Tobias Hysén: ”Jag tror han undervärderar sig själv – tillhör Blåvitts största”

Sebastian Eriksson har idag avslutat karriären.
Tobias Hysén anser att han ska skattas lika högt likt ikoner som Marcus Berg.
– Jag tycker absolut att han ska vara där uppe, säger han till FotbollDirekt.se.{{ BC AD HERE }}

Under onsdagsförmiddagen stod det klart att svensk fotboll tappar en av de största profilerna under senaste åren.

I podcasten “Hunden, Katten, Glassen” bekräftade Sebastian Eriksson att han lägger fotbollsskorna på hyllan.

Beslutet kommer efter att han i vintras lämnade IFK Göteborg, då hans kontrakt gick ut. Därefter har det spekulerats om att han varit på väg till Utsiktens BK.

Men alltså är allsvenskan stor karaktär fattigare från idag.

FotbollDirekt.se har nu intervjuat Erikssons tidigare lagkamrat, tillika vän Tobias Hysén om “Sebban”.

– Han tillhör ju den där skaran av spelare som folk älskar att hata på något sätt. Han är i samma kategori som Kenny Pavey och andra sådana typer, inleder förre stjärnanfallaren till FD.

Och fortsätter:
– De är otroligt värdefulla och uppskattade av egna supportrar, men som kanske inte alltid varit det av andra.
– Men jag tror att det är en sådan spelare som andra fans kan uppskatta ha funnits nu när han lägger av. Det är precis som med Kenny Pavey jag nämnde, som jag kommer på nu på rak arm.
– Det finns en hatkärlek till de typerna. Det finns alltid sådana i alla lag, exempelvis Markus Rosenberg också, även om han kanske hade en annan kvalitet då.
– För mig, “Sebban” och jag, vi har ju kamperat i många olika perioder och många år – vi är ju bra vänner även utanför planen. Nu börjar man ju komma upp i den åldern att sina nära, nära vänner allt mer lägger av, det är inte så många som spelar längre.
– Så det är klart att det är lite speciellt, det är alltid sorgligt när en karriär tar slut.

Hur stort tapp är det för svensk fotboll att Sebastian Eriksson avslutat karriären?
– Det var ju en frisk fläkt som alltid sade som han tyckte. Han hade ju sina utbrott ibland, det tror jag att folk kan uppskatta i en värld där allt blir uppstyrt i takt med att sociala medier utvidgas.
– Det finns då inte utrymme för de här spelarna. Jag ska inte säga att de blir munkavlade, men vid minsta lilla som du säger utanför ramen, så är du inte ifred någonstans.
– Förr i tiden kunde du få ett utbrott i en spelartunnel och det var inget med det. Nu är telefoner och kameror överallt, på gott och ont givetvis.
– Men han är en av de sista av det slaget av spelare, tycker.

Vad har han betytt för dig?
– Rent spelmässigt när han kom fram -08, -09 så var det än jävla frisk fläkt. Han har ju alltid varit bra på passningar och söka den längre bollen i djupled. Han har haft en underskattad spelförståelse och arbetskapacitet – han har alltid jobbat stenhårt.
– När han var som bäst var han en offensiv mittfältare med en jävla genombrottskraft. Sen har ju tyvärr hans skador bromsat vissa egenskaper. Det är något som han själv har varit ledsen över – att han aldrig riktigt nått sin fulla potential. Det är lite samma med Robin Söder där.
– Men på sin absoluta topp, både innan och efter första skadan, så var han en av allsvenskans absolut bästa spelare.
– Som vän, lagkamrat och kompis så har vi haft mycket kul ihop. När det gäller de mjuka värdena så har han betytt jättemycket för mig personligen.

Berätta om ditt starkaste minne med honom?
– Det är lite olika. Jag har bra minnen utifrån att vi har firat segrar och rest mycket ihop i fotbollen.
– Jag minns bland annat när vi reste ned till Israel i Europa League när han fick en plastbit i halsen och försvann ned i omklädningsrummet, så vi fick spela med en man mindre i typ fem minuter innan han kom tillbaka. Det är en episod.
– Andra gånger minns jag att han fullständigt tappat det på mig på träningarna. Han har skrikit och gapat – sedan bara garvat och undrar vad han håller på med typ.
– Det finns så mycket i ett brett spektra med honom.
– Men det jag värdesätter mest är alla diskussioner, alla middagar och träningsläger, matcher man fått kampera ihop i, när vi delat rum…fotbollen är ju som den är. Det finns ju så många fotbollskompisar, men de som hänger med utanför är några som  man värdesätter mest. Där är absolut “Sebban” en av de.

Hur stor är han som Blåvitt-profil enligt dig?
– Jag tror att han undervärderar sin egen betydelse för supportrarna lite, han kanske själv känner att han inte fick ut det han ville av sin fotboll. Men han är en stor kultfigur.
– Ibland får man kärlek från supportrarna för mer än bara fotbollsspelandet och han är ju en sådan. Han har varit väldigt tydlig med vad Blåvitt betyder för honom och hur mycket det betyder att få ha varit på Kamratgården och på Gamla Ullevi i den blåvita tröjan.
– Det ska man inte underskatta. I dagens fotboll är det få som stannar i en klubb så länge som han gjort, som förr. Han har ändå spelat en massor av matcher för klubben – det tror jag han kommer att uppskatta mer längre fram.
– Han kan förhoppningsvis då se förbi sin egen besvikelse av att det inte riktigt blev som han tänkt.

I Blåvitt nämns du själv, ihop med ikoner såsom Marcus Berg och Pontus Wernbloom exempelvis. Hur högt skattar du “Sebban” i den Blåvitt-kontexten?
– Klubbmässigt absolut på samma nivå. Som jag sade så finns det olika delar i det där – vissa blir ju klubbikoner för att de har gjort det väldigt bra på plan. Vissa lite mer för att de har en känsla och kärlek för klubben på ett annat sätt. Vissa både och…
– “Sebban” hade nog önskat att han hade bidragit mer på plan, jag tycker att han gjort tillräckligt för att kunna sätta sig ned och bli väldigt, väldigt nöjd. Men jag vet ju hur han är, å andra sidan.
– Men jag tycker absolut att han ska vara där uppe. Dels för att han gjort så många sejourer i klubben och verkligen krigat för sin plats hela tiden. Det har funnits gånger när man tänkt att någon annan ska ta över. Istället slutar det med att han står där i sista matchen mot Varberg, när det löser sig ändå.
– Där är han otroligt högt värdesatt av mig. Jag tycker att han ska vara där i rangordningen och man måste sätta rangordning på det.