Framstår mest som en "Kejsarens nya kläder"-fars

Rikard Norling sparkas för andra gången i karriären från sitt älskade AIK.
Var det oväntat?
Nej.
Har Norling blivit en dålig tränare?
Nej.
Kunde det lösts på annat sätt?
Säkert.

Många var de AIK-ledare och spelare som dansade med i Rikard Norlings nya 3-4-3-man-mot-man-Atalanta-kopia-taktik som sparkade igång 2020, och tyckte att man var något mycket speciellt på spåren.

Nu var det slut på tillbakalutade 3-5-2-uddamålssegrar, och inte en motståndare skulle kunna stå emot när ett frejdigt AIK blåste på i slutminuterna för ett avgörande med hela Friends arena i ryggen.

Det fanns inte någon tvekan någonstans.

Det. Här. var. The. Shit.

Och det var klubbens egna talanger som skulle lyfta bygget, stöttade av en handfull veteraner med tung (guld)erfarenhet.

Elva omgångar in på allsvenskan så är allt över. Efter derbyförlusten mot Djurgården under söndagen så sa bland annat Nabil Bahoui att något nu måste förändras. På presskonferensen efter 0-1-förlusten blottade Norling själv strupen och sa att han inte tänkte tvinga sig kvar i klubben om någon ville annorlunda.

Det fanns inte längre någon tro kvar, och det hela framstår just nu mest som en “Kejsarens nya kläder”-fars i dag. Redan i allsvenskans andra omgång, kölhalningen mot IFK Norrköping (1-4) hemma på Friends, så kom det första tydliga beviset och det har följts av plumpar på olika håll i landet efter det.

Rikard Norlings “nya” AIK hade inte verktygen i verktygslådan för att genomföra denna förvandling, men ändå så fortsatte man att stånga sig blodiga med en taktik som de bästa lagen avslöjade brutalt och även de svagare ibland enkelt kunde stjäla poäng ifrån.

Rikard Norling är en mästartränare, en av de största i AIK:s historia.

En enorm allsvensk profil och banbrytare. En guldmakare och publikfriare.

På tack-och-farväl-presskonferensen i dag på Friends arena så var det en Norling Show, med extra allt. Informativt, ärligt och inte minst massor av känslor.

Han ville fortsätta, men klubben sa nej. Den tioårige sonen bröt ihop där hemma när pappa Rikard gav beskedet att han inte längre är AIK-tränare.

När jag i Expressen avslöjade redan i september 2008 att Rikard Norling skulle få sparken efter säsongen och att Mikael Stahre skulle ta över, då gav Rikard mig skulden för att han förlorade jobbet.

Jag begrep aldrig logiken i det, men det var något vi några år senare kunde garva åt - och jag är glad över att han fick de här fina åren i sin comeback.

Och Rikard Norling kommer gärna tillbaka till AIK, det lät han alla förstå på presskonferensen.

Och fan vet om det inte blir så.

Men det var stoltheten och tron på det nya som fällde honom till slut den här gången.

Jag frågade om den nykickade tränaren trodde att hans taktik skulle lyfta med tiden, och svaret var tydligt: ja.

Sportchefen Henrik Jurelius förklarade lite senare i samma lokaler att han inte alls delade den åsikten. Björn Wesströms efterträdare på posten gav ett pressat intryck, och det är lätt att förstå.

Jurelius ska handskas med arvegods från Wesström, trupp, avtal och tränare - och att behöva sparka Rikard Norling måste vara det jobbigaste han någonsin upplevt i yrket.

Kanske i livet.

Så kändes det i alla fall när han stod där med mikrofoner och kameror i ansiktet.

Men nu är det Henrik Jurelius som ska skapa harmoni och framgång med nästa tränarval för AIK.

Bartosz Grzelak är namnet på allas (nåja) läppar just nu, och sportchefen bekräftar samtal med den nuvarande assisterande U21-förbundskaptenen. Men där ska också finnas fler kandidater, och ett namn ska presenteras snart.

Då blir det ännu ett nytt spelsystem. Det vi gjorde nu har ju ingen svensk klubb gjort på 20-25 år, konstaterade lagkaptenen Henok Goitom när jag pratade med honom under måndagseftermiddagen.

Han tillade: