Ekwall och Lühr: “Zlatan är tidlös – hoppas han spelar för evigt”

På tisdagskvällen arrangerades en kraftigt nedbantad fotbollsgala under namnet “Fotbollsåret 2020”. Det tyngsta priset, Guldbollen, togs hem av Zlatan Ibrahimovic, för tolfte gången.
– Det var totalt givet, säger FotbollDirekts chefredaktör Mathias Lühr.
– Det måste ha varit det kortaste jurymötet någonsin, säger krönikören Patrick Ekwall.

Precis som det mesta detta nådens fotbollsår 2020 är det mesta inom fotbollen som det inte brukar vara. Fotbollsgalan blev inget undantag. Galan arrangerades under namnet “Fotbollsåret 2020” och skedde från en TV-studio i Stockholm.

Vi lät FotbollDirekts chefredaktör Mathias Lühr och FotbollDirekts krönikör Patrick Ekwall få komma till tals kring galan.

Bestående intrycket av årets fotbollsgala?

- Jag tyckte det var en fin liten ihopsnickrad "gala" i TV-format. Och det var fint att det bestämdes för att göra någonting, det har trots allt spelats fotboll under året...förvisso i torftig form, men ändå. Och i dessa mörka tider känns det bra att göra något som har en touch av glamour. Ett fint initiativ av TV4 och andra inblandade och ur ett TV-tekniskt perspektiv var det snyggt med kontakt med alla vinnare, säger Patrick Ekwall.

- Oj, förutom att den var precis lika annorlunda - eller konstig - som resten av det här året i världen, så var det väl några saker. Jag hade faktiskt  ingen aning om att Tina Nordlund bytt namn till fantastiska Happy Lovesan, och jag är inte övertygad om att förbundskapten Janne Andersson helt höll med i den förbehållslösa hyllningen (“du är en förebild för alla”) till Zlatan som TV4 bjöd på, säger Lühr och fortsätter:

- Men jag är glad att “galan” genomfördes, och vi slapp scenframträdanden som inte sällan framkallar akut magont.

Fotbollsgalan hade bytt namn det här året och gick under det inte lika glamourösa namnet "Fotbollsåret" men någon hyllning av det lag som blev svenska mästare blev det aldrig, något som brukar vara brukligt. Men att allsvenskan inte fick mer utrymme förvånar varken Mathias Lühr eller Patrick Ekwall.

- Det inhemska spelet har egentligen aldrig varit en särskilt bärande del i de här galorna, vilket kan kännas lite tråkigt, och det var också därför som allsvenskan fick sin egen, säger Ekwall. 

- Nu tror jag att precis att det är grejen, att allsvenskan har en egen gala. Men visst kan det ses som att de allra viktigaste svenska herrspelarna finns ute i Europa och att de allsvenska spelarna inte behöver göra dig besväret den här året, säger Lühr.

Trots att det finns spelare som Mikael Lustig, Sebastian Larsson och Ola Toivonen i allsvenskan så var ändå ingen allsvensk spelare på herrsidan nominerad men att det beror på att allsvenskan är en usel liga håller inte Lühr och Ekwall med om.

- Nej, allsvenskan är inte usel, men jag måste säga att nivån på de nominerade spelarna på herrsidan är på en nivå som är betydligt bättre än vår svenska liga, säger Lühr.

- Nej, det är den inte och det hade kanske gått att hitta någon som kanske hade platsat, om du tänker på herrpriserna. Men vem? Ärligt talat vet jag ingen.

Sen är det förstås den eviga frågan - som jag i många år debatterat - om det här ska handla om de spelare som gjort enastående insatser den här säsongen eller de som anses som bäst generellt. Alldeles för ofta har man nominerat spelare som betraktas som "bästa spelarna", men som haft ganska misslyckade säsonger. Lite som på målvaktssidan i år (det är alltid de tre landslagsmålvakterna som är nominerade, oavsett hur det gått)  där Robin Olsen inte haft ett jättekul år med relativt lite speltid och Karl Johan Johnsson gjorde oerhört fina insatser för FCK i Europa League-slutspelet. Olsen är såklart den bästa målvakten, men gjorde han en bättre säsong? säger Ekwall.

I de största kategorierna var det redan tidigare prisade spelare som fick pris igen - men ett namn var nytt och stack ut. Dejan Kulusevski som fick pris som årets mittfältare och som nog var den kategori som var mest oviss.

- Det var den jämnaste kategorin, ja. Det är förstås inte fel att välja Dejan Kulusevski som tagit plats i Juventus och blivit A-landslagsman. Sen tycker jag att Kristoffer Olsson växt till en ytterst kompetent centralt mittfältsspelare på hög internationell nivå. Så den var svår, säger Patrick Ekwall.

- Yes, klart den mest öppna. Kristoffer Olsson har växt ut till en hörnpelare i det svenska landslaget och bör vara redo för att flytta från Ryssland till en större liga inom kort. Olsson var främste utmanare till Kulusevski i mina ögon, men jag har inga som helst problem med vinnaren, säger Mathias Lühr.

Galan avslutades med att dela ut guldbollen. Ett pris som så många gånger förr, elva gånger närmare bestämt, gick till Zlatan Ibrahimovic som alltså fick priset för tolfte gången.

Era tankar kring att Zlatan Ibrahimovic fick guldbollen...

- Det var totalt givet. Att han är unik och tidlös. Att det är en fascinerande artist som jag alltid vill se spela, oavsett vilket lag han representerar. Jag hoppas att han spelar för evigt, säger Mathias Lühr och fortsätter:

- Samtidigt är det fantastiskt hur Zlatan kan vara så generös, avslappnad och sådär Zlatan-rolig i intervjun med Frida Nordstrand, när det bara var några veckor eller månader sedan han sluggade hänsynslöst mot förbundskapten Janne Andersson via sociala medier.

- Jag kommer aldrig begripa mig på varken spelaren eller människan Zlatan, men det är nog så det ska vara.

Patrick Ekwall känner att det nog aldrig blev en diskussion om vem som skulle ha Guldbollen.

- Min första tanke är att det kan ha varit det snabbaste jurymötet någonsin.