Därför valde Eskelinen Danmark före allsvenskan: "Starkare liga"

Men på torsdagskvällen kom så det efterlängtade beskedet. Den danska regeringen ger grönt ljus till fotbollen att starta upp igen och förbundet har satt återstarten till den 29 maj.

AGF Århus-målvakten William Eskelinen strålar över beskedet. 

– Det är fantastiskt, vi ser fram emot att starta upp och få spela viktiga matcher igen. Tyvärr är det utan publik, men det är viktigt att fotbollen startar upp igen samt att hålla folk friska, säger han till FotbollDirekt.se. 

Hur har du hanterat den här tiden utan fotboll och normal träning?

– Klart att det har varit tufft utan matcher. Vi spelare är väldigt rutinmässiga. Det har varit som att hela världen rivs ifrån en när man inte kunnat vara på anläggningen för att träna och umgås som man är van vid. Men som alla andra så har man fått göra det bästa av situationen. 

– Det man saknat mest är adrenalinpåslaget som man får i matcherna. 

Har du utnyttjad tiden till något som du annars inte brukar hinna med så mycket?

– Man har ju kollat lite mer på Netflix, jag och flickvännen här hemma har plöjt en hel del av utbudet där, haha. Men sen har man hunnit få ordning saker och ting i lägenheten som man annars hade skjutit upp. Så det har varit positivt att få lite mer gjort. 

Är du händig?

– Jag skulle inte säga att jag är händig, men jag är inte usel heller. Jag tar mig runt!

Efter två och en halv säsong i GIF Sundsvall så tog William Eskelinen chansen till en ny utmaning i en ny liga. Förra sommaren lämnade han Giffarna för att skriva på ett femårskontrakt med AGF Århus. En sovande jätte inom dansk fotboll som enligt den unge målvakten gör en nysatsning för att återigen bli en klubb att räkna med. 

Och Eskelinen har fått mycket förtroende sedan han anslöt. Han har startat i 15 av lagets 23 spelade matcher. En skada höll honom borta ett par omgångar innan han tog tillbaka sin plats mellan AGF:s stolpar. Klubben ligger trea i ligan - med tio poäng upp till FC Köpenhamn och 22 poäng upp till serieledaren FC Midtjylland - inför omstarten.

– Jag har kommit in i allt här väldigt bra. Alltifrån till spelargruppen, klubben och staden - som är väldigt fin. Lite som Danmarks svar på Göteborg. Det är absolut mycket som har klaffat. Det tog lite tid att komma in i vardagen så klart, men nu känns det som jag är helt bekväm. 

Även med språket?

– Jag har fått kämpa! Nu kan jag kommunicera och göra mig förstådd. I början var det mycket engelska. Men jag har hela tiden känt att jag vill lära mig danska. Det är både roligare och man känner sig mer som att man tillhör gruppen när man kan deras språk. Jag har inte pluggat utan det är mer att man lyssnar mycket och plockar ord här och där. Pratar med dem i laget och med grannarna. Kommande intervjuer ska jag försöka köra på danska. Eller ja, svensk-danska i alla fall. 

Vi kommer tillbaka till Århus och Superligan. Men om vi backar bandet till när du valde att skriva på för AGF och lämna Giffarna. Hur gick tankarna?

– Framförallt kände jag att jag skulle utvecklas mer i en annan miljö. Så när jag fick chansen till det så kändes det som ett bra steg, samtidigt som Sundsvall fick betalt för mig. Jag var tydlig med att jag inte ville gå som Bosman, det sa jag från dag ett. 

Förutom dig själv så försvann även Linus Hallenius till Cypern och Maic Sema till Norrköping. Hur kändes det att se laget under hösten när det slutade med nedflyttning?

– Klart att jag följde hur det gick och klart att man led med föreningen och sina gamla lagkamrater. De tog två segrar där under Tony Gustavsson och hoppet tändes lite. Men det gick inte och det var självklart en stor besvikelse. Man kände en besvikelse själv också efter som man var med halva säsongen. 

Hur kunde ni gå från ett så starkt 2018 till ett så mycket sämre 2019 - med mer eller mindre samma trupp från start?

– Det är en väldigt bra fråga som man hunnit tänka en hel del på och försökt vrida och vända på. På något sätt kändes det som att vi tog lite för lätt på det. Redan på försäsongen så var det annorlunda mot året innan. Vi hade väldigt få träningsmatcher, det snöade bort matcher och vi spelade inte alls bra. Man kände samtidigt att det kommer lösa sig, vi visste ju sen året innan vad vi kunde. Men det var som att man hela tiden gav över ansvaret på sin lagkamrat i stället för att ta det själv. 

– Sen fick vi en kanonstart i allsvenskan ändå. Det tror jag var det sämsta som kunde hända oss. Försäsongen hade varit så pass dålig så när vi började starkt fick vi en felaktig självbild. När det spelmässigt inte stämde. Det är en komplex fråga men jag landar mycket i att det blev fel från början med en dålig försäsong. 2018 var vi laget som jobbade stenhårt för varandra, och det var därför vi kunde ha ett sånt fint spel. När det försvann så fanns inte mycket kvar.

Varför var det så svårt att komma tillbaka till det ni gjorde bra 2018?

– Jag tror bara det hängde i från försäsongen. Tankarna var att det kommer att lösa sig. Alla i laget, inklusive mig själv, tänkte att säsongen är lång, det är 30 matcher och att det kommer att lösa sig. Vi hade i bakhuvudet att vi kunde spela bra fotboll men det klickade aldrig och vi hamnade i en ond cirkel. 

Du kom från Hammarby som en ung målvakt utan större erfarenhet och lämnade som allsvensk förstamålvakt. Hur ser du tillbaka på din tid i Sundsvall? 

– Jag ser tillbaka på det som en jättehärlig tid som var positiv för min utveckling. Både som spelare och som människa. Den utveckling jag fick uppe i Norrland är jag tacksam för. Jag har bara gott att säga om Giffarna som klubb, det finns många fantastiska människor i och runt klubben och jag är glad över min tid där. 

Femårskontrakt med AGF Århus blev det - men varför gick du inte till en allsvensk toppklubb?

– Men framförallt för att Århus är en storklubb som visade stor tro på mig. Det är bara att titta på supporterskaran, anläggningen och kvaliteten på ligan. Det lockade. Jag tycker det känns som att ligan är starkare än allsvenskan och det är ett mindre steg härifrån ut till de större ligorna. Sen var det en tränare, sportchef och målvaktstränare som visade stor tro på mig, vi klickade sen den första kontakten. 

Handlade det om att det är bättre pengar än du kunde få i Sverige också?

– Jag ska inte ljuga, det är absolut ett större lönekuvert här än jag hade i Giffarna. Men flytten baserade jag inte på pengar utan på den sportsliga utmaningen. 

Hur skulle du beskriva klubben för en som inte har jättekoll på AGF Århus?

– Det är en anrik klubb, en storklubb som tagit många titlar genom åren. Men som haft det tuffare sista 10-15 åren. Nu gör vi en rejäl satsning för att ta oss tillbaka och kunna utmana FC Köpenhamn, Midtjylland, Bröndby och de andra storklubbarna. Vi har en grym tränare, grymma faciliteter och en sjukt professionell personal. Så vi har verkligen tagit stora kliv. 

– Och man märker att det är en storklubb, vi har fans över hela landet, och det är mycket folk på matcherna. Vi ska absolut kunna slåss där i toppen år ut och in.

Ni har en bra bit upp till ettan Midtjylland men ni ligger ändå bra med som trea. Vad är målet? 

– Klart att vi hade topp-6 (mästerskapsserien) som mål och nu har vi verkligen fått blodad tand tycker jag. Vi har visat hur bra vi är och att vi kan slåss med de allra bästa lagen. Nu har vi inte pratat så mycket om placeringsmål men personligen vill jag ju hålla hårt i tredjeplatsen. Många lag har underskattat oss på vägen och nu känner jag att vi absolut är tillräckligt bra för att bli trea och därmed få en kvalplats till Europa League. 

– Det är verkligen roliga matcher mot storklubbarna. Det känns som de matcherna är ett snäpp upp mot allsvenskan. Fantastiskt roliga matcher att spela. 

Har du hunnit märka av några skillnader mot svensk fotboll?

– Det är mycket mer fysiskt spel här. Målvakterna får mer stryk och domarna tillåter hårdare tag. Sen tycker jag att det är ett högre tempo, lite mer fram och tillbaka. Medan det i allsvenskan är fler lag som spelare possession. Här är det mer omställningar. Sen är det ju bara gräsmatcher vilket varit en omställning från konstgräset i Sundsvall. Det studsar lite mer och så där vilket tog ett tag att komma in i.  

Eskelinen började säsongen riktigt starkt med fyra nollor på sex matcher, innan en skada ställde till det något för honom. Men det dröjde inte länge innan han tog tillbaka platsen. 

– Jag tycker det har gått väldigt bra. Klart det varit en omställning, men jag har haft fantastiska medspelare som gjort det lättare. Min säsong är så här långt klart godkänd. Inte fantastisk, men absolut godkänd med tanke på att jag bytt liga och det är en viss anpassning man behöver tid för att göra. Sen jag kom tillbaka från skadan har det bara rullat på och nu ser jag fram emot att komma igång med matcherna igen. 

Jag gissar att du kanske inte tänkt på att lämna AGF redan i sommar? 

– Nej, jag har inte haft några planer på att sticka i sommar. Jag trivs jättebra och nu vill jag fokusera på att göra bra resultat med klubben. Jag trivs jättebra och tar det som det kommer. Jag måste inte skynda härifrån eftersom jag känner att det är en utvecklande miljö jag kommit till och fortfarande lär mig av. 

Samtidigt har du säkert drömmar som sträcker sig längre än Danmark?

– Självklart är det så. Jag vill kunna utvecklas så pass mycket att till exempel en klubb i Bundesliga vill ha mig. Det är en lång väg dit och jag måste utvecklas steg för steg. Men visst hade det varit en häftig liga att komma till.