"Känner stor tacksamhet gentemot Hammarby"

Han var stor hjälte när Island stod för en av fotbollshistoriens största sensationer, kvartsfinalen i EM 2016. Samtidigt spelade han allsvensk fotboll i ett lag som “köttade sig igenom tre säsonger”. Birkir Már Saevarsson var en lysande värvning för Hammarby – och själv känner han stor tacksamhet gentemot Bajen. Här berättar Saevarsson i en lång intervju om livet efter Hammarby, att plugga svenska och planerna på att flytta tillbaka till Stockholm. Och om sin tid i klubben:
– Vi var fantastiska i de stora matcherna. Jag har aldrig förlorat mot Djurgården till exempel. Jag tror jag har 6-2-0 i mina derbyn mot Djurgården, den statistiken gillar man ju, säger Saevarsson till FotbollDirekt.se.

Hammarby har på fem år gått från nykomlingar via mittenlag till guldfavorit i allsvenskan – en av nyckelspelarna under de där första etableringsåren var isländske högerbacken Birkir Már Saevarsson.

När laget var tillbaka i allsvenskan 2015 fick man loss Saevarsson från norska Brann i en deal som nog kan ses som en av de bästa Bajen gjort de senaste åren.

Saevarsson kom från en säsong i Brann där han knappt hade fått spela, men samtidigt hade han kontrakt i ytterligare två år. Men klubben var beredd att släppa honom billigt, och det slutade med en mindre övergångssumma och att Hammarby och Brann möttes i en träningsmatch.
1,5 år senare startade han alla matcher när Island sensationellt gick till kvartsfinal i EM.

Efter säsongen 2017 gick kontraktet med Hammarby ut. Saevarsson flyttade hem till Island och skrev på för moderklubben Valur.

När FD når Saevarsson så är han hemma och tränar på egen hand sedan drygt en månad, när fotbollen på Island corona-pausats. Det finns gott om tid att prata om åren i Hammarby - och det har han alls inget emot. Tiden i Bajen ser han som karriärsdefinierande.
– Jag tittar alltid på de åren som mina tre bästa år, utomlands i alla fall. Jag spelade min karriärs bästa fotboll, både där men också i landslaget, säger Saevarsson och fortsätter:

– Och jag känner stor tacksamhet gentemot Hammarby. Man kan säga att det kanske var på grund av Hammarby att jag fick spela i EM. Jag satt på bänken ett helt år i Norge, och hade det fortsatt så då hade det kanske inte blivit något EM för mig. Jag var litegrann på väg ut då i landslaget, den sista tiden i Brann. Jag fick en nystart i Hammarby och sedan dess var jag ordinarie i landslaget hela tiden.

Vad visste du om Hammarby på förhand?
– Jag kände väl till litegrann. Man hade alltid hört om publiken, men det var mycket större än jag hade kunnat föreställa mig. De hade varit i superettan så länge, men det var 20 000 på läktarna även där.

– När de kontaktade mig så började jag titta på klipp på youtube och det såg ju helt fantastiskt ut. Och efter det var det inget snack. Då sade jag att det här kör vi på (skratt).

Då kom han ifrån en av de klubbarna i Norge som har flest och mest lojala supportrar.
– Om du spelar i Norge är Brann en bra klubb på det sättet, det är bra med publik på hemmaplan. Men det är en annan grej i Sverige. En sak jag gillar är att det är så många stora matcher i Sverige. Du har sex-sju stora lag, det blir många fler stora matcher. Det var bra i Brann också. Men Hammarby, det är på en helt annan nivå.

Det är nu drygt två år sedan han flyttade hem till Island. Kontakterna med folk i Bajen har klingat av.
– Det är ingen kvar nu i Hammarby som jag har kontakt med. Jag har mycket kontakt med Mats (Solheim), men han flyttade ju nu. Sedan har jag mycket kontakt med Arnor (Smarason) och "Ömmi", (Ögmundur Kristinsson), islänningarna. Men inte någon som är i laget nu. Det finns några kvar som jag spelade med men de flesta har ju lämnat.

De har varit ett topplag de två senaste åren och är bland favoriterna att vinna i år. Hur stor del i den utvecklingen känner du att du och dina lagkamrater från den tiden har i det?
– Nej men det känner jag absolut att jag har. Vi som var där de åren lade grunden för det som händer i klubben nu. Vi hade ett lite annorlunda lag än de har nu. Vi köttade oss igenom tre säsonger kan man väl säga, men vi gjorde det bra utifrån förutsättningarna. De lirar mer nu, spelar fantastiskt fin fotboll.

– Det är klart att vi hade velat vara ett mer spelande lag. Men ett lag som varit fem år i superettan... det är tufft att bara gå in och rulla direkt. De där första åren handlade om att etablera klubben i allsvenskan. Det jag kan känna är väl att vi kanske kunde ha hamnat lite högre upp i tabellen än vi gjorde. Men vi gjorde det helt okej ändå.

Var det vad de sade till dig när de kontaktade dig, du ska vara med och etablera klubben i allsvenskan?
– Ja precis så var det. Man kan säga att det var uppdraget, att jag skulle gå in med min rutin och bidra till att laget stabiliserade sig däruppe.

Även om lagen som spelade 2015-2017 aldrig var i närheten av toppstrid så gick det allt som oftast bra i de större matcherna. När Birkir Már Saevarsson tänker tillbaka på derbymatcherna så är det med en känsla av att det nästan var omöjligt att slå Hammarby.
– Jag har aldrig förlorat mot Djurgården till exempel. Jag tror jag har 6-2-0 i mina derbyn mot Djurgården, den statistiken gillar man ju. Även om vi inte spelade den mest underhållande fotbollen i Sverige så var vi svåra för motståndaren att ta sig an. Vi hade ett lag som ingen gillade att möta. Och vi var väldigt bra i de största matcherna, som derbyna. Vi kunde motivera oss bra till de matcherna, men inte så mycket så att vi blev övertaggade utan vi hittade på något sätt helt rätt balans där. Det var jätteroliga matcher.

– Som derbyt mot Djurgården (2016) där vi låg under 0-2 men vände till 4-2. Det spelade ingen roll att vi låg under. Lagkänslan var fantastisk.

Saevarsson pekar dels ut fokuset på fysträning under Nanne Bergstrand, dels kemin i laget som huvudorsakerna till derbyn.
– Även om man tyckte det var tråkigt med all fysträning just när man höll på med det... det var därför vi gjorde det så bra i de stora matcherna, tror jag. Sedan var det en fantastiskt bra grupp. Ingen gnällde på de andra. Jag kan inte minnas att någon spelare gnällde på någon annan någonsin, om någon gjorde ett misstag så peppade vi bara honom istället.

Vad minns du bäst från tiden i Hammarby?
– Det första derbyt mot AIK, på Friends i cupen. Det var Hammarbys första derby på sex år, och att vi slog ut dem på deras egen hemmaplan. Det var jättestort för mig att komma dit och spela en sådan stor match direkt. Sedan bara folket runt klubben, sådana som Biten (materialförvaltaren), Yvonne, och Susanne i köket på Årsta. Det kändes väldigt familjärt för att vara en storklubb. Det där är väl något som så många har sagt nu så det nästan känns som en kliché, men så var det.

Nu är det på väg att bli större kring allting, Zlatan är med och tränar med laget till exempel?
– Ja, och det är väl en balansgång där hur man ska växa och samtidigt behålla det där familjära.

***

Som så ofta nuförtiden så kommer snacket ganska snabbt in på coronaläget - på Island som ju ligger ganska avskilt från omvärlden så har den stora vågen av smittade människor uteblivit. Men försiktigheten är fortsatt stor och kollektiv träning har inte skett i klubbarna på över en månad.

Det börjar dock lättas upp och ligan är tänkt att dra igång samtidigt som allsvenskan - planen är 13-14 juni, berättar Saevarsson.
– Ja det ser ut som att de börjar få kontroll nu. Vi kan börja träna i smågrupper den 4 maj. Det har varit helt nere i 4-5 veckor nu, så det har blivit mycket springa själv.

– De har lyckats bra med det här på Island. Det finns en privat firma, deCODE, som gjort tester kostnadsfritt i samråd med regeringen. Jag tror vi har gjort flest tester i världen per capita. Om någon blivit smittad så har de haft koll och de har snabbt kunnat isolera den personen.

Så fort man får symtom så kan man testa sig?
– Ja precis. Så det är lätt för dem att ringa in de personer som har fått det.

Hur är livet annars nuförtiden?
– Jag spelar fotboll på heltid, pluggar lite vid sidan om. Svenska faktiskt. Jag tänkte att det var en grej jag kunde göra vid sidan av fotbollen. Så jag har pluggat svenska nu i 1.5-2 år nu. Jag gillar språket, jag gillar språk överhuvudtaget och har väl ganska lätt för det tror jag.

– Så jag vill hålla liv i den svenska jag lärt mig. Och sedan saknar jag Stockholm. Vi pratar om det ibland, att när barnen är stora så flyttar jag och frugan tillbaka till Stockholm. Vi trivdes så fantastiskt bra i Tyresö. Vi lärde känna folk där som vi fortfarande har kontakt med, och när man ser sommarbilder från Tyresö som de lagt upp så känner man "ah fasen, jag vill bara tillbaka dit". Sedan får man ju se, det är ingen jättekonkret plan direkt. Det är mer bara sådant vi brukar säga till varandra (skratt).

– Men det är inte omöjligt att det blir så heller. Smågrabbarna spelar hockey, så kanske att de kommer till Sverige för att gå på hockeygymnasium. Och då kanske resten av familjen flyttar med. Äldsta grabben började spela hockey när vi bodde i Norge, sedan fortsatte det i Sverige.

– De gillar det verkligen, men här på Island är det en väldigt liten sport. Det finns bara tre klubbar i landet och det är amatörklubbar. Så om du är islänning och vill satsa på hockey så tvingas du förr eller senare flytta, det är ofta Sverige eller Kanada som folk flyttar till. De spelar fotboll också, men blir det hockey de satsar på så måste vi kanske sy ihop något. Vi får se, de ska göra det de tycker är roligt bara.

Hur ser du på livet efter karriären annars?
– Jag har börjat träna 13-åringar här i Valur, och jag har gått en del tränarutbildningar. Sedan har jag tittat lite på vad jag kan göra med svenskautbildningen. Så jag tittar på de möjligheterna, lärare och tränare. Om det blir svenskalärare? Nja, det finns nog bara runt 500 personer på Island som kan svenska. Så i så fall får jag nog kolla runt var det kan behövas, kanske knacka på hos svenska ambassaden och kolla om de har användning för mig (skratt).

Men än ser han inget slut. Saevarsson kör på i Valur och tanken är att fortsätta där i flera år till.
Och faktum är att han fortfarande i allra högsta grad är med i bilden kring isländska landslaget.
Ett landslag som har chansen att nå sitt tredje raka mästerskap, sina 300 000 invånare till trots. Play off till EM var planerat i juni, men hela mästerskapet har som bekant flyttats fram till 2021.

Och 35-årige Saevarsson har insett att hans "prime" i landslaget nog är över.
– Jag har inte slutat, men jag har väl börjat varva ned lite kan man säga. Jag skulle ha varit med i senaste truppen i mars. Men nu blir allt framflyttat ett år. Jag tror väl kanske att det är tveksamt om jag hänger med även nästa år. Men jag ska försöka vara med och konkurrera.

Samtidigt kan han oavsett se tillbaka på en landslagskarriär som är mer än de flesta får vara med om. Med inte minst kvartsfinalplats i EM 2016 som höjdpunkt.

För Saevarsson själv var 2-1-segern i åttondelen mot England en stor match att minnas. Manchester Citys superstjärna Raheem Sterling körde fast helt på Saevarssons kant och blev sedan utbytt i andra halvlek.
– Ja alltså, jag är väldigt nöjd med min landslagskarriär. Det har varit långt över vad jag någonsin kunnat drömma om. Det vi gjorde 2016 och 2018, det är isländsk idrottshistoria. Om det slutar med det här nu så kan jag vara mer än nöjd ändå.

På klubblagsnivå kommer du köra på i alla fall?
– Det är förhoppningen. Mitt kontrakt går ut efter den här säsongen. Men jag tror och hoppas de vill ha kvar mig längre än så. Vi får väl se om de vill satsa på en gubbe även i fortsättningen (skratt).

Om du finns med i landslagsdiskussionen fortsatt så borde det väl vara intressant för dem?
– Jo det är klart. Samtidigt kommer det nog finnas mindre pengar i fotbollen även här efter coronan, det kan nog bli tuffare för klubbarna. Men jag hoppas och tror jag kan vara med några år till, jag känner absolut att kroppen håller för det.

Och för Hammarbys del är han hoppfull om framtiden.
– Det är klart att de ska vara med och slåss om guldet. De måste börja vinna pokaler nu snart. Jag hoppas att allsvenskan inte stoppas utan att det blir säsong så de får möjligheten att vinna, för de förtjänar det. Om det blir en komprimerad säsong är det viktigt att man är med på tåget direkt och inte tappar för många poäng i början. Det blir viktigt att få en bra start. Men de har ett fantastiskt fint lag så det ser ljust ut.

PODD: FotbollDirekt - Vad är det som händer?

En daglig informationskanal åt alla supportrar och övriga intresserade som söker sanningar kring statusen av ligan och favoritlagen under det ovälkomna uppehållet.