”Ankungen besegrar Askungen i finalen”
Italienarna har imponerad på alla. Mer och mer för var match som spelats. Med tanke på hur det såg ut mot Tyskland så tror jag att “Gli Azzurri” är mångas favoriter, även om spelbolag och ”seriösa tippare” går på det mer logiska alternativet Spanien.
För hur mycket Italien än har imponerat så kommer man inte ifrån att Spanien är laget som dominerar den europeiska fotbollen. De vann EM, de vann VM och nu kommer det till ytterligare ett EM med en enorm press på sig. Alla räknar med att de ska vinna, och allt utom vinst är ett fiasko.
Folk som säger att de spelar tråkigt, hallå? Vakna! Ni gnäller på lag som spelar långbollar också. Och jag lovar er, att hade det varit Sverige som spelat ”spanskt” så hade ni varit stolta och slagit er för bröstet dag ut och dag in över ert ”fantastiska landslag”.
De gör mål. De släpper inte in några mål. De vinner sina matcher.
Om Spanien är tråkiga så är de som den där balen i Askungen: ”Tråkig och urtrist och tråkig och alldeles, alldeles…underbaaar..”
Men, i finalen tror jag att det tar stopp mot en annan berättelse. ”Den fula ankungen”.
Italien har fått ihop något unikt. Efter allt strul har de lyckats ena trupperna och kämpar tillsammans mot samma mål. Genier och galenpannor – sida vid sida.
Det är vackert på alla sätt och Italien trivs med att anpassa sitt spel efter Spaniens, stänga igen, vänta på misstagen, ge bollen till Pirlo/Cassano som i sin tur hittar till den där ankan.
För visst kommer han bli hjälte även nu, Mario Balotelli.
Det lär bli en tillknäppt och tråkig historia mellan två lag som känner varandra utan och innan flera gånger om.
Då behövs det en spelare som bryter mönster.
Som är galen, tokig och alldeles, alldeles underbar.
Det vore ett perfekt slut på en mycket läsvärd saga.
Och som man brukar säga: ”Alla stora spelare har gjort mål på Olympia”.
Den här artikeln handlar om: