LÅNGLÄSNING: “Tänkte bara shit, vad är svenska för konstigt språk”
TBILISI/STOCKHOLM. Joseph Colley är en av Sveriges största talanger och trots att han är född 1999 var Chelsea-försvararen med och spelade U19-EM i Georgien. Mittbacken berättar i en lång intervju med FD om besvikelsen i mästerskapet, tiden i London och att omställningen från Gambia till Sverige var stor när han kom hit som nioåring.
– Jag tänkte bara shit, vad är det här för konstigt språk? Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna lära mig svenska, säger Colley.
Det svenska U19-landslaget hade stora mål med EM i Georgien och det snackades om guld. I går avgjordes mästerskapet och det var i stället England som kunde titulera sig som mästare, detta efter att ha besegrat Portugal i finalen med 2-1.
Just portugiserna mötte Sverige i den avslutande gruppspelsmatchen och svenskarna spelade då 2-2, detta då de ledde med 2-0 men tappade till 2-2 på slutet efter att Joseph Colley dragit på sig en straff i 85:e minuten.
Resultatet kvittade dock för såväl Sverige som Portugal. Medan portugiserna redan var klar gruppsegrade hade svenskarna slagit ut sig själva efter att överraskande förlorat mot både Tjeckien och Georgien.
– Vi kom hit med en bra trupp och det kändes som att chanserna att gå vidare härifrån var stora. Vi räknade med att gå vidare men tyvärr torskade vi första matchen. Då fanns det ändå fortfarande hopp om avancemang, men sedan mot Georgien släppte vi in två mål som vi liksom bara gav bort, de behövde inte ens jobba för målen. Efter 2-0 visste jag att det var kört, säger Joseph Colley till FotbollDirekt.se.
Men ni reducerade ju direkt efter paus. Var det verkligen kört?
– När de fick 2-0 tänkte jag att det skulle bli jävligt svårt att vinna, men sedan kom vi in i andra och fick ett tidigt mål så då kom hoppet tillbaka och jag trodde att vi åtminstone skulle kryssa. Tyvärr kunde vi inte få in ett andra mål…
Hur stor är besvikelsen?
– Direkt efter matchen märkte man verkligen hur besvikna alla var. Vi gav inte allt som vi kunde, inte enligt mig i alla fall. Efter matchen kickade det in att vi kunde ha gett mer så därför var alla så besvikna.
I klubblaget Chelsea är Colley mittback och det var även på den positionen som han slog igenom med dunder och brak i Brommapojkarna som ung. Konkurrensen i U19-landslaget bland mittbackarna var dock mycket hård med Bayern Münchens Thomas Isherwood och Juventus Mattias Andersson som förstaval och för att få plats med Colley i elvan valde förbundskapten Claes Eriksson att spela med Colley ute till höger i backlinjen.
– Första matchen var svår. Jag är ju aldrig högerback utan spelar alltid mittback så det var lite ovant. Men jag gjorde vad jag kunde och tycker att det gick bättre allteftersom.
Medan de flesta i U19-landslaget nu spelat sitt sista U19-EM har 99:orna Joseph Colley, Anel Ahmedhodzic och Teddy Bergqvist ytterligare en chans då de ska kvala in till nästa års mästerskap i Finland.
– Det blir ju som en revansch. Jag har faktiskt inte själv tänkt på det, men nu när nu säger det så är det ju skönt med ytterligare en chans!
Både Anel och Teddy tycker att 99:orna är en mer talangfull kull än 98:orna och Jesper Karlsson, som själv är 98:a, höll nästan med.
– Haha, jag vet faktiskt inte!
Dusan Jajic sa dock att det har spelats en internmatch mellan 98:orna och 99:orna i Stockholm och att de vann med typ 11-1.
– Ingen aning, jag var inte med i så fall.
Han sa att alla var med, även du!
– Haha, nej det stämmer inte. Det där måste han ha hittat på!
Vad tror du om chanserna att komma med i det nya U21-landslaget för dig och de andra som var med i Georgien?
– Det finns stora möjligheter, men det är upp till en själv att ta chansen.
Du spelar i Chelsea, Mattias Andersson i Juventus och Thomas Isherwood i Bayern München. Det måste vara rätt unikt att alla ni tre bildat backlinje för ett svenskt landslag i U19-EM?
– Ja och vanligtvis är ju hela vår backlinje stabil och bra. Därför är jag så besviken över att vi släppte in så enkla mål. Jag hade accepterat det om de gjort sjuka mål och jobbat för målen, då hade jag bara sträckt upp händerna, men målen som vi släpper in mot Tjeckien och Georgien var oacceptabla.
Det kändes som att Georgien kontrade sönder er i första halvlek?
– Ja, de hade mycket kontringar. I och med att vi släppte in ett mål redan efter två minuter blev vi väldigt offensiva och då fick de lägen att ställa om snabbt. Tyvärr kändes det som att 1-0-målet dödade oss…
Under första träningen i Georgien hörde jag runt lite bland ledarna och de anser att du kanske är den största talangen av svenskarna som var med och spelade U19-EM. Håller du med?
– Haha jag vet inte, men säger tränarna det så är det kanske sant.
Vilka från U19-landslaget kommer gå långt?
– Man kan inte peka ut så. Man kan vara bra nu, men vad som händer sedan vet man inte. Vissa kanske börjar fokusera på fel saker. Det svänger så fort i fotbollen så det beror helt på…
Joseph Colley kom till Sverige från Gambia 2008 som nioåring. Fem år senare blev han klar för Chelsea, men stannade i Brommapojkarna i ytterligare två år innan han som 15-åring flyttade till London. Colley medger dock att första tiden i Sverige var tuff.
– I början var det svårt. Svenska är inte det lättaste språket, men jag gick i skolan och kompisarna hjälpte mycket. Sedan är min styvpappa svensk så vi pratade svenska hemma.
De som inte kan svenska tycker att det låter som att vi sjunger när vi pratar. Håller du med?
– Haha när jag fick höra språket tänkte jag bara shit, vad är det här för konstigt språk? Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna lära mig svenska, säger Colley som pratar flytande.
Det är ju flera svenska spelare med invandrarbakgrund som valt att byta landslag, senast din tidigare landslagspolare Sead Haksabanovic. Försöker Gambia locka över dig?
– Nej, inte än i alla fall. De har inte hört av sig.
Om de gör det då?
– Just nu tror jag inte att jag kommer spela för Gambia utan det är Sverige som gäller!
Det är ju dock betydligt svårare att slå sig in i Sverige. Om du inte kommer med i det svenska landslaget men Gambia erbjuder A-landslagsspel?
– I dagens läge tror jag inte att jag kommer spela för Gambia även om jag inte kommer med i Sverige.
Var det mycket grupperingar i U19-landslaget?
– Alla kunde hänga med alla. Jag hängde dock mycket med Besard Sabovic som jag också delade rum med. Sedan var jag mycket med Joseph Ceesay också samt 99:orna som jag tidigare lirat med. De jag känner, helt enkelt!
Du och Joseph Ceesay har sett väldigt tajta ut?
– Ja, vi har ju spelat ihop i BP och träffas ibland i Stockholm också. Vi har kommit varandra ännu närmare nu i Georgien.
I den svenska U19-truppen var det endast två spelare som inte kommer från Stockholm eller Skåne: Kalmars Carl Johansson och Jesper Karlsson från Falkenberg (nu i Elfsborg). Förutom Colley och Ceesay är även Sabovic och Viktor Gyökeres från BP. Felix Beijmo, som tackade nej till mästerskapet för spel med Djurgården, är också fostrad i Brommaklubben. Colley är liksom alla andra fascinerad över Brommapojkarnas sätt att slussa fram spelare.
– Jag vet inte hur akademin ser ut nu, men på min tid var BP helt överlägsna. De har alltid varit bra där.
De är ju nykomling i superettan och leder serien med hela tio poäng ner till Helsingborg som ligger trea. Vad säger du om deras framfart?
– Det är helt sjukt faktiskt. Riktigt kul att se! Jag vill ju att de ska gå upp till allsvenskan igen.
Har du bra koll på den svenska fotbollen?
– Inför den här säsongen fixade jag Cmore hemma. Det finns inte så mycket att göra så jag kollar de stora matcherna i allsvenskan samt BP:s och Dalkurds matcher.
Varför Dalkurd?
– Min kompis Heradi Rashidi spelar där. Han är en nära vän och stor förebild för mig.
Två år har gått sedan Joseph Colley lämnade tryggheten i Brommapojkarna för spel i stora, mäktiga Chelsea. Precis som flera andra svenska talanger vittnat om medger Colley att utlandsäventyret inte bara varit frid och fröjd.
– Det har varit upp och ner, både bra och dåligt. Jag har lärt mig mycket och det gick väldigt snabbt och bra i början, sedan dippade det lite. Förra säsongen var samma sak. Det gick riktigt bra till en början, men efter att jag varit med landslaget blev jag skadad och tvingades vila. Man kan inte vila på den nivån för då kommer någon annan och tar din plats och därefter är det svårt att komma in i laget igen, men överlag har det gått riktigt bra för mig i Chelsea.
Colley tillhör nu klubbens U21-lag, men han har fått träna mycket med A-laget och han anser inte att det finns några divor hos Premier League-mästarna.
– Det är faktiskt inte så i Chelsea. Ingen där tror att den är FÖR bra. Klart att de själva vet att de är väldigt bra, men de visar liksom inte det på det sättet.
I en lång intervju med Bayern Münchens Thomas Isherwood under EM i Georgien berättade mittbacken, som även han fått träna mycket med A-laget, att framförallt Franck Ribéry, Mats Hummels och Philipp Lahm tagit hand om 19-åringen.
Colley nämner idel försvarare som extra stöttepelare i sitt Chelsea.
– Det är mest backarna som tagit hand om mig. John Terry, David Luiz och Kurt Zouma har varit hjälpsamma.
En annan från U19-landslaget som spelar i England är Aston Villas Viktor Johansson och han berättade för mig att det inte finns något socialt liv utanför fotbollen. Är det så?
– Jag håller fan med. När man kommer hem från träningen, vad finns det att göra? Man kollar lite serier och snackar med grabbarna hemma i Sverige. Det finns inte så mycket annat…
Till sist: det är ju en evig debatt i Sverige om man som lovande talang ska stanna på hemmaplan eller om man ska ta chansen och dra utomlands. Vad säger du?
– För vissa är det kanske bättre att stanna i Sverige, men jag är tveksam till om jag hade fått samma fina utveckling i Sverige som jag nu fått i Chelsea. Jag hade valt att sticka utomlands igen om jag var i samma sits i dag!
Den här artikeln handlar om: