Senaste nytt
Matchrapporter
Hur smittar fotbollspublik mer än andra i samhället?
ANNONS
En ökad publikgräns till 500 personer utlovades för några veckor sen, många började se ett ljus i ett oändligt mörker men idag valde regeringen istället att trycka in kniven ytterligare.
Det är ett beslut som belyser det förakt mot idrott som jag alltid känt att politiker står för.
Så här: jag är medveten om att vi lever i en värld där en pandemi måste styra verkligheten, från dag till dag. Lika medveten är jag över det faktum att smittspridningen (som väntat) ökar efter sommaren.
Då är det allra viktigaste att människor inte blir så sjuka att de måste vårdas på sjukhus eller avlider.
Med det sagt måste vi också lära oss leva med viruset, vilket Anders Tegnell tydligt deklarerat.
Under ganska lång tid framöver.
Vilket i Sverige bland annat inneburit att vi inte ska tryckas in i en total nedstängning, inte ska tvingas bära munskydd och att vi ska bygga ett samhälle på att ta hänsyn.
Vissa löser säkert inte det lika bra som andra, för när skallen ska krökas i bitar spelar det ingen roll om du leder ett politiskt parti eller om du vill gå på fotboll; omdömet försvinner.
Och ibland kan jag känna att rätt många inte följer myndigheternas råd, men det kan de styrande uppenbarligen ha överseende med.
Så länge de inte går på idrott (eller besöker annat kulturevenemang).
Då betraktas du uppenbarligen som en större smittorisk än någon annan.
FotbollDirekts redaktion ligger på Hötorget i Stockholm och när jag går förbi den evigt pulserande torghandeln där så brukar jag fundera på hur det skulle se ut om alla på torget samtidigt skulle ta sig till Friends Arena och sitta med 30 meters avstånd mellan varandra.
Det skulle nämligen inte vara tillåtet. För att risken är mindre om man köper kantareller?
Eller som Malmö FF:s VD, Nicklas Carlnén, beskriver det i Kvällsposten:
"Om du går och handlar eller rör dig på stan så gäller det regelverket fram till du kommer till Stadiongränsen, sen är det max 50 personer som gäller".
Det blir bara orimligt.
Och just "orimligt" var ett ord som kulturministern (hon som kallas "idrottsministern, som vi inte har) använde sig av när hon gärna ville glänsa med att det snart var 500 som gällde (hon höll lägre profil idag).
"Regeln för 50 personer har slagit orimligt i vissa situationer", sade Amanda Lind.
Hon menade såklart det idiotiska i att 300 pers ska sitta på en restaurang och äta med avstånd, men när någon börjar sjunga i sällskapet måste 250 lämna lokalen.
Eller möjligen att en fullsatt spårvagn i Göteborg kan stanna utanför Ullevi och släppa av alla, men hälften av passagerarna får inte gå in på arenan som tar 40.000 för då är de för många.
Idag bestämde regeringen att köra vidare på det orimliga spåret.
Och Amanda Lind, som alltmer framstår som en tandlös marionett i riksdagskorridorerna, låtsas som om hon tycker det är rimligt.
Jag avskyr verkligen att göra Ullaredsjämförelsen, som alla andra gärna vill göra. För det är ju Ullareds "problem".
Idrotten ska se till hur den på bästa sätt kan hantera fler människor på läktarna på ett säkert sätt. Hur andra gör eller inte gör är oväsentligt.
Men någonstans finns det ändå en gräns.
Vad är det som gör att just idrotten inte kan anpassa verkligheten på ett säkert sätt?
Om en restaurang kan härbärgera 700 personer inomhus så länge de sitter med bra avstånd och har tvättat händerna, varför kan inte ett ishockeylag ha 300 pers på en läktare som rymmer 10.000?
Vad är det som säger att idrottspubliken smittar mer? Varför skulle inte en arrangerande fotbollsklubb kunna ha koll på sina gäster?
Kan du, Amanda Lind, förklara det rimliga i det som du ansåg vara orimligt för några dagar sen?
Sen är jag fullt medveten om att 500-gränsen inte hade hjälpt allsvenska klubbar någonstans ur ett ekonomiskt perspektiv. Men rätt många klubbar spelar INTE i allsvenskan och då kan 120 betalande vara skillnad mellan liv och död idag.
På Lindängens IP i Malmö hade de 120 kunnat stå med 20 meters avstånd och se BK Olympic spela i division 2 och den inträdespengen hade åtminstone räckt till domarna som rest från Karlskrona.
Nu får de gräva fram de tusenlapparna från en börs som är tom.
Samtidigt som de 120 står utanför staketet och ser matchen ändå.
Det är så det ser ut i fotbolls-Sverige idag. Överallt.
Det finns få så säkra ställen att visats på i samhället som en utomhusarena för fotboll, i vissa fall även om det är flera tusen på plats.
Men vare sig FHM, regering och Amanda Lind har en aning om hur den verkligheten ser ut. Antingen så vill de inte se den eller så kan de inte.
För dom är all publik som går på idrott en smittskyddsfara i samhället.
Oavsett hur många de är och på vilka ytor de befinner sig.
Istället för att se möjligheterna att hjälpa och förenkla för svensk idrott, så väljer Amanda Lind och Co att dra på sig skygglapparna och sakta men säkert driva svenska klubbar och massor med människor över konkursens brant.
På tal om att göra vad man kan för att INTE se till hälsans bästa.
PS: Jag är väl medveten om att även teater- och konsertpublik smittar mer än andra. Läs Expressens Gunilla Brodrej om det här DS
