Sveriges yngsta tränare inspireras av Asbaghis resa

Han var bara 29 år gammal när han i våras hoppade in på AFC Eskilstunas tränarbänk efter att klubben sparkat Özcan Melkemichel. 
Jawad Al-Jebouri, som även är klubbens sportchef, är just nu allsvenskan- och superettans yngsta huvudtränare – med siktet att ta AFC:s tillbaka till svensk fotbolls finrum.
– Poya (Asbaghi) visade, trots sin ålder, att han visst kan utmana äldre och mer erfarna namn på den högsta nivån. Det var en personlig glädje att se att möjligheten även finns för en ung tränare utan 35 års erfarenhet i branschen, säger han.

I allsvenskan så sticker Sirius, Örebro och Östersund alla ut med att satsa ungt på tränarposten. 

Daniel Bäckström, Vitor Gazimba och Amir Azrafshan är alla tre födda 1987 och fyller således 34 år i år. Med det är trion allsvenskans yngsta tränare – där decemberfödde Bäckström kan titulera sig allra yngst med ett par månaders marginal. I superettan är konkurrensen om vem som är yngst betydligt mindre jämn. 

Den 8 juni gick AFC Eskilstuna ut med att 29-årige Jawad Al-Jebouri (som fram tills Västerås SK:s anställning av Herman Ottosson – född 1992 – även var de två toppdivisionernas yngste sportchef) kliver in som ny huvudtränare efter att Özcan Melkemichel fått sparken. 

Och att det var Al-Jebouri som fick jobbet var kanske ändå ingen jätteskräll. Tränarbanan inleddes redan som 15-åring i Djurgården och fortsatte sedan i Spånga innan han med fem års erfarenhet fick ett samtal från AFC United, det som i dag är AFC Eskilstuna. På den tiden huserade klubben i Stockholms norra förorter. 

– AFC började scouta mig på lite olika ungdomsturneringar och hade mycket spännande på gång. Till slut ville José Franco (klubbchef) rekrytera mig och redan då sa faktiskt Alex Ryssholm (ordförande) till mig att jag en dag skulle bli klubbens sportchef. Då var jag 21 år gammal, säger den numera 30-årige Al-Jebouri, som den gångna helgen ledde AFC till tre poäng mot Brage (2-1). 

De första åren i klubben var Al-Jebouri tränare i olika pojk- och juniorlag men sedan 2014 har han varit involverad på olika sätt i klubbens A-lag. 2016 var han med om den historiska uppflyttningen till allsvenskan. 2017 skedde den uppmärksammade flytten till Eskilstuna, nedflyttning till superettan igen och 2018 en snabb återkomst till allsvenskan inför 2019. 

Sedan i december förra året är Al-Jebouri sportchef och nu är han alltså även Eskilstunaklubbens huvudtränare. 

– Sedan flytten till Eskilstuna har jag varit heltidsanställd och sysslat med sportsliga frågor som spelarrekryteringar till a-laget. Jag har fått lära mig alla delar i klubben under alla dessa år. Under alla dessa år har klubben tagit hand om mig och stöttat mig genom tuffa tider. Jag har verkligen utvecklats som människa. 

När var det som tuffast?

– När jag flyttade med till Eskilstuna. Vi skulle flytta en hel klubb och ett helt lag till en annan stad. Då var det otroligt mycket jobb. Vi var inte så många i personalen som flyttade med utan det var mest jag, José och säkerhetsansvarige Gino (Torlo) som fick bära det tunga lasset. Att flytta hit 20 spelare var en utmaning. 

– Under 2017 var jag både huvudtränare i vår samarbetsklubb  Eskilstuna City och assisterande tränare i allsvenskan. Det var jobb dygnet runt. 

Inte så hälsosamt med andra ord?

– Nej, men man kommer in i det och kör bara på. Man jobbar hårt för att nå sina mål och det är det jag menar med tuffa tider. Utmaningar kommer alltid ske och allting går inte alltid som man önskar. Då har jag haft turen att ha bra människor runt omkring mig i klubben. 

Hur är det att jobba i en klubb som en del supportrar runt om i landet ogillar?

– Vi kan inte gör mer än att fortsätta jobba hårt och visa vad vi går för. Jag upplever att människorna i Eskilstuna allt mer ser oss som en naturlig del av staden. Man brukar säga att fotbollen är för alla och i det här fallet valde vår ordförande att starta en klubb 2007 som snabbt lyckades gå hela vägen. Det är AFC:s historia och den respekterar jag.

Nu är du 30 år gammal och huvudtränare i superettan. Innan dess har du inte varit huvudtränare på någon hög nivå. Har du fått respekten du behöver från spelarna?

– Redan från dag ett kände jag ett stort stöd från spelarna. De kämpar hårt och sliter för att utvecklas och för att laget ska gå bättre i serien. I slutändan har alla spelare egna ambitioner och det ska inte spela någon roll vem som leder dem. Men jag och Robert (Åstedt, assisterande tränare) känner absolut spelarnas stöd och förtroende. 

– Sedan har vi Johan Wiland (målvaktstränare) som bidrar med sin stora erfarenhet och som är lite pappan i laget. Han är ett stort stöd. för oss alla. 

Å andra sidan är du sportchef också, spelarna kanske inte vågar säga emot dig?

– Det kan vara så, men det kan också vara så att de känner förtroende av att det är jag som plockat in dem. Det är jag som berättat vad min och klubbens plan är för respektive spelare och att vi vill hjälpa dem vidare i karriären. Då känner de förmodligen automatiskt ett förtroende tillbaka. 

Hur var det att sparka Özcan Melkemichel för att sedan ta över jobbet själv?

– Det är en del av fotbollen. Vi har mycket respekt för Özcan men det går inte alltid som man önskar och då måste man ibland göra en förändring. Jag har en otrolig respekt för vår styrelse och Ryssholm som hade modet att lämna över ansvaret på mig och Robert Åstedt (25 år). Vi är ju en väldigt ung tränarduo 

Vad är drömjobbet?

– Det där spelar ingen roll. Allt som har med fotboll att göra är kul. Bara att få leva på fotbollen som vi gör är ett privilegium. En lyx. Oavsett om det är som tränare, sportchef eller något annat är min ambition att vara den som jobbar hårdast. Jag tävlar alltid mot mig själv.  

Poya Asbaghi var bara 32 år gammal när han tog över en allsvensk storklubb och är nu förbundskapten för U21-landslaget. Är hans resa, som ung tränare med invandrarbakgrund, en inspiration för dig?

– Poya var faktiskt i AFC 2013 och då jobbade vi ganska nära. Vi hade en fin relation så jag blev väldigt glad när han fick jobbet i IFK Göteborg. Jag blev också väldigt glad över att en sådan stor klubb vågade satsa på en ung tränare med den bakgrunden. Poya visade, trots sin ålder, att han visst kan utmana äldre och mer erfarna namn på den högsta nivån. 

– Det var en personlig glädje att se att möjligheten finns för en ung tränare. Det visar att man inte behöver ha varit i fotbollen i 35 år för att få chansen. Det blev jag verkligen glad över.

AFC parkerar i mitten av superettan med 25 poäng på 18 matcher. Al-Jebouri tror och hoppas att laget kan gå starkt i höst och utmana i toppen.

– Vi ville tillbaka till allsvenskan redan förra året och hade vi börjat serien från noll så tror jag att vi hade kunnat vara med och slåss redan i år. Vi tog tyvärr bara tolv poäng på de elva första omgångarna men jag tror absolut att vi kan ta oss upp igen med det arbetssätt som vi har nu. 

– Ambitionen är även att fler spelare från egna led ska kunna slå sig in i elitfotbollen och att spela en underhållande fotboll som publiken gillar. Det är vad AFC i grund och botten står för. Vi har alltid ambitionen att studsa tillbaka till allsvenskan och har visat det förr när vi åkte ur och tog oss upp direkt igen.