”Det har påverkat mig på ett mänskligt plan”

Ett av allsvenskans mest framgångsrika ledarnamn över 2000-talet är tillbaka i Sverige efter flera år utomlands, 
FotbollDirekts Ola Gustavsson har träffat Björn Wesström efter tiden i indiska Kerala Blasters. 

Det var sommaren 2021 som Björn Wesström efter 25 år lämnade AIK. 
Det är en gärning som i modern tid förmodligen enbart Bosse Andersson i Djurgården matchar i svensk klubblagsfotboll.

Men efter mestadels framgångar med AIK så har det som har följt därefter varit mindre roligt. 
Flera år i Danmark skulle till sist sluta med att han sparkades förra sommaren från Odense. 
Det trista slutet i dansk fotboll skulle emellertid förbytas i någonting högst oväntat när han bara några veckor senare skrev på för indiska storklubben Kerala Blasters. 

Ett mer oväntat svenskt fotbollsuppdrag har vi förmodligen inte sett. 
Men även detta skulle bli en svår utmaning och slutade med att han och Mikael Stahre blev av med jobben i mitten av december. 

Numera är Björn Wesström tillbaka i Stockholm och återförenad med sin familj som han levde utan under sin tid i den indiska mångmiljonstaden. 
Wesströms bild av det han fick vara med om med Stahre – myllrar av intryck och något misslyckande ser han det allt än som. Snarare tacksamhet över att ha fått en erfarenhet och syn på livet som han tidigare har saknat.

– Den omedelbara fotbollsreflektionen jag rest hem med är från rollen som assisterande tränare. Jag kommer på alla vis hem med en betydligt ödmjukare inställning till hur en klubblednings-beslut i praktiken påverkar vardagen gällande utvecklingen av spelet och spelarna. Sedan kommer jag också hem med en massa positiv energi kopplat att uppdraget i sig var väldigt roligt och människorna extremt gästvänliga. 

Det låter som det fanns en brist på kommunikation mellan ledning och tränare?
– Min upplevelse var att man från klubbledningens sida utåt valde att kommunicera ett sportsligt mål som man sedan inte backade upp med beslut och investeringar för att understödja målet, konstaterar han och förtydligar: 
– Kort sagt, kommunicerar man som klubb att man skall vinna en titel behöver samtliga beslut och investeringar som tas i stort och smått också understödja det målet för att man skall ha en realistisk chans att nå det.

Indien som fotbollsnation är okänt för många av oss, hur skulle du beskriva fotbollsklimatet? 
– Indien är världens folkrikaste land, det bor lite mer än 1,4 miljarder människor i landet, det präglar förstås allt. Cricket och Kabaddi är två största sporterna i Indien sett till intresse, därefter kommer fotbollen. Landslaget är rankat 127 av FIFA. I den klubben jag arbetade i var intresset enormt, laget är stadens och regionens stolthet och vi hade ett snitt på strax under 40 000 åskådare på hemmamatcherna. Man har från ligan begränsat antalet utlänningar i matchtruppen till totalt sex stycken, varar max fyra får vara på planen samtidigt, detta för att främja utvecklingen av inhemska spelare. Det skapar såklart en annorlunda konkurrenssituation. 

Så en mix av inhemska spelare och erfarna utländska spelare är spelartruppsstrukturerna, vilka effekter ger det? 
– Nivån på utländska spelarna är generellt hög, nivån på inhemskt är minst sagt varierande. Ungdomsträningen startar i organiserad form relativt sent i hög ungdomsålder då träningsförutsättningarna inte finns för att bedriva verksamhet från tidig ålder. 
– Det gör exempelvis att definitionen av en ung spelare i Indien är betydligt äldre än i Sverige. Det i sin tur får effekten att Indien inte  exporterar inhemska spelare till andra marknader eftersom de anses för gamla när de väl slår igenom med effekten att det inte tas in några pengar på transfers som kan återinvesteras i verksamheten. Det saknas helt enkelt ett hållbart system för att vidareutveckla klubbarna.

Det fanns rykten om svenska spelare till Kerala Blasters, låg det någon sanning i det?
– Nivån på ligan gör att utländska spelarna som rekryteras behöver vara i nivå med  absoluta toppspelarna i Allsvenskan, men det sagt så är det inte så många som är realistiska att rekrytera dit. Jag vet att klubben pratade med Samuel Armenteros agent, men det ledde uppenbarligen inte till något avtal.

Hur har uppdraget i Indien påverkat dig som människa? 
– Först och främst skulle jag säga att det här har påverkat mig på ett mänskligt plan. Många lever utifrån övertygelsen att reinkarnation existerar, det vill säga att att det du gör i detta liv påverkar ditt nästa liv. Effekten av det blir att väldigt många människor är otroligt trevliga, gästvänliga och generösa oavsett hur deras liv ser ut –  goda eller svåra ekonomiska förutsättningar. Det är speciellt att se. 

Wesström fortsätter: 
– Det är en upplevelse jag är evigt tacksam för att fått till mig. Fotbollsmässigt har jag främst uppdaterat mig rejält på detaljnivå vad det idag innebär att praktiskt bedriva spelar- och spelutveckling dagligen genom träningsverksamhet.

Ditt namn förknippas som kanske mest med egenfostrade spelare (AIK:s blålinje), var står du idag gällande truppbyggen och spelarutveckling?
– Fotbollsmässigt har senaste årens erfarenheter stärkt mig i min grundfilosofiska hållning att det går att bygga ett slagkraftigt lag och tävla på högsta nationella nivå med en stor del egenfostrade spelare. Vägen dit kräver grundlig förankring, planering, extremt hårt arbete, mod och hållfasthet. Jag tror det var 2012 som Stockholmsfotbollsförbund initierade arbetet ”En elva med 08:or”, på bakgrund av att det i svenska herrlandslaget fanns extremt få spelare från det spelartätaste distriktet i landet. Den diskussionen finns inte idag. Det vi gjorde i AIK Ungdomsfotboll under många år och från 2007 i Väsby var för mig banbrytande och grunden till den boom av Stockholmsspelare som sedan dess representerat svenska herrlandslaget. Det arbetet var jag en del av vilket jag känner stor stolthet över. Det är även ett arbete som skapade legendariska AIK-spelare, som idag inspirerar så många. 

Hur ser du på den svenska talangutvecklingen idag?
– Den inhemska spelarutbildningen har större krav på sig än någonsin om den skall vara relevant för elitklubbar. Nivån på Allsvenskan, Superettan och division 1 tycker jag är högre än någonsin vilket betyder att konkurrensen idag är tuffare för en egenfostrad spelare än den varit tidigare, vilket i sin tur ställer högre krav på den förberedande tränings- och matchmiljön som spelarna arbetar i dagligen. 
– Min bild är att steget idag är större mellan senior- och juniorelit än när jag lämnade 2021.

Vad behöver klubbarna göra för att minska det steget?
– Det är för få klubbar som odlar och skördar i sin egen trädgård. Jag anser att fler klubbar behöver ha ett definierat hållbarhetssystem för spelarutveckling. 
– Man behöver på styrelsenivå peka ut riktningen, sedan behöver ledningen organisera och samordna verksamheten så att den dels kvalitativt genererar spelare och ledare som är bra nog att tillföra något till befintlig a-verksamhet med mål som den verksamheten har. I de flesta klubbar behöver man hitta ett steg mellan U och A där man kontrollerar tränings- och matchmiljön. Det arbetet behöver ägas av en dedikerad roll och inte spridas på en mängd funktioner. Sedan tycker jag att man på nationell nivå bör ta ännu ett varv i svensk fotboll gällande diskussionen om reservlag skall kunna ingå i ordinarie seriesystemet. 

Hur ser du på framtiden, vad vill du göra nu?
– Jag brinner först och främst för utveckling. Inom flera områden så handlar det om att kalibrera befintlig verksamhet för att hela tiden förbättra vardagen, det tillsammans med att tillföra nya kompetenser och ny teknik som hjälper till att lyfta verksamheten till nästa nivå. Jag är mer intresserad av att arbeta på lång än kort sikt.

Det låter som du också kan tänka dig att arbeta på akademinivå?
– Absolut, det finns många elitklubbar i Sverige idag där jag anser att deras största potential ligger i att utveckla deras egen akademi till en konkurrenskraftig rekryteringsbas till klubbens a-lag, det är något jag definitivt skulle brinna för att arbeta med.

Är det någon klubb som gör starkt intryck på dig i svensk fotboll i nuläget?
– De klubbar som arbetar strukturerat och systematiskt utifrån mål man beslutat och kommunicerat på kort och lång sikt är intressantast att följa. Jag tycker Sirius har ett intressant läge, man har stark publiktillväxt, pengar på banken och ligger geografiskt bra i förhållande för att koppla ett grepp om hela norra Sverige som rekryteringsbas till både akademi och herrlag.