EKWALL: Inte sett sen Zlatans tid
Vi kan väl bara bortse från poäng, målskillnad eller räkna på förutsättningar för att ta sig vidare.
För vi kan faktiskt skita fullständigt i Nations League.
Det viktigaste var inte att Sverige vann mot Kroatien, det var HUR vi gjorde det.
Det hade pratats så mycket om balansen inför den här matchen, som om det bara handlade om hur det här svenska landslaget skulle agera taktiskt.
Jag köper det.
Men du kan ha hur mycket balans du vill… du kan prata om täcket som ska räcka till både huvud och fötter eller om att trippa fram på en lina över ett stup med både skyddsnät och fallskärm… men så länge du saknar spelare som kan bryta mönster så bli det svårt att vinna matcher mot de bästa.
Nu kunde detta svenska landslag excellera i sin gamla fina paradgren; stå rätt, bjud inte på något, alltid på rätt sida bollen. Balansen!
Samtidigt som vi kunde släppa lirarna loss. Kreativiteten!
Det syns ju så tydligt att Emil Forsberg älskar att få spela fotboll med lagkamrater som har förmågan (och vågar) att kombinera på små ytor, som kan spela bort motståndare med korta pass, rörlighet och smartness.
Lika barn leka bäst och när Foppa fick göra det med Dejan Kulusevski och Kristoffer Olsson så uppstod det någon sorts fotbollskärlek.
Det innebär att Sverige är ett helt annat Sverige, som kan hota med en helt annan variation än tidigare.
Och med Dejan Kulusevski har vi fått en spelare som kan trolla fram en målchans av ingenting, det har vi inte sett i landslaget...och inga jämförelser i övrigt... sen Zlatan Ibrahimovics tid.
Kulusevski är så naturlig i sitt sätt att vara en del av det här landslaget. Det är som att han spelat 1000 landskamper, han uppträder med en sådan mognad, tyngd och auktoritet att han framstår som en skänk från ovan för Janne Andersson.
Han är det bästa som har hänt svensk landslagsfotboll på evigheter.
Jämförbart med Tomas Brolins genombrott i början på 90-talet, även han var 20 år då.
Zlatan satte sitt avtryck i landslagssammanhang när han var 22-23 år.
Sen var det förstås så mycket mer än så som byggde den svenska segern.
Ingen visste var Marcus Danielson befann sig formmässigt när han skeppades hit från Kina på sitt första landslagsuppdrag, men det är som han är konserverad. Sen han debuterade i landslaget har han knappt satt en fot fel.
Han ingick nog inte i planen för Kroatien-matchen, för då hade han aldrig spelat 90 minuter i mardrömsmötet mot Danmark, men han känns så väldigt given på alla sätt efter det här.
Sebastian Larssons intåg kändes också nödvändigt, det gav energi, trygghet och en stängd högerkant i lojalt samarbete med AIK- kompisen Micke Lustig.
Men för mig är det helt ofattbart att Larsson inte får ta ALLA hörnor och frisparkar. Den högerfoten är ju snarare ett av de stora skälen att ha med Larsson från start. Det är världsklass på den "fasta-kvalitén" och det måste Sverige alltid dra nytta av.
Visst. det var surt att kroaterna kunde reducera på slutet. För det är på förhand enklare att gräva fram resultat mot Portugals B-lag i Zagreb, än mot Frankrikes i Paris.
Men, va fan, kan Finland så är ingenting omöjligt.
Och jag kan strunta i vilket också, För mig är A- eller B-grupp i Nations League inte ointressant, men det spelar inte så jättestor roll i slutändan.
Det viktigaste är att svensk landslagsfotboll lever så som den levde den här kvällen på Friends.
Den här artikeln handlar om:
