Experten om Blåvitts kandidater: “Tuff situation för klubben”
Jens Gustafsson och Roland Nilsson är två kända kandidater till jobbet som Poya Asbaghis efterträdare på tränarposten i IFK Göteborg. C More-experten Anders Andersson ger sin syn på Blåvitts tränarjakt och funderar över potentiella kandidater.
– Det är en tuff situation för en klubb som IFK Göteborg, säger han.
Poya Asabghi ut och vem kommer in?
I torsdagens match mot Hammarby leds laget av asstränaren Ferran Sibila och Alf Westerberg. Men jakten på en ersättare till Asbaghi är i full gång och namnen som främst kopplas till jobbet är Jens Gustafsson och Roland Nilsson.
C More-experten Anders Andersson ger här sin syn på IFK Göteborgs tuffa situation och viktiga beslut som kommer.
– Det är en tuff situation för en klubb som IFK Göteborg. De känner att de måste göra någon förändring och jag förstår att ingen ville att Poya skulle lämna. Men de måste bryta mönstret, segrarna har inte kommit och då är det enklaste sättet att byta tränare. Jag läste att det varit press från investerare också och det är ju ingen situation man vill ha. Samtidigt är verkligheten att vi lever i en extraordinär tid både i fotbollsvärlden och i livet.
Var det enda utvägen?
– Nej, det var det inte. Man kunde ha behållit Poya och trött på idén. Men när resultaten uteblir så är det klassiska att byta tränare. Det är lite svårare att byta ut alla spelare och köpa ett helt nytt lag…
Vad är viktigt för Blåvitt att tänkta på i sin rekrytering?
– Jag tycker att det är viktigt att klubben tänker på hur man vill jobba. Vill man sätta en linje som klubb om hur laget ska spela? Jag tyckte att det efter ett par års tuffa tider och dålig ekonomi var på rätt väg. Förra året så fick Blåvitt fram många egna talanger och började spela attraktivare fotboll med Poya Asbaghi. Det blev surr kring klubben igen.
– Det är viktigt att man håller sin filosofi så att den nya tränaren kan fortsätta på den. Nu har man i och för sig fått hem ett par äldre hemvändare men det finns ungdomar med stor talang också. Om Roland Nilsson är rätt för det? Mycket möjligt. Han har jobbat med U21-landslaget i många år nu och han hade ju faktiskt Pep Clotet som assisterande tränare i Malmö FF. Så "Rolle" har jobbat med spanska assistenter tidigare om man tänker på Ferran Sibila.
Det kanske inte är någon nackdel att Nilsson spelat för Blåvitt heller?
– Nej, så klart. Man får verkligen säga att han nådde framgångar då (1983-1989) innan flytten till England (Sheffield Wednesday).
Ett annat hett namn är Jens Gustafsson. FD kunde i måndags avslöja kontakter mellan Blåvitt och Gustafsson - som innan dess var huvudkandidat på AIK:s lista som Norlings ersättare - och på torsdagen underströk både Expressen och Sportbladet dessa uppgifter. Detta samtidigt som FD i dag kan berätta att Peking träffat Rikard Norling som huvudkandidat om Gustafsson försvinner.
– Jens har ryktats till flera klubbar sen i vintras. Det känns som att han visat att han har det som krävs för att bygga vidare och förädla delar av det som Janne Andersson hade i Norrköping. Han borde helt klart vara attraktiv för en del klubbar.
Ett annat namn som är ledigt på marknaden är Fredrik Ljungberg som lämnat Arsenals tränarstab efter många år. Vad vet du om honom som tränare?
– Inte mycket. Jag har ju spelat många landskamper med Fredrik och det var en fantastisk spelare och han är en go kille. Av de kommentarer man sett och hört från spelare i Arsenal så är det mycket positivt. Sen är det svårt att värdera honom eftersom han inte haft ett lag under en längre tid. Men det är ett häftigt tränarnamn.
Något annat namn du tycker att Blåvitt borde vara intresserat av?
– Det är ju svårt att veta hur de tänker men vill de köra vidare med Ferran så borde ju Joel Cedergren vara aktuell också. De spelade en väldigt fin fotboll i GIF Sundsvall och överraskade många. Det är lite annat i Göteborg nu men det samarbetet har ju fungerat bra tidigare.
Tror du att Ferran Sibila kan bli kvar som huvudtränare också?
– Allting handlar om resultat just nu. Och skulle Blåvitt börja göra resultat, om saker blir lugnare för dem, så kanske. Det är ju en speciell situation. Man ser på Helsingborg och Kalmar i går (1-1) där det är två anrika klubbar som inte vill ned i superettan. IFK och AIK är precis där ovan. Det är sannolikt att något av de fyra lagen åker ur eller åtminstone kvalar. Jag minns hur snacket gick när HIF åkte ur förra gången, då var det lugnt och långt kvar. IFK känner här att man inte vill hamna i den fällan och att det sedan är försent att göra något.
– De ville bryta mönster redan nu och inte in i det sista.
Den här artikeln handlar om: