Jeremejeff ser nytt proffsäventyr: “Resan inte färdig”

Alexander Jeremejeff är tillbaka i BK Häcken. Anfallaren spelade en avgörande roll när klubben slog ut Norrköping på bortaplan i Svenska cupen, och nu väntar semifinal mot Superettan-laget Västerås. Jeremejeff vill nu nå framgångar med Häcken – för att sedan dra utomlands igen.

– Jag tror inte den resan är färdig riktigt än, säger Jeremejeff till FotbollDirekt.

Alexander Jeremejeff är återigen tillbaka i BK Häcken. Det är den tredje gången anfallaren skriver på för Hisingsklubben, men nu har han även ett par års erfarenhet av internationell fotboll i bagaget.

– Det är ju annorlunda. Det stämmer ganska bra överens med det nästan alla andra säger. Fotbollen är annorlunda och det är tuffare. Jag tycker det var väldigt roligt. Sen vill man ju att det alltid ska gå bättre. Men det var en unik situation med pandemi och lite skador, så det gick upp och ner. Men jag tror inte den resan är färdig riktigt än, jag hoppas det ska gå bra här i Häcken så jag kan dra igen. Men om det är något man lärt sig den senaste tiden är det att man får ta det dag för dag, säger han innan han börjar prata om nivåskillnaden mellan länderna han varit i:

– Det är så annorlunda fotboll. I Tyskland var det väldigt fysiskt och bra spelare. Rent fysiskt var det ganska stor skillnad, både styrkemässigt och hur man löper. Sen i Holland var det rätt stor skillnad tekniskt. Där är det väldigt anfallsinriktat med unga och skickliga talanger. Allsvenskan är en mix av de båda skulle jag säga. Nivåmässigt går det lite fortare där ute, men Allsvenskan står sig ändå okej tycker jag. 

Men hur kommer det sig att valet föll på just Häcken igen? För Jeremejeff var det ett enkelt val.

– Det här är ju hemma för mig. Och med situationen som var i Holland och så. Det är många som undrar "Varför Häcken?". I början kunde jag väl förstå frågan, men Göteborg är hemma för mig och Häcken kom trea förra året och är ett topplag i Allsvenskan. Man spelar en anfallsinriktad fotboll, så det checkar väl egentligen alla boxar jag vill ha, säger han.

Har du märkt av någon skillnad med Häcken nu jämfört med senast du var i klubben?

– Det är ju samma team, lite kryddat kanske med någon ny tränare. Det är fortfarande Andreas (Alm) som bestämmer. Det är lite annorlunda, men ändå ganska likt. Det gick bra sist jag var här, så jag hoppas det ska gå bra igen

Vad har du för bild av Andreas Alm som tränare?

– Jag tycker han är riktigt skicklig på att motivera gruppen och han är taktiskt kunnig. Han håller oss på alerten med roliga träningar och så. Det är en riktigt bra tränare, som gett mig stort förtroende. När man fått stort förtroende vill man gärna ge tillbaka. Så jag känner väl att jag fått ett ganska stort ansvar, som jag gillar och visar att jag vill ha också.

Senast i Svenska cupen blev det en riktigt svängig match i kvartsfinalen mot IFK Norrköping. Trots att hemmalaget IFK ledde två gånger, vann ändå Häcken matchen med 3-2.

– Det är skönt såklart. Det var en riktig urladdning, man blev trött både fysiskt och mentalt. Det var en rolig match och ett roligt resultat. Det är skönt att kunna göra det så tidigt på säsongen, mot ett bra lag. Så det är ett styrkebesked, säger Jeremejeff.

Ni blev väldigt tillbakapressade mot slutet?

– Det känns så psykologiskt på något sätt när man leder i en vinna-eller-försvinna-match. Det känns alltid som att man backar hem lite väl mycket. Mer än vad man kanske behöver. Men vi är svåra att göra mål på när vi ligger lågt, och det visar vi igen. Så det var bra.

Matchens 1-1-mål gjordes av just 27-årige Jeremejeff. Och han blev framspelad av sin egna målvakt.

– Det var en lång boll från Dahlberg, där jag kände att mittbacken låg lite väl tätt i rygg på mig, med tanke på hur hög bollen var. Så jag vände mig om och försökte rycka mig loss, och då blev det friläge och så fick jag in den, säger han.

Kändes som att du hade ett visst övertag mot Norrköpings försvarare?

– Ja, så var det väl. Det var kul för mig.

Att Häcken avancerat till semifinal borde dock inte komma som någon chock. Klubben har på senare år gått starkt i Svenska cupen. Men hur kommer det sig att Häcken brukar nå långt i turneringen?

– Jag vet faktiskt inte, det känns som att andra lag sliter och varit ganska ojämna i cupen. Jag tror Friberg sa att Häcken varit minst i kvartsfinal åtta år i rad, sen vet jag inte om det stämmer. Men det är ju oerhört starkt. Och det är ett tecken på att vi tar det på allvar, och inser allvaret i vad som ligger i potten. Så det är skitkul.

Nu väntar Västerås i semifinal?

– Ja, jag såg deras match. Det var en rolig match, båda lagen gick för det kändes det som. Jag har ingen jättekoll på Västerås annars, men de gick vidare från en tuff grupp med Malmö. Så det verkar vara ett bra lag. Vi får sätta oss in i det mer under veckan. Det blir en rolig match,

Finns ingen risk för underskattning?

– Jag tror inte man kan underskatta lag i cupen. Det visar sig år efter år att stora lag åker ut tidigt. Det är väl det som är vår styrka, att vi tar det på så stort allvar. Ser ingen anledning varför vi inte ska göra det i semifinalen heller. Sen kan det alltid gå hur som helst, men så länge vi är väl förberedda och ger allt så har vi bra chanser.

Men att Häcken går bra i Svenska cupen är en sak. I Allsvenskan har klubben inte haft det som krävts för att vinna serien. Förra året blev det en topp tre-plats, men vad är det egentligen som krävs för att klubben ska ta det sista steget?

– Det är så svårt. Allting beror ju på. Det är så lätt att säga att man går för det. Det ska vara en skadefri grupp och man ska pricka formen. Men så som det ser ut, både på träningarna och hur truppen ser ut så tycker jag absolut att vi ska gå för det. Sen finns det alltid andra lag som är större favoriter. Men jag tycker inte det spelar så stor roll, jag tycker vi ser spännande ut. Och att vi absolut inte ska skämmas över att gå för det.  

Är det något Häcken som klubb saknar tycker du?

– Klubben är ganska tydliga med att de vill bli bättre hela tiden. Och jag tycker den lyhördheten att man vill bli bättre på allting hela tiden är det enda som betyder något. Det är ingen som är perfekt. Jag tycker man gör mycket bra faktiskt. Och ingenting som jag skulle vilja gå in i och peta på.