Yngste kaptenen om satsningen: “Kolla vårt lag!”

Malmö FF:s trupp har allsvenskans yngsta snittålder och 22-årige Jiloan Hamad är seriens yngste lagkapten.
– Jag kan tycka att vår ungdomssatsning borde få mer uppmärksamhet, säger han till FotbollDirekt.se.

Med en långsiktig satsning på ungdomar i a-lagssammanhang lyckas Malmö FF säsong efter säsong ta en topplacering. De senaste tre åren har MFF varit en del av höstens guldstrid inpå de avslutande omgångarna.

I år är skåningarnas trupp den yngsta i allsvenskan men tippades inför säsongen i tabelltopp av de flesta. Efter en tredjedel av säsongen ser MFF mycket riktigt ut att vara tillräckligt bra för en toppstrid om några månader.

Vad är det som gör att MFF kan släppa fram så många unga spelare och får det att fungera i toppen av tabellen? Vi ställer frågan till en av de mer rutinerade i laget, en 22-årig lagkapten.

Fem unga spelare flyttades upp till a-truppen inför säsongen och i träningsmatchen mot Schalke 04 i veckan öste det in unga, talangfulla spelare från Malmös bänk.

– Vi brukar skämta om det själva: “vilken bänk vi har, vilket lag!” Kolla vår bänk, den är full av 15-16-åringar. Alla säger att Malmö alltid ska vara ett topplag och det ska vi också, men kolla vilket ungt lag vi har och vad vi gör med det laget. Jag kan ibland tycka att vår ungdomssatsning borde få mer uppmärksamhet, säger lagkaptenen Jiloan Hamad till FotbollDirekt.se.

Jiloan Hamad kom till MFF som 17-åring och har under sina år i klubben växt ut till en nyckelspelare såväl på som utanför planen, med egenskaper och tidiga erfarenheter som nu har gjort honom till allsvenskans yngste lagkapten.

Yngste kaptenen i det yngsta laget. Han redogör för hur MFF har utvecklats i sitt arbetssätt under de senaste åren och förklarar varför man kan vara en regelbunden toppklubb trots seriens yngsta trupp.

– När jag kom 2008 så var det inte jättemånga unga, utan det var mest äldre spelare. Rolle (Nilsson) kom in och ändrade om och bestämde att vi skulle vara ett spelande lag med tydligare ramar. 2008 gick det inte jättebra, men han satte upp mål och insåg att det skulle ta något år. Resultaten kom inte riktigt 2008 eller 2009 men vi spelade bra fotboll och ramarna var tydliga, alla visste hur vi skulle spela.

– Som ung spelare var det väldigt enkelt att komma in i ett fungerande lag. MFF är en storklubb som alltid har press på sig och då blir det kanske ofta att man satsar på äldre rutinerade spelare som klarar av pressen, istället för att kasta in en 17-åring. Från början var det så med Rolle, men 2009/2010 förändrades allting och vi spelade inte bara bra fotboll utan vann också SM-guld med många unga spelare i laget. Om det var någon skada på en viktig spelare tvekade man inte att släppa fram yngre spelare, säger Hamad.

Den rutinerade 22-åringen belyser balansen mellan generationscyklerna som en stor framgångsfaktor för MFF:s ungdomssatsning.

– Nu är vi en generation med mig, Pontus (Jansson), Ivo (Pekalski), Miiko (Albornoz) och några till i den tidiga 1990-generationen, och sedan kommer nästa grupp av 93:or och 94:or med Filip (Helander) och (Simon) Kroon och gänget. Sedan har vi några ännu yngre – 96:or – som har börjat komma in i a-truppen nu, till exempel Erdal Rakip som startade mot Schalke 04 och gjorde det bra.

– Så det går i generationer och där gör MFF ett fantastiskt arbete, att få fram bra spelare i varje generation. Klubben skolar spelare på ett bra sätt och när de sedan får spela har de varit med och tränat i a-truppen ett tag. Så man har skapat en positiv miljö. Sedan handlar det också om framgångar med scoutningen när man har plockat talanger utifrån. Det är också en viktig del.

Hur påverkas ni spelare av de här generationsöverlappningarna?
– Vi som har varit här ett tag – jag, Pontus, Miiko, Dahlin och Ivo – är mellan 22 och 24 och blir förebilder för de unga som kommer fram nu. De yngre ser upp till oss och känner att “vi kan också göra som dem”. De tar för sig på ett självklart sätt. Samtidigt är vi själva fortfarande unga och utvecklas fortfarande, vi vill också bli ännu bättre. Det finns en hunger på alla plan.

– Så det är många olika faktorer till varför vi lyckas. Det har gått bra nu men är inte alltid så lätt heller. Det krävs att man har bra folk som arbetar omkring laget och det har vi i MFF.

Man brukar säga att steget från ungdomslag till a-laget är väldigt stort. På vilket sätt jobbas det i MFF för att göra det steget mindre?
– Jag har ju inte själv kommit från ungdomsleden så jag kan inte tala utifrån egna erfarenheter, men jag vet att nästan alla som jobbar omkring laget är före detta fotbollspelare som har koll på vad som krävs för unga spelare. Många duktiga spelare som lägger av tar ledarroller efter karriären och det har MFF varit bra på att snappa upp, både vad gäller ledare och på sportchef- och styrelsenivå. Alla har en stor fotbollskunskap och egna erfarenheter som betyder mycket för unga spelare, och det gör att de kan ta steget upp snabbare.

– Det handlar också om att MFF inte bara ger unga spelare chansen utan också ett stort ansvar. Vi får lära oss tidigt vikten av att sköta skolan, kosten och allting runt omkring. Där är det extra viktigt att ha bra folk runt omkring sig och folk som vet vad de snackar om utifrån egna erfarenheter.

Vilken roll spelar Rikard Norling i ungdomssatsningen?
– Jag måste ge en stor eloge till Rolle och hela organisationen med Per Ågren och Per Nilsson, men jag måste också betona att Rikard har gjort ett fantastiskt jobb med det här. Han släpper fram oss unga spelare, låter oss växa i vår takt, improvisera, göra det vi tycker är bäst, ge oss stor frihet och så vidare. Han är en perfekt tränare för Malmö FF som klubben ser ut idag, säger Hamad.

Tycker du överlag att svenska klubbar är för dåliga på att våga ge unga spelare rätt ansvar och på att förädla talanger?
– Ibland kan jag känna att det slarvas, att det inte finns någon tanke bakom. Man har inte tålamod, man ger en ung spelare chansen tidigt men efter några dåliga matcher så försvinner de.

– Ta IFK Göteborg till exempel, när de kastade in Nicklas Bärkroth rekordung, vad var han, 15 år liksom. Det var mycket för reklamen och sådant gör det lättare att locka till sig andra unga duktiga spelare, men de tänkte inte på att det kanske var för tidigt och att en så tidig debut medför sjukt mycket press som inte är helt lätt för en så ung spelare. Om jag kollar på Nicklas nu tycker jag att han är en fantastiskt duktig spelare och jag gillar honom som fan, men jag kan tänka: “varför tog de inte hand om honom?” Hade de tagit hand om honom på rätt sätt hade han varit en ännu bättre spelare idag, säger Hamad och poängterar:

– Jag menar inte att hänga ut Göteborg på något sätt utan det är bara ett exempel på hur svenska klubbar ibland inte ser till spelarens bästa. Det finns många fler exempel och Göteborg är inte ensamma. Men här i MFF gör man det inte för att få bekräftelse, här släpper man inte fram spelare för att det ser bra ut, utan man tar hand om sina talanger på ett fint sätt. Sedan går det inte bara att kasta in unga spelare hur som helst utan de måste göra bra ifrån sig också och visa att de förtjänar chansen.

Han tycker att fler klubbar borde ta efter Malmös arbetssätt med ungdomar, men inser samtidigt att det är skillnad på klubb och klubb.

– Alltifrån MFF:s sett att arbeta i akademierna till att få alla spelare, ledare och styrelse – alla runt omkring spelarna – att gå åt samma håll och ha gemensamma ramar, det tycker jag att fler klubbar kan titta på och lära något av.

– Men alla klubbar får hitta sin egen väg för alla har olika förutsättningar. Vi är en storklubb och det gör det lättare att attrahera unga spelare att komma till klubben, men så är det inte för alla klubbar. Alla har inte samma möjlighet till att göra ungdomssatsningen i så stor utsträckning, säger Hamad.

Storklubbar brukar ha råd med mer etablerade värvningar, samtidigt som man har ekonomin för att satsa på en utveckling av ungdomsakademin. Vad tänker du kring den avvägningen?
– Avvägningen är svår. Allsvenska lag behöver profiler och riktigt bra spelare för att klara av att ta sig ut i Europa. Så självklart behövs det tunga namn, men sedan är ligan inte så högt rankad och då kan man utnyttja det för att utveckla unga spelare. Jag tror att svenska klubbar på många sätt skulle tjäna på att satsa på mer unga spelare, för det blir både mer intressant att kolla och svensk fotboll får fram fler duktiga spelare och så småningom större namn.

Som storklubb har MFF en särskild press på sig från fans och media. Kan du känna om pressen ökar eller minskar i och med ungdomssatsningen?
– Den minskar definitivt inte, pressen finns alltid där och kommer alltid att finnas. Antalet unga spelare spelar ingen roll. Vi har väldigt många bra supportrar, men det finns också en liten skara som inte är så förlåtande eller tar lika mycket hänsyn. Om vi skulle förlora ett par matcher skriks det att vi inte ska satsa för mycket på ungt till exempel.

– Sedan är det så klart skillnad, även om förväntningarna ligger på att vi ska vara ute i Europa och vinna SM-guld varje år. Om man värvar spelare som MFF gjorde 2007/2008 och även innan det med spelare som Jari Litmanen, Afonso Alves och Junior med flera, då blir pressen mycket högre och det är naturligt att det blir mer förväntningar. Men pressen finns där ändå hela tiden och det gillar jag. Det är bra med press, betonar Hamad.

Han själv är ett exempel på MFF:s mod att släppa fram unga spelare, inte minst med tanke på att han nu är lagets kapten, 22 år gammal. Många spelare i den åldern hade förmodligen upplevt det ansvaret som extra pressande och nästan som en belastning.

– Klart att det blev lite extra press på en, men jag har mycket rutin från ungdomslandslagen och jag hade varit kapten i U21-landslaget ett tag innan jag fick bindeln i MFF. Mycket därför fick jag det ansvaret. Jag tror att jag har gjort 70 landskamper allt som allt och jag var med i U21 även under Jörgen Lennartssons tid som två år “för ung”. När Håkan (Ericson) kom in agerade jag ledare och han ansåg att jag kunde vara kapten, säger Hamad och fortsätter.

– Men det är givetvis inte bara en dans på rosor. Pressen ökar hela tiden och jag har ett ansvar utåt sett i media och på planen. Jag tycker att det är kul, jag utvecklas med ansvar. Skulle jag gå till en utländsk klubb tar det säkert flera år innan jag är kapten igen, så jag får passa på att njuta nu.

Hur har kaptensrollen utvecklat dig som person och spelare?
– Jag har fått en annan förståelse. Innan handlade det mest om att spela bra själv och man var fast i sin egen bubbla. När jag fick bindeln öppnade det mina ögon för laget i allt jag gör. Mediabiten har öppnat mina ögon, jag har kommit närmare styrelsen och sportchefen, jag har mer direktkontakt med tränaren och större roll i laget. Det blir ett kliv i hierarkin och jag har närmre kontakt med alla i klubben.

Ser du något framtida ungt kaptensmaterial i laget, om du skulle lämna i sommar till exempel?
– Vi har många som är duktiga och har bra kaptenskvaliteter på sitt sätt. Jag har varit här längst av alla just nu men är ingen MFF-produkt i grunden, och det är inget krav heller. En sådan som Magnus Eriksson, även om han inte har varit här så lång tid så är han en fantastisk person och spelare som skulle göra det bra. Pontus (Jansson) och Filip (Helander) är väl mer prototyper av ledare och de kan styra bakifrån sin backposition. Utanför planen är de också fantastiska. Skulle jag sätta odds är det de två som har lägst. Men vi har väldigt många som alla är ledare på sitt sätt. För att ta en äldre spelare så tycker jag att (Markus) Halsti är väldigt underskattad. Han är grym utanför planen också. Dahlin… ja, det finns många.

Vi har pratat mycket om fördelarna, men upplever du någon risk med att ha ett så ungt lag?
– Klart att det finns en stor risk med det. I MFF fungerar det bra eftersom vi unga har lärt oss leverera under press och redan har en del rutin. Jag har till exempel gjort över 100 allsvenska matcher och varit med i både a-landslaget och länge i U21. Men om jag bortser från MFF och kollar allmänt så klarar vissa kanske inte av pressen, för den är speciell.

– Sedan får man kolla fysiskt, unga spelare brukar skada sig lättare när de matchas hårt och de kanske inte är vana vid tempot. Man ska orka spela över 30 matcher och det finns inte många unga som pallar det. Har du ett jätteungt lag så kommer det innebära fler skador eftersom de inte har den kontinuitet och erfarenhet som äldre spelare har, och som har lärt känna sin kropp. Vad gäller den biten gäller det extra mycket som ung att ha bra människor runt omkring sig. En skada för en spelare i ung ålder påverkar hela deras karriär sen och inte bara kortsiktigt.

I en match som den mot Helsingborg nästa vecka, är det en fördel eller nackdel med ert unga lag där?
– Just MFF är ett undantag eftersom vi arbetat med det länge. Generellt kan det vara en fördel om man har unga, respektlösa spelare som går in och bara kör, men i sådana stora matcher krävs det också en viss typ av erfarenhet. Brommapojkarna till exempel har ett sjukt ungt lag och jag känner några där, de vill alltid spela fin fotboll. Kolla på matchen mot Elfsborg (6-0 till Borås-laget), BP slår inte en enda långboll utan rullar runt bollen efter backen. Där syns det att det saknas en del rutin i sådana stora matcher och de skulle behöva någon mer ledare med det unga laget kanske, framför allt i Pontus Segerströms frånvaro, säger Hamad.

Han avslutar:
– Men som sagt, vi i MFF drar nytta av vårt långsiktiga arbete med det här och har en bra balans. Jag kan garantera att alla våra unga spelare älskar att gå in och spela derbyt mot HIF.