Blåvitt får knyckla ihop manual – kan bli Drillo-fotboll
Roland Nilsson är tillbaka där hans karriär tog fart mot internationella höjder en gång för väldigt längesen; SM-guld, Uefacup-guld, VM-brons.
Nu kommer han till en klubb som har kniven mot strupen, kämpar för sin allsvenska existens och en måste-vinna-match om två dagar. Rolle Nilsson kastas in i ett jobb som antingen blir himmel eller helvete.
Det är åtta år sen Roland Nilsson var klubblagstränare senast. Då fick han lämna uppdraget i FC Köpenhamn efter kort tid i klubben, trots att laget ledde danska ligan.
Det hette sedan att Nilsson inte följde FCK:s manual, men talades också om att han inte hade den kontakt med spelartruppen som var önskvärt.
Året innan hade han handplockats till klubben efter att ha fört Malmö FF till SM-guld. Sen tog det stopp.
Trots att Roland Nilsson gjort bra resultat i tränarrollen i Gais, MFF och FCK så stod inga klubbar på kö.
Frågan är förstås: varför?
Istället fick Roland Nilsson börja jobba med ungdomslandslag på förbundet, vilket säkert är smickrande men inte direkt något drömjobb för en tränare som nyss tagit ett SM-guld.
Nu har han fått jobbet som han väntat länge på. Efter åtta år i tränarexil.
Trots “08-tjänsten” som U21-landslagets förbundskapten för Solnabaserade SvFF har Roland Nilsson bott i Göteborg.
Och längtat tillbaka till det dagliga jobbet som tränare.
På så vis matchar han rätt in i uppdraget på Kamratgården.
Sen är förstås den stora frågan alltid om det är rätt man på rätt plats?
Ja, hur långt är ett snöre?
Är det något IFK Göteborg lärt sig under sin satsning på Poya Asbaghi så är det att filosofi och framtidsvision inte spelar någon som helst roll så länge du inte vinner matcher.
Tålamod, som det gärna talas så vackert om, finns bara när det går bra (fråga Rikard Norling om det).
Om en 56-årige Roland Nilsson, med en mera traditionell syn på fotboll än Soccer Services-killarna, leder IFK Göteborg till tillräckligt många poäng och ett allsvenskt kontrakt så är han framtiden i klubben. Tills det går sämre.
Det är ungefär så fotbollsklubbar och dess styrelseledamöter ser på “vision”.
Rolle kommer inte sitta på kammaren och räkna “expected goals”, så mycket vet vi. Jag kan inte tänka mig annat än att han kommer jobba för cynism och att matcher måste vinnas även om det kommer bli med Drillo-fotboll.
Vad som än sägs här, så har han inte anställts för att driva fram någon revolutionerande fotbollsfilosofi.
Då tror jag inte att Roland Nilsson varit rätt man.
Så den manual som IFK Göteborgs ledning bett Poya Asbaghi arbeta fram under några år med assistans av ett konsultbolag i Barcelona, den får de knyckla ihop och kasta i papperskorgen.
Efter att ha bevittnat det taktiska magplasket som Ferran Sibila ledde mot Hammarby så förstår alla blåvita att det behövs något stabilt att hålla i handen för att reda ut situationen.
Roland Nilsson har varit med tillräckligt länge som spelare och tränare för att inse vad som krävs.
Lyckas han vända trenden är det rätt val.
Om inte, ja då har IFK Göteborgs ledning satt sig i en situation som de kommer få väldigt svårt att ta sig ur.
Den här artikeln handlar om: