Öppen för utlandet – efter succén med Dif: ”Enda vi tittar lite på”

Roberth Björknesjö har lämnat Djurgården och något nytt uppdrag har han inte tagit.
51-åringen med 27 år i branschen har inte heller någon stress att komma tillbaka till fotbollen.
– Det måste vara helt rätt om jag ska hoppa på något, säger Björknesjö till FotbollDirekt.

Han kom, han såg, han segrade.
Ja, så kan man mer eller mindre beskriva Roberth Björknesjös sejour som interimtränare i Djurgården.
Han kom in och rättade upp ett lag i kris och förde Djurgården till slutspel i Europa Conference League, men sedan lite drygt en månad tillbaka står han utan uppdrag inom fotbollen.

– Det är rätt så lugnt, jag återhämtar mig lite och jobbar på med mitt vanliga jobb, säger han till FotbollDirekt och fortsätter med att prata lite kort om hur han såg på tiden i Djurgården.
– Det var väldigt trevlig och lyckat, en otroligt rolig tid i mitt liv.

I samband med att Djurgården gjorde sin sista match under 51-åringens ledning berättade han att det fanns lite intresse, men något nytt fotbollsjobb har han inte tagit.
Någon stress att återvända till fotbollen visar han inte heller upp.

– Nej. nej. Det är väl som jag sagt tidigare att jag har väl jobbat med det här i 27 år eller vad det är. Jag har ju valt att sluta i stort sett tidigare, för att jag tycker att man får jobba för mycket och göra för mångas jobb och allt sådant där. I Djurgården behövde man inte göra allas jobb, eftersom det finns så mycket kompetent personal och dessutom så finns det så otroligt många. I vanliga fall kanske man är två tränare och ska scouta och analysera. Nu var vi så otrolig många som jobbade, vilket gjorde att man kunde fokusera på att göra sig själv så bra som möjligt och alla runt omkring så bra som möjligt, säger han och forsätter:
– Så det är en stor skillnad i arbetsbelastning och det är klart att det var fantastiskt kul, men det är inte så att jag tänker på fotboll varje dag på det sättet. Jag pratar lite grann om utlandet, men det måste vara helt rätt om jag ska hoppa på något, annars kanske det blir något kortare uppdrag i framtiden också, men det måste också kännas rätt. Jag har också ett företag som tycker är väldigt roligt att jobba med, så för mig är det fantastiskt också.

Du nämner utlandet och jag vet att du tidigare nämnt att det funnits lite intresse. Har det varit från utlandet, har det kommit lite förfrågningar därifrån?
– Det är det enda vi tittar lite på, men det finns ingenting i dagsläget som är aktuellt på det sättet.

När vi pratar utland, skulle Norge eller Danmark fungera eller vill du längre bort i sådana fall?
– Det beror på uppdraget egentligen, vi får se. Man får ta det när det kommer, det är ingen idé att fundera på innan.

Inom den engelska fotbollen finns flera tränare som ofta anställs för att rädda klubbar i kris. Svenskbekantingen Roy Hodgson är en, men den kanske mest kände är Sam Allardyce.
Här hemma i Sverige bör kanske Björkensjö få samma renommé, insatsen i Djurgården var inte första gången han kom in mitt under en säsong för att reda ut en tuff situation.

– Det har jag gjort flera gånger. I Djurgården, men även i BP, Frej och även i Vasalund två gånger, ena gången klarade vi oss med ett mål och andra gången klarade vi oss inte. Med BP och Frej blev det kval, i Djurgården gick det ju bra. Det är nog inte så många som gjort så många resor som interimtränare som jag.
– Tidigare har mitt liv gått ut på att satsa på fotbollen och det är väl den stora skillnaden nu. Det är väl klart att om jag tycker att ett kort uppdrag är intressant så kommer jag köra på det, men jag är inte beredd att gå in tre år om inte förutsättningarna är tillräckligt intressanta. Det kommer jag inte att göra.

Vad skulle vara intressant och få dig att signa upp på något längre?
– Att det finns förutsättningar i föreningen att göra ett bra jobb. Att inte ha det som jag haft det hela mitt liv där man jobbat för tre personer, dygnet runt. Jag menar det är tillräckligt tufft att vara tränare med bra förutsättningar, det andra har jag gjort redan. Om man har rätt förutsättningar, som i mitt fall så älskar jag spelsystem och hur man får spelarna att känna sig trygga och att du ser att alla jobbar ihop, alla vet vad det ska göra. När du ser det som tränare, den känslan man får går inte att få, adrenalinet man får när man vinner eller när man gör mål.
– Ta som nu i Conference League-matcherna när vi vinner matcher, du har så många otroligt glada supportrar och även människor i föreningen, runt föreningen. Hur bra det än går i ett företag så kan du aldrig få dem adrenalinkickarna som när du vinner inför 26 000 mot Panathinaikos.

Det är få som skriker ens namn i företagsvärlden?
– Haha, det är kanske inte det jag är ute efter, men att du ser att alla är glada, alla är lyckliga och allt det här. Då når dit du vill. Det är klart att det är en adrenalinkick som inte går att få i det vanliga. Det var väl därför som jag sa till Djurgården.
– Men jag står inte och faller med fotbollen på det sättet, jag trivs bra med mitt liv, jag vet att det här har jag jobbat med i 27 år och att sätta ihop det och få in ett system på ett snabbt sätt, det är jag bra på. Så det kanske kommer något framöver, vi får se, men jag går inte och tänker så mycket på det, avslutar Björknesjö.