klockan till mars månad. På den allsvenska upptaktsträffen trodde hälften av de sexton tränarna att Elfsborg skulle försvara SM-guldet. Det var en följd av boråsarnas satsning inför säsongen, där värvningarna av Häckens succéback Tom Söderberg och Celtic-lånet Mohamed Bangura spetsade till Jörgen Lennartssons guldtrupp ytterligare. Bara Oscar Hiljemark hade gett sig av sedan höstens guldfest och han ersattes med norrmannen Henning Hauger.

Men när säsongen började hade Elfsborg problem. En lång skadelista gav Lennartsson dåliga förutsättningar i inledningen, och efter fyra omgångar hade de regerande mästarna lika många kryss. Först i den femte matchen kom första vinsten, hemma mot Djurgården.

Djurgårdens kris – pärongate och avhopp
Det resultatet innebar Djurgårdens fjärde förlust på fem matcher. En av de förlusterna kom hemma mot Mjällby, i tidernas sista säsongspremiär på Stockholms Stadion. Men den kom inte att avgöras på Stadions gräsmatta, för ett päron blandade sig i leken. Domaren avbröt matchen sedan flera föremål kastats in från Djurgården-klackens sektion, varav ett päron träffade bortalagets Gbenga Arokoyo.

SvFF:s disciplinnämnd beslutade att matchen skulle återupptas vid ett annat datum inför tomma läktare, men senare hävde Besvärsnämnden det beslutet och tillkännagav Mjällby segern med 3-0. “Jävla luffare!” twittrade Djurgårdens vänsterback Jesper Arvidsson om saken.

Fyra dagar efter förlusten mot Elfsborg kom nästa negativa Djurgården-snackis. Magnus Pehrsson avgick från sin managerpost efter att ha känt sig hotad i samtal med en grupp supportrar på en träning. Även ordföranden Tommy Jacobsson tog beslutet att säga upp sig. Statsministern och Djurgården-supportern Fredrik Reinfeldt kallade till presskonferens för att kommentera händelserna. Pehrsson polisanmälde supportrarna, som å sin sida förnekade att hot förekommit. En dryg vecka senare lade åklagaren ned förundersökningen eftersom samtalet inte uppfyllde de juridiska villkoren för olaga hot.

Efter avhoppen följde två nya förluster, hemma mot Syrianska (0-1) och förnedringen i Åtvidaberg (1-5). När laget till slut tog säsongens första seger var det mot Malmö FF (3-2), tre dagar innan “frälsaren” anlände.

Den 15 maj anställde Djurgården norrmannen Per-Mathias Högmo som ny tränare för klubben. Det skulle visa sig vara ett lysande beslut.

AIK-trubbel
Inte bara Djurgården hade fått en motig inledning på säsongen. Stockholmsrivalen AIK hade misslyckats med att vinna under de fyra första matcherna. Cupfiaskot, där AIK slogs ut av nyblivna Superettan-klubben Örgryte, hade följts upp med en mållös premiärmatch mot Syrianska på Friends Arena. Publiksiffran 43 463 är AIK:s högsta någonsin och den nionde högsta i svensk fotbollshistoria. Läktarfesten överglänste AIK-spelarnas insats.

Först i omgång fem tog AIK årets första trepoängare, när Kennedy Igboananike satte 2-1 i den sjätte övertidsminuten i Gävle. Det var anfallarens första mål i klubben sedan ankomsten från Djurgården.

Ivan Turina
Morgonen den 2 maj möttes AIK och fotbollssverige av en chockerande nyhet som gav de sportsliga motgångarna en obetydlig skepnad. Målvakten Ivan Turina, 32, hade avlidit i sitt hem under natten till en följd av ett medfött hjärtfel. Turina lämnade efter sig en gravid fru och två ettåriga döttrar. Sonen föddes i augusti och fick namnet Ivan Bruno Turina.

– Han var en pådrivare och en vinnare, men utanför var han en nallebjörn. En tjuren Ferdinand, som luktade på sina blommor och störde ingen. En stor man, en stor saknad, sade ex-lagkamraten Bojan Djordjic till Expressen om sin vän.

Sorgen lade sig som ett svart täcke över hela fotbollssverige och inte minst AIK. Klubben stöttade familjen och laget slöt upp mitt i sorgen.

Fyra dagar efter Turinas död tog AIK emot IFK Göteborg på Friends Arena. Två rivaler med en stark historia sinsemellan, men nu handlade det bara om kärlek. Turina hyllades med en ceremoni inför matchen, som AIK vann med 3-1.

– Vi hedrade Ivan genom att vinna matchen. Vi hade honom med på planen kändes det som. Alla gjorde sitt yttersta för Ivan, sade Martin Mutumba till Radiosporten.

Brottarfotboll och tv-spelsattack
I Göteborg växte en allt starkare guldkandidat fram under våren, och det var inte 2012 års serietvåa Häcken. IFK Göteborg har på senare år gjort sig känt för sina svaga säsongsinledningar, men nu lirade Blåvitt fyra matcher utan att släppa in något mål. Mikael Stahre hade byggt upp laget kring en tyngre defensiv och kryddat med en kreativ genombrottsspelare i Sam Larsson.

Det uppskattades inte av vissa.

I en intervju med Sydsvenskan droppade VM 1994-hjälten Jonas Thern ett senare omtuggat uttryck när han döpte Blåvitts spelsätt till “brottarfotboll”.

Inte heller alla motståndare var imponerade av Blåvitts sätt att kicka boll. Parallellt med den stabila seriestarten gick IFK även starkt i Svenska cupen och i början på april slog man ut Helsingborg med 1-0 i kvartsfinalen. HIF-mittfältaren Alejandro Bedoya gick efter matchen hårt åt Blåvitts spel.
– Jag slutar hellre spela fotboll och sitter hemma och spelar Fifa än möter ett lag som Göteborg, dundrade Bedoya.

Uttalandet mottogs med ro i Blåvitt-lägret, som i sin tur skickade ett signerat Fifa-spel på posten till HIF-spelaren med hälsningen: “Tjena! Tack för en rolig match i går! Som plåster får du här ett signerat FIFA 13. Du kan väl öva lite tills vi ses nästa gång. Mvh. A-laget.”

Lindströms galna målräd och succé-Roar
Just Helsingborg var vårens främsta utropstecken. Nye tränaren Roar Hansen fick sin snabba anfallsfotboll att klaffa direkt och när Mattias Lindström började ösa in mål insåg den allsvenska publiken att något var på gång i “Sundets pärla”. Mittfältaren gjorde mål i samtliga av säsongens första sex matcher. Dessutom fick Hansen igång anfallsförvärvet från Superettan omgående, Robin Simovic. Tre andra nyckelspelare som bidrog till att HIF mer eller mindre framstod som ohanterliga var David Accam, May Mahlangu och just tv-spelskungen Bedoya.

Mellan den 18 april och 20 maj vann HIF sex av sex matcher med målskillnaden 19-3. De första tolv omgångarna förlorade de en match: hemma mot Mjällby – blekingarna som gjorde en överraskande positiv höst med nyförvärvet Kristian Haynes i oväntad målform.

Trollgubbarnas drömmål
Två andra anfallare som fann formen under våren var AIK:s Kennedy Igboananike och Tokelo Rantie. Från och med målet mot Gefle kunde Igboananike knappt sluta göra mål – och han gjorde dem snyggt. I hemmamatchen mot Halmstad slungade han in en hästspark uppochner.

Men MFF:s offensiva ess gjorde också nästan enbart propra mål, och även han utsatte nykomlingen Halmstad för sitt snyggaste, när han snurrade sig förbi hela HBK-försvaret i premiärmatchen.

Under sommaren såg trollgubbarna till att göra ytterligare var sitt drömmål. Igboananikes båge mot Syrianska skojar du inte bort – och inte Ranties trumpinnar i toppmatchen mot Elfsborg heller.

Silly Season-rulltrappan
När sommarens transferfönster öppnade var det inte överraskande att Ranties namn spelade en central roll. Men det kom att dröja till det internationella fönstrets sista dagar tills en försäljning av MFF-sydafrikanen blev av. Engelska Championship-klubben Bournemouth blev 22-åringens nya klubb och allsvenskan blev några fina höststrutar fattigare.

Innan dess hade en mer händelserik Silly-sommar än på länge rullat på.

AIK:s hängivne mittfältare Helgi Danielsson valde att flytta till Portugal, Norrköping blev av med skyttekungen Gunnar Heidar Thorvaldsson och Alejandro Bedoya – en av vårens absolut bästa spelare – lämnade Helsingborg för franska Sochaux. Då blev Norrköping av med en skyttekung till, för HIF värvade Imad Khalili som en offensiv ersättare till Bedoya.

Sommarens mest överraskande flytt stod en 19-årig Mariestad-son för. Premier League-klubben Sunderland högg loss David Moberg Karlsson från IFK Göteborg, där anfallstalangen hade tagit en ordinarie tröja under våren, men med bara två mål som resultat. Samma dag som “DMK” tog flyget till England gjorde Blåvitt klart med den yvige dansken Lasse Vibe för en spottstyver av “DMK”-pengarna.

MFF-kaptenen Jiloan Hamad ryktades iväg under hela transferfönstret men blev till slut kvar säsongen ut, trots att supporterfavoriten Guillermo Molins hade återvänt under det nationella fönstrets sista dag. De två faktumen kom att bli guldavgörande.

Europa-fiasko
Under tiden som Silly Season pågick var MFF en av fem allsvenska klubbar som gjorde sitt bästa för att kvala in i de två stora europeiska turneringarna.

Även om både Gefle, Häcken och Malmö imponerande i den andra kvalomgången genom vändningar respektive utklassningar så tog det stopp för samtliga i den tredje kvalrundan. För IFK Göteborg, som hade norpat sin plats genom att vinna cupguld i maj, blev det ett mediokert uttåg mot slovakiska Trencin i andra omgången.

Elfsborg blev Sveriges enda representant i Europa-gruppspelen. Champions League-drömmen släcktes av ett knippe vilt tuggande grönvita skottar, men danska Nordsjälland fixade minsann boråsarna, som därmed fick trösta sig med Europa League-avancemang.

Elfsborg-fiasko
För trösta sig – det behövde Elfsborg. Under den senare delen av sommaren gick det mesta snett för de regerande mästarna. Av sju matcher i juli och augusti vann Elfsborg bara en. Samtidigt hade lånesatsningen på Mohamed Bangura floppat, och mittbacksresen Tom Söderberg spelade som en vålnad av sitt tidigare Häcken-jag.

Den 30 september lät Elfsborg meddela Jörgen Lennartssons avgång – inte ens ett år efter att samme man tränat klubben till dess tredje SM-guld genom tiderna. Istället skulle ungdomstränaren och 94-hjälten Klas Ingesson styra laget under säsongsavslutningen. Elfsborg slutade till slut sexa i allsvenskan, åtta poäng från Europaplats.

Högmo-effekten
Tio poäng från tredjeplatsen slutade Djurgården. Sett till tabellens utseende vid omgång åtta är det ett närapå orimligt faktum, för när Per-Mathias Högmo tog över satt Djurgården som ett frimärke mot tabellbotten med fyra inspelade poäng.

Låt oss ta fram miniräknaren. På 22 matcher har Högmo alltså plockat ihop 40 poäng. Det innebär ett snitt på 1,8 poäng per match. Det är exakt samma snitt som gav IFK Göteborg 54 poäng och en Europaplats.

Förutom Högmos framgångsrika entré gjorde även en ny arena intåg i Djurgårdens värld. Klubben tackade av anrika Stockholms Stadion efter 77 år och flyttade några kilometer söderut till nyfärdiga Tele2 Arena. Premiären på konstgräset blev inget vidare för Djurgården, och efter förlusten mot Norrköping vann laget tre allsvenska matcher på arenan, kryssade lika många och förlorade ytterligare två, inklusive den formella bortamatchen mot BP.

Virrvarr av AIK-händelser
På andra sidan huvudstaden rullade det på för AIK med sin nya hemmaarena och klubben såg länge ut att kunna utmana om SM-guldet efter en stark sommarform. Och det hände saker kring AIK hela tiden. Bland annat:

* Martin Mutumba bjöd på sköna teveintervjuer där han ironiskt sågade sig själv. Sedan bjöd han på sköna seriösa intervjuer också.
* Johan Segui gick med i AIK:s supportertåg inför derbyt mot Djurgården i september och DN publicerade en bildserie på AIK-ordföranden besvarande en kram från en maskerad supporter.
* Daniel Tjernström satte punkt för sin fotbollskarriär.

Adjö, allsvenska trotjänare!
Ja, efter 14 lojala år i klubben och över 400 allsvenska matcher spelade AIK-favoriten sin sista fotbollsmatch på elitnivå i början på augusti. Den blev också hans första på Friends Arena och hyllningarna från AIK-supportrarna var massiva.

AIK:s nummer 8 var inte ensam om att göra karriärens sista allsvenska minuter under 2013. I Kalmar fanns också en profilstark nummer 8 som under hösten meddelade sin spelarpension. Henrik Rydström debuterade i Kalmar-tröjan 1993. 20 år och över 500 matcher senare tackades trotjänaren känslosamt av i säsongens sista match.

Andra allsvenska ikoner som gjorde sin sista elitsäsong är Mattias Hugosson, Stefan Selakovic och Pontus Farnerud. Även MFF-legendaren och assisterande tränaren Daniel Andersson fick ett definitivt avslut på sin karriär genom en kärleksfull hyllning i sista matchen mot Syrianska.

MFF:s guldryck
Den matchen blev en 90 minuter lång njutning för Malmö FF. Guldet var redan klart och firat, men firandet var inte klart. Laget “spelade som Barcelona och Real Madrid tillsammans” i första halvlek och den återvändande guldgossen Guillermo Molins satte sin femte kasse på de tre avslutande, avgörande matcherna.

Varken AIK, IFK Göteborg eller Helsingborg hängde med när MFF växlade upp under andra halvan av säsongen. Mästarna vann elva av sina femton matcher efter att serien vände, varav tre av dem kom mot just AIK, Blåvitt och HIF. Den slutgiltiga fyran Kalmar piskades också dit under hösten.

Khalili tog hem skytteligan efter en effektiv höst i HIF, Magnus Eriksson blev poäng- och assistkung och Ivan Turina – han vann målvaktsligan med bäst räddningsprocent.

Samtidigt som flera av svensk fotbolls stora trotjänare vinkade farväl tittade några färska sevärda förmågor fram ur vaggorna under året. De bär namn som Simon Gustafson, Erdal Rakip, Filip Sachpekidis och Carlos Strandberg. Ett par årskullar högre upp spelade Filip Helander, Emil Krafth, Måns Söderqvist, Sam Larsson och Daniel Amartey bitvis avgörande roller för sina respektive klubbar. Fenomenet Melker Hallberg spelade in sig i en egen talangkategori.

Det är några av namnen som lär spela ännu större roller när vi blickar framåt ett halvår.
Förhoppningsvis blir 2014 ett år med mindre mörker och färre avsked, men med lika mycket kärlek.