KRÖNIKA: Det är det som gör mig orolig

ST PETERSBURG. Vad som gör mig orolig inför kvällens match på Gazprom arena?

Såg ni de båda matcherna igår?

DET gör mig orolig.

Det var en befrielse att i går kväll kliva in från den ångande gatan i det luftkonditionerade hotellet nära floden Neva i denna jättelika ryska stad. Värmen är tryckande och det ska enligt prognoserna vara en bit över 30 grader när Sverige och Polen spelar igång den sista gruppmatchen på rymdskeppsliknande Gazprom arena.

Men hettan är knappast det stora svenska problemet i idag, när man ska skaffa sig bästa tänkbara utgångsläget inför åttondelsfinalerna som drar igång i helgen.

Jag tror vi såg det stora problemet på tv igår.

När England gääääspade till sig en 1-0-seger över ett till synes ganska ointresserat Tjeckien på Wembley, samtidigt som det var en duktig fight uppe på Hampden Park i Glasgow mellan Kroatien och Skottland.

Men hur kunde det bli så?

Ni som följer EM-slutspelet vet.

Både England och Tjeckien var inför den tredje gruppmatchen redan klara för åttondelen, och mötet handlade “bara” om att positionera sig i gruppen.

Uppe i Glasgow kämpade både skottar och kroater galet för överlevnad i turneringen, och det krävdes till slut ett mästerverk av Luka Modric för att sära lagen åt.

Frågan är: kommer vi få uppleva något liknande ikväll i S:t Petersburg?

Det är en sak att svara korrekt på frågor om inställning inför viktiga matcher, och en annan att verkligen plocka fram alla dessa känslor när matchen blåses igång.

Sitter du dessutom redan på ett säkrat EM-avancemang – som var den första stora målsättningen för Janne Andersson & co – så kommer den diskussionen ännu mer i spel.

Hur viftar man bort känslan av säkerhet?

Känslan av att redan ha fixat biljetter till åttondelen, och att allt utöver detta är bonus.

Det borde egentligen vara så enkelt att visa upp Sverige potentiella motståndare i just denna första elimineringsmatch. Vinn och möt Ukraina eller Tjeckien i Glasgow. Kryssar vi så är det Kroatien i Köpenhamn.

Förlorar vi – då är det Belgien.

Världsettan.

Lukaku, de Bruyne och grabbarna.

Och högst troligt sorti från en fest som bara börjat.

Men är det verkligen så enkelt? 

Går det att skrämma bort känslor av belåtenhet med hot? Jag är ju inte säker på det.

Vad Polen vill och kan och måste i kväll – det såg vi mot Spanien senast.

När superstjärnan Robert Lewandowski ledde vägen med både ursinniga löpningar och ett kvitteringsmål från de riktigt höga nivåerna. Polackernas respektlösa poäng mot ett fortsatt uddlöst Spanien var något helt annat än den pinne som Sverige försvarade med sig hem från Sevilla till campen i Göteborg.

Den skakade om mig i alla fall.

På pappret så är det två jämbördiga lag som möts kl 18 svensk tid, men jag ska erkänna att jag är orolig för att just inställningen och den äkta desperationen ska vara skillnaden mellan lagen.

Jag försöker ändå tro på Janne Andersson, som är en ärlig och uppriktig ledare, när han säger:

– Vi vet att om vi blir etta i gruppen spelar vi inte förrän på tisdag, blir vi tvåa spelar vi på måndag och blir vi trea spelar vi söndag. Kan vi få längre återhämtning in i nästan match är det bra. Så den faktorn utifrån att vinna matchen väger tungt för mig,

– Vi vill vinna matchen. Det är jättesvårt att kolla på kommande motståndare och värdera vilket som är lättast eller svårast,

Men känslan av oro kan jag inte riktigt skaka av mig.

Jag hoppas verkligen det känns annorlunda vid 20-tiden denna heta sommarkväll i Ryssland.