Talar ut om sin ångest: “Till slut tryckte jag ner fingrarna i halsen”

I höstas blev Norrköpingsstjärnan Simon Thern sjukskriven för panikångest. I podcasten Lundh berättar han om helvetet han gick igenom och hur han i dag mår bättre. 
– Även om folk sade till mig att det inte var något fel på mig var jag övertygad under hela september som var allvarligt fel i min kropp, att jag hade någon hjärntumör eller cancer, ALS…,säger han i podden. 

I oktober kom det ut att Simon Thern sjukskrivit sig på grund av psykisk ohälsa. Mittfältaren missade en rad matcher för Norrköping men tog sig tillbaka från panikångesten. Symptomen började komma under sensommaren. Thern hade inga problem att prestera på planen, men mådde allt sämre utanför.
– Sedan var det en natt där jag vaknade mitt i natten och gick runt i lägenheten och kände att jag mådde så jäkla dåligt, det var nästan så att jag fick lite panik. I mitt huvud kände jag att det var något som inte stämde. Jag började gå och spy på toan utan att spy, jag kände mig som man känner sig när man är magsjuk, att man vill spy, jag hulkade och det kom inget. Till slut tryckte jag ner fingrarna i halsen, men det kom inget ändå. Sedan ringde jag till Dale (Reese, idrottsskadeterapeut) och berättade hur jag hade haft det. Då gjorde vi ytterligare något blodprov, men det var fortfarande inget, säger han i podcasten Lundh.

Thern vill bryta stigmat kring psykisk ohälsa och det är därför han valt att vara öppen om vad han gick igenom.
– Även om folk sade till mig att det inte var något fel på mig var jag övertygad under hela september som var allvarligt fel i min kropp, att jag hade någon hjärntumör eller cancer, ALS… Det måste vara något som inte stämmer. Det gjorde jag även under tiden, det är en av bearbetningarna man får göra när man går in i en sådan tid som jag gjorde med hur jag mådde. Det är något man måste jobba med. Hjärnan slutar sortera. 

Thern, som utöver fotbollen driver två företag och är nybliven pappa, höll på att gå in i väggen och jobbar i dag aktivt med att ta vara på sin lediga tid. 
– Ja, det var nog det som till slut gjorde att kroppen sade ifrån, att jag var tvungen att lugna ner mig. Jag kunde inte fortsätta i det tempot. I efterhand har jag förstått att spela två matcher i veckan är gott och väl tillräckligt mycket belastning för kroppen och skallen. I princip varje ledig dag hade jag saker inplanerade som jag var tvungen att göra, säger han i Lundh.