Vi såg en given guldkandidat i Hammarby

STOCKHOLM: Det må ha varit sju månader sen Hammarby spelade allsvensk fotboll senast.
Men i den allsvenska premiären såg det ut som Bajen bara fortsatte där de slutade i november 2019.
Som en mycket stark guldkandidat.

En premiärmatch i allsvenskan kan säga allt och absolut ingenting. Det är EN match av 30 men kan ibland betraktas som den match som avgör hur en hel säsong ska sluta, sen kommer nästa match och nästa och nästa och alla betyder alltid lika mycket.

Det finns ingenting som någonsin har avgjorts i den första omgången och det allra bästa exemplet är förstås IFK Norrköpings premiärseger med 6-0 över IFK Göteborg 1990. En säsong som slutade med att Blåvitt vann SM-guld.

Men ändå.

Stefan Billborn har satt så pass tydlig prägel på Hammarby under en längre period att det går att skönja en trygghet och stabilitet, som uppenbarligen sträcker sig även över ett ofrivilligt pandemiuppehåll.

När Malmö FF och AIK pratar om att förändra för att förbättra så står Hammarby fast vid den spelidé som laget redan utvecklat. Helst förbättra, såklart. Men redan i tillräcklig nivå för att hålla och inga tankar om satsa eller spela annorlunda.

Det var så tydligt mot Östersund på ett öde Tele2.

För det var den Stefan Billborn-fotboll som vi vant oss vid att se de senaste två åren. Östersund – som mindes sviterna av att släppa in tre mål första halvtimmen senast de mötte Bajen på Tele2 – ville inledningsvis låsa den här matchen till ett segare, trögare och passivare tempo.

Ändå kom de undan med blotta förskräckelsen och en tam Paulinho-straff.

”Vi försökte”, som ÖFK-tränaren Ian Burchnall sa. ”Men det gick inte”.

Har vi hört det förut? Ja det har vi.

Under hela 2019.

Hammarby är extremt svårstoppat i sin offensiv och har så många olika komponenter i sitt spel att det till slut blir nästan omöjligt att stå emot.

Det är Tankovics fantasi, Kacaniklics speed och rörelsemönster, det är inövade mönster i uppbyggnads- och passningsspel som sitter i grunden och det är förstås Darijan Bojanics fantastiska sinne för att hitta öppningar.

Östersund är vad det är som fotbollsklubb men de ställde en på pappret klart konkurrenskraftig startelva på benen. Men de var som bortblåsta i 75 minuter.

Det fanns inget lag i allsvenskan som så enkelt kunde manövrera ut sin motståndare som Hammarby gjorde efter en dålig start förra året. Allt det jag såg i den här premiären tydde på att de har samma kraft, självförtroende och naturliga förmåga i år också.

En premiär är en premiär, som sagt.

Men just den här talade sitt tydliga språk.

Hammarby är det Hammarby vi såg förra året och en väldigt given guldkandidat 2020.

***

Jag krönikerade om hur mycket fokus det varit på alla unga spelare inför denna säsong men att så få vågar släppa loss när det gäller.

Men AIK gick rätt mycket all in och det var modigt av ett lag med så höga krav.

Därför var det extra roligt att det lyckades.

Killen som så många talat så mycket om denna vår, Robin Tihi, 18 år, startade alltså före Per Karlsson, en trotjänare som inte satt en fot fel de senaste tio åren i allsvenskan. Och gjorde mål.

Saku Ylätupa är 20 år, Jasir Asani, 21, Paulos Abraham, 17, Bilal Husein, 20. Samtliga spelade från start.

***

Djurgården såg inte ut som regerande svenska mästare mot Sirius, det såg snarare väldigt taffligt ut långa stunder.

Men de vann med 2-0.

Det är ju en mästares signum, det också. Att vinna utan att spela bra.

***

Första stora dagen för Discoverys allsvenska sändning och det verkar som om DPlay höll hela vägen.

Många andades ut, var så säkra.

***

Elfsborgs första seger mot IFK Göteborg på Ullevi sen 2003.

Det betyder nog en hel del mentalt, trots allt.

Det här var en arbetsseger för boråsarna men det kan de ju strunta i, de har ett väldigt intressant lag och är i starkt behov av en bra start.

***

Östersund har en tung säsong framför sig, det kan vi konstatera utan att veta hur matcherna slutar,

Igår avslöjade tränare Burchnall att ÖFK kommer åka buss till alla sina bortamatcher.

”Av corona- och ekonomiska skäl”, förklarade han.

Det fungerar hyggligt till och från Stockholm. Men de ska till Mjällby, Malmö, Helsingborg och Varberg också.

Det tar sin tid i en buss. Fram och tillbaka.