EKWALL: Varför, Kim Källström?

Kim Källström åker alltså till Qatar; bor fint som man ju gör där som distingerad gäst, går på bjudning hos ambassadören Ewa Polano, får en modellerad och digital visning av VM 2022, ser Sveriges två träningsmatcher bland lite finare folk på en hedersläktare och gör en intervju för en PR-sajt för VM som heter ”Supreme Committee for Delivery&Leagacy”

”I think in Sweden we have an image of Qatar which has been brought to us from the media – but it’s important to visit a country for yourself and get your own opinion”, säger Kim. Bland annat.

Det är oklart om vi ska tro exakt på vad som sagts och skrivits i just den här artikeln, men många vill nog hoppas att det inte vore sant.

Kim Källström har alltid varit en mediafavorit. Vältalig. Eftertänksam. Och alltid med något att säga som inte handlat om att bolljäveln är rund.

Jag såg hans första allsvenska mål för Häcken när han var 16 år och redan då kunde man ana att det här var någonting utöver det vanliga. På och utanför plan.

Smart? Klok? Definitivt. Om du frågat mig.

Så hur han tänkte här har jag inte en aning om. Om han gjorde det överhuvudtaget. Eller tänkte någon annan?

Är det cashen och mycket vill ha mer? Ville han bara vara vänlig som tack för inbjudan? Var det ett smart sätt att skapa uppmärksamhet kring Next Level Group, där Källström är en del tillsammans med andra starka svenska idrottspersonligheter, som sannolikt initierade PR-besöket i Doha?

”Vi skapar skapar perfekta strategier för sportprofiler”, heter det bland annat på NLG:s hemsida 

Möjligt att just det här utspelet och den här artikeln var exakt vad Next Level Group eftersträvade?

Hur du än vänder och vrider på det används Kim Källström här som en alldeles utsökt propagandaman för VM2022 och för Qatar.

Det är hans val och han gör som han vill.

Känner jag Kim Källström rätt har han inte blivit tvingad till något och säkert fått den här artikeln för godkännande innan den publicerades, så just den här gången bör vi kanske ändå tro att det som skrivits faktiskt är sant.

Men även om NLG och Kim får ett gött gensvar från Fifa och Qatar (vilket är härliga kompisar att hålla i handen, eller hur?) så kommer förstås omvärldens reaktion inte att tala till Kim Källströms fördel.

Inte så mycket för att han tycker att arenorna blir skitfina och att spelarnas resor kortas ned under VM.

Utan för att han klart och tydligt nedvärderar och viftar bort alla de uppenbara problem som finns och har funnits i Qatar.

Han sätter sig på en jävligt hög häst och hävdar att allting är under kontroll för att han varit i landet och sett det med egna ögon.

Och vad har du sett, Kim?

Fick du åka ut och jobba några tolvtimmars-pass på en byggnadsställning i 40-gradig värme, satte du dig i den där bussen som transporterar dig en timme till ditt boende, ett litet rum som du delar med sex andra?

Förhörde dig verkligen med några av arbetarna från Nepal, Filippinerna, Bangladesh, Indien eller Pakistan om deras rättigheter, arbetsförhållanden och hur det är att jobba i ett sorts modernt slaveri under några år, långt bort från familjen i ett annat land?

Alltså, tillochmed Svenska Fotbollförbundets generalsekreterare, Håkan Sjöstrand, åkte ut till en arbetsplats (med Byggnads representant) och påpekade tydligt vilka elementära brister som fortfarande råder.

Jag har egentligen inga problem med att Kim Källström gillar arenorna eller tror att mästerskapet blir kanon för spelare och fans eftersom de slipper det resande, som ju gått till fullständigt överdrift under många av de senaste mästerskapen.

Jag var på handbolls-VM i Qatar 2015 och det är ett av de bäst arrangerade mästerskap jag varit på. Vi behöver inte vara oroliga för att det blir överdådigt på alla vis och extremt välorganiserat.

Och det är inte förbjudet att tjäna vare sig VM, Fifa eller Qatar.

Det här landets största fotbollsspelare alla kategorier, Zlatan Ibrahimovic, var under flera år avlönad av staten Qatar när han företrädde Paris St Germain.

Vi hade aldrig några problem med det, kanske för att Zlatan är Zlatan eller för att han spelade fotboll och inte gav sig in och kommenterade huruvida Qatar var ett fint land att besöka.

Men Kims trovärdighet faller som en sten till marken när han försöker släta över problem som är väldigt väldokumenterade och som framförallt handlar om mänskliga rättigheter

”Obviously, Qatar has improvements to make but they are working very hard to do this. People may be sceptics but I’ve had a really pleasant time here and it’s been an eye-opener – sometimes you shouldn’t believe everything you read in the media.”

Det har gjorts mängder av seriös undersökande journalistik kring arenabyggena i Qatar (det är bara att googla, de ligger som pärlband på nätet). Och om inget av dessa skulle vara trovärdiga har människorättsorganisationer stått på kö för att påtala den problematik som Kim Källström nu viftar bort med att ”I’ve had a really pleasant time here”.

Jag, tillsammans med Olof Lundh, åkte ut till arenabygget Al Rayyan för att försöka skapa oss en bild av verkligheten.

Förvisso en ”guidad mediatur” via en PR-representant, så vi hade inga stora förhoppningar, men frågorna behövde ställas.

Men när vi frågade platschefen om arbetarnas situation fick vi veta att han inte kunde svara på det och PR-representanten påpekade bestämt att vi skulle ställa frågor om arenan istället.

Några bilder från stan och runtomkring arenan fick vi heller inte ta eftersom Qatars mediala frihet sträcker sig så långt som till att du behöver ett myndighetstillstånd för att TV-filma ”på stan”.

Vilket vi ansökte om. Men som vi ännu inte fått. Och som väldigt sällan ges. Ni får gärna gissa varför.

”Qatar has its issues but is making improvements. Progress is being made and having the World Cup in your country can help you to evolve and develop. I’m truly impressed with the developments here, and also the hospitality.”

Säger Kim Källström också och det är ju härligt att han gillade hur han blev mottagen.

Jag har heller inga problem med de människor jag mött i landet, alla väldigt trevliga och tillmötesgående, men jag är ju inte dummare än att jag förstår att killarna som gräver i grus med spade ute på motorvägsbyggena kanske får en något annorlunda behandling än den jag får när jag sitter i loungen på mitt Radissonhotell och serveras lunch.

Eller Kim Källström när han smakar på ett glas skumpa och några snittar på ambassadörens mottagning.

Jag tycker det är trist att Kim Källström sjönk så långt ned som han gjorde här. Han skapar någonstans en nidbild av fotbollsmiljonärernas trötta världsbild.

Och jag undrar mest ”varför”?

Ville han verkligen detta?

När jag frågade honom i på plats i Doha vad han gjorde där så sa han att han stannade till på vägen till Australien. Det är ju none of my business vad Kim gör med sitt privatliv, men det visade sig att han var i Qatar på uppdrag och knappast där för att se Sveriges två matcher på januariturnén.

Var det så att han egentligen inte riktigt ville berätta varför han var på plats? Kändes det obekvämt?

Jag får inte ihop det. Och någonstans hoppas jag att han blivit felciterad. Han också. Flera gånger. När allt ändå är medias fel.

Eller så är det exakt så här han känner efter ett par dagar i Qatar:

”The stadiums are amazing – I really like the designs, which reflect Qatari life”