KRÖNIKA: “Blågul blandning och en skev debatt”

Normalt sett låter jag bli att bry mig för mycket i saker runt om fotbollsplanen, men i avsaknaden av allsvenska matcher har det infunnit sig en viss abstinens att skriva. Och det finns så klart saker att vidröra. Ett svenskt U21-landslag som stod för en magisk vändning mot Italien i öppningen av U21 EM. Ett damlandslag vars förbundskapten aviserat (?) att hon är på väg att sluta, mitt i ett VM. Där man dessutom dribblar bort den media som är där för att ge dem det man i vanliga fall skriker om att man saknar, uppmärksamhet. Och en Erik Hamrén som tappade humöret på en till synes oskyldig fråga, efter en svensk seger härom dagen. Hur mår våra seniorlandslag egentligen? (Observera att detta skrivs innan avsparken mot Tyskland i VM och att nedanstående är helt oberoende av prestation och resultat i den matchen eller VM som helhet.)

Vi tar det i omvänd ordning och börjar med damlandslaget. Det finns saker man vet att det kommer” ta hus i helvete” om man ”tycker” något speciellt om. I den här frågan tycker alla något, men inte alla vill prata om det. Jag gillar generellt att vi pratar jämställdhet  men ogillar att det blivit en sådan känslig fråga, alldeles i onödan. Jämförelsen som sådan är fel och onödig.

Redan där har jag väl irriterat många.

Skillnaderna mellan herrfotboll och damfotboll är stor, säkerligen alldeles för stor när det gäller ett flertal saker. Det finns inget slut på diskussionen eller det här inlägget om alla saker ska avhandlas så vi släpper det och tar bara några saker. Jag läste tidigare i veckan om att världens bäst betalda damspelare tjänar ”lika mycket som en halvdan Premier League spelare”. Ingen damspelare skulle klara av att vara en ”halvdan spelare” i Premier League och bör således inte jämföras med en sådan heller.

Nu är många ännu argare.

När det gäller det ekonomiska och all den orättvisa som det blir tal om gång efter annan är i mina ögon oerhört skev och snedvriden. När det blir tal om ekonomi måste man samtidigt se på det från den andra sidan, på marknadsvärdet och det intresse som finns runt matcher, serier och mästerskap. Hur ser det ut på intäktsidan, i exempelvis Champions League? Hur det ut på publiksidan? Jag kan inga siffror och behöver inte kunna det för att säga att det skiljer oerhört mycket när det gäller intresset. För att inte tala om publikintresset och därmed också intresset hos sponsorer och tv. Med det bör jämförelser om prispengar och liknande bara läggas åt sidan tills det finns något som kan liknas vid varandra innan man går vidare och jämför och kräver samma villkor för alla.

Nej, jag försöker inte vara dryg eller dum i detta inlägg men jag är trött på att det ältas och inte blir jag bättre till mods när rapporterna om att det svenska landslaget ”dissat” media. Under ett VM, det bästa av alla skyltfönster för alla parter att synas och höras, ett utmärkt tillfälle att höja sitt marknadsvärde och intresset rent allmänt. Här måste de ansvariga ha missat något elementärt eller de som rest till Kanada helt missuppfattat sitt uppdrag. Hallå?

Jag kan inte hela storyn och alla detaljer men det jag har läst räcker. Om Svenska Fotbollsförbundet vill bidra till att göra fotbollen mer jämlik bör man ju se till att ha en vettig plan för det och inställning när det gäller hur man vill framstå? Man bör veta att det absolut bästa tillfället att ”vinna mark” är nu, under VM och när Allsvenskan har uppehåll. Man borde verkligen veta det och dra nytta av det fina läget, smida medan järnet är varmt så att säga. Istället väjer man en trubbig attityd och presschefer och ansvariga som gör sitt yttersta för att irritera den presskår som annars är en utmärkt draghjälp i frågan. I min värld väldigt skevt.

Förbundskapten Pia Sundhage själv har låtit få det i tryck (i media) att hon ”nog inte är kvar efter VM”. I samma veva nämns möjliga nya arbetsgivare (ex Nigerias landslag). Sundhage är smart, hon har gjort fina resultat som tränare, bott i USA och vet hur man får genomslag i media. Hon har själv mer eller mindre här sagt till övriga fotbollsvärlden: ”Jag är intresserad av andra uppdrag, ni vet var jag finns”. Ingen vidare signal till sin egen trupp i mina ögon, eller en ren jävla katastrof för att prata klarspråk. Mitt i ett mästerskap borde man vara så fokuserad på sin uppgift att prestera att allt annat får stå åt sidan. Faktiskt.

Att hela landslagstruppen, precis hela staben, borde ha fått det prioriterat att verkligen ”sälja” sin produkt innan avresan ser jag som givet, annars är det helt galet? Men icke, man nekar intervjuer, som man senare inte säger sig ha fått frågan om. Man smiter ut bakvägen (jag går på de uppgifter jag läst) från flygplatsen och verkar spela riktigt dumma:”Va, är media här? Vill ni prata, med OSS?” Kom igen nu!

Det är en missräkning om resan rent sportsligt tar slut redan i åttondelsfinalen men Tyskland är riktigt starka och en stark guldkandidat. Det lär inte bara vara Pia Sundhage som gör sin sista insats i landslaget utan även ett antal spelare gör sin sista match i ett mästerskap, kanske finns det mer shining underifrån?

*****

Vi vänder på bladet och pratar lite U21 istället. Och som vi pratar om det. Med en sådan inledning på turneringen har U21 redan fått många nya anhängare och man imponeras alltid av lag som har den där utstrålningen att ”man bara kör”. Alla älskar alla, alla är födda med bollen vid fötterna osv. När det gäller media här är det öppet hus, till och med andra länder uppskattar sättet man hanterar media på. Nu ska det sägas att det alltid är lättare att vara utåtriktad när man vinner och allt är bra. Men det säger ändå något om truppen, gruppen och dess ledare.

John Guidetti är född att göra mål. Och att skapa rubriker. När han får tillfällen att göra både och så gör han de men stor inlevelse. All in.

Det var någon som sa (skrev?) att U21 EM är fotbollens svar på TV-pucken, det är ju fel jämförelse då nivån är en helt annan. Men det finns drag av ungdomligt oförstånd som gör det charmigt. Ludvig Augustinsson är en ganska försiktig ung spelare normalt sett och har nog knappast svingat så hårt mot England som det nu görs gällande. Han nämnde att han anser de engelska spelarna aningen övervärderade. Sådant älskar engelsk media som genast har ”skarvat” det till feta rubriker och vips sitter det i engelsmännens omklädningsrum. Som tändvätska om det nu skulle behövas.

Jag var, och är ännu, överraskad och kritisk till några av de namn som är med/inte är med i den svenska truppen men jag har gärna fel i frågan och hoppas givetvis att framgångssagan fortsätter resten av turneringen.

Förbundskapten Håkan Ericsson fick en svår match, en man mindre och underläge mot ett sådant bra motstånd. Han (och övrig stab) måste få credd för hur man disponerade sitt lag och gjorde sina byten. Det ger även självförtroende och trygghet framöver för både honom och laget i stort.

*****

För en kort tid sedan spelade vårt landslag på herrsidan en viktig kvalmatch. En match man lyckades vinna och allt borde vara frid och fröjd. Men inte för förbundskapten Erik Hamrén som blev irriterad och svarade på ett minst sagt irriterat sätt till fotbollskanalens Olof Lundh. Onödigt dumt och inte alls vad jag skulle kalla ”shining”.

Erik Hamrén har ett utsatt jobb som förbundskapten, uttagningar, uttalanden och det mesta man gör, eller inte gör noteras och skrivs det om. Men det är en del av uppdraget och det måste man tåla. Att bli personlig leder knappast till ett bättre klimat.

• Pia Sundhages karriär ska man visa respekt för, oavsett var den går vidare är dock hennes avslutning(?) i landslaget allt annat än värdigt om detta är slutpunkten.
• Måste man som presschef eller mediaansvarig hela tiden bara skylla ifrån sig?
• Måste steget från U21 till A-landslag vara så stort, och  på tal om shining, är det inte just det  som det laget visar upp?
• Till de som tycker att jag är alldeles för kategorisk i frågan om jämställdhet: ja det är jag, jag har inget problem med damfotboll, jag har själv jobbat med den och tycker att den har gått väldigt mycket framåt. Självklart hade det varit toppen om tjejer och killar, flickor och pojkar, kvinnor och män fick samma förutsättningar att utöva sin fotboll. Men situationen är komplex och de ekonomiska förutsättningarna kräver sitt. Jag anser, och kommer nog alltid att anse, att man inte ska jämföra detta på det sätt som det görs nu. Så är det med det. Oavsett hur arga folk nu blir

Och innan ni eventuellt nu får tokspel på ovanstående, märk väl att jag på inget sätt beskyller de svenska damspelarna för något, det finns det ingen anledning till över huvud taget.