“Jag har ju ett ansvar gentemot Djurgården”

Ödmjuk och sympatisk. Två ord jag tycker passar bra in på Jacob Une Larsson. Han inleder intervjun med att be om ursäkt flertalet gånger för att det dröjt innan vi fått till det. Svaren är ärligt genomtänkta utan att kännas mediatränade. Karantänen kanske spelar in, det ställer ju helt nya krav även på fotbollsspelare.
– Jag har ju ett ansvar gentemot Djurgården, säger han till FotbollDirekt. I dessa tider blir man uppmärksammad på vad som är viktigt, samtidigt fortgår ju ens jobb. Jag måste hålla mig form och sköta mig. Men det är klart att jag tror att många inte värdesätter sitt jobb på samma sätt som familjen. – Jag har inte haft särskilt svårt att motivera mig, men det kommer bli en väldigt lång försäsong för spelare som redan har den längsta försäsongen. 

Tanken med intervjun från början var att prata om hans egenskaper på och utanför planen och hans roll som kulturbärare i Djurgården, men det är oundvikligt att komma ifrån situationen som drabbar alla - fotbollsspelare också.
– Det är skönt med rutiner, så det blir speciellt för alla människor när de raderas. Man får helt enkelt försöka skapa nya, för mig blir det att ställa klockan och träna på förmiddagen. Det är viktigt och jag mår bra av det. 

Vad gör du just nu? 

– Just nu är jag ute på landstället och tränar, samtidigt som jag försöker koppla av. Vi har fått program från vår fystränare som vi ska följa. 

Jacob Une Larsson återkommer flera gånger under intervjun till det här med att koppla av. Men vad gör en allsvensk spelare av all tid som finns?
– Ja, du. Det är ju inte direkt så att de här två veckorna har varit semester, så man försöker följa nyhetsläget samtidigt som man har försökt att koppla av, menar han.
– Jag förstår att vår sommarsemester lär försvinna om allsvenskan börjar i juni så jag försöker passa på att verkligen koppla av nu, men det är svårt. Efter träningarna har jag spelat en den padel och varit ute och fiskat, så ”det gamla vanliga” påverkas inte så mycket. 

På måndagen är Djurgården tillbaka på Kaknäs. Planen är att återuppta träningarna, men det är utan guldhjälten, tillika Une Larssons försvarspartner, Marcus Danielson, som ju hann lämna Sverige för spel i Kina precis innan transferfönstret stängdes och i princip all fotboll stoppades. Och Jacob Une Larsson medger att kaptenen lämnar ett stort tomrum.
– Jag kommer sakna honom jättemycket, både som vän och som mittbackskollega. Han var fantastiskt att spela med. 

Vad var hans styrkor, från ditt perspektiv? 

– Han är en sådan spelare som är så duktig själv, men samtidigt lyfter andra spelare bredvid sig. Det är verkligen synd att han inte spelar för Djurgården längre, å andra sidan gynnades både han och Djurgården i affären. 

Marcus Danielson är en i raden av mittbackar som representerat Djurgården sedan Jacob Une Larsson kom till klubben 2016. Emil Bergström, Kebba Ceesay, Niklas Gunnarsson, Omar Colley och Jonas Olsson är några andra. Både stora namn och ledare. Många ser nog Jacob Une Larsson som en av kulturbärarna i blårandigt, men han vill tona ned det.
– Nej, jag ser mig inte som en kulturbärare. Man har överlevt många andra mittbackar i Djurgården, men tänker inte så mycket på att jag skulle vara det. 

Vem har du trivts bäst bredvid? 

– Det är rätt lätt att säga i och med att det gått bäst när jag spelat med Marcus (Danielson), med tanke på SM-guldet ifjol. Samtidigt visade Omar Colley vilken talang han är, man förstod tidigt att han skulle bli bra och nå högre nivåer.
– Jag lärde mig sjukt mycket av Jonas Olsson också, med tanke på hans rutin och erfarenhet. Så det har varit lärorikt på olika sätt, där samarbetet med Mackan kanske funkade extra bra. 

Förutsatt att Erik Berg blir friskförklara bör han och Jacob Une Larsson vara givna som mittbackar, men det beror på huruvida svenska klubbar får längre tid på sig att värva.
– Jo, men vi är väldigt bra polare, nära varandra socialt. Tyvärr har vi inte fått spela så mycket tillsammans kontinuerligt. Men, om vi får lite tid ihop, så har han på det lilla han spelat i Djurgården visat hur bra han är. Jag är inte alls orolig. 

Det pratades om Une Larsson som lagkapten redan innan Marcus Danielson fick bindeln inför 2019. Till den här säsongen skrev Jesper Karlström på ett nytt treårskontrakt och belönades med bindeln. Ett positivt beslut, menar Jacob Une Larsson.
– Så fort det blev klart riktades mitt fokus mot att stötta "Jeppe" och hjälpa honom i hans roll. 

Ser du dig själv som lagkapten för Djurgården i framtiden? 

– Det är så svårt, för det är upp till tränarna. Ibland får även lagkamrater vara med och rösta fram vem det blir.
– Det är en väldigt stor grej att få vara kapten i Djurgården och det är klart att jag inte hade tacket nej. 

Samtidigt som han hyllar Danielson tror han att Karlström blir en perfekt kapten för Djurgården.
– Jag tyckte ”Mackan” var så himla bra på det och ser samma tendenser i ”Karlis”. Ledare som delar med sig av ansvaret och låter folk ta egna roller. Det är lättare att köra tåget framåt om fler hjälper till. Bättre med fler ledare som växeldrar.

 Var det en av nycklarna till framgången 2019? 

– Jo, men jag tror det. Mackan visade oftast vägen på planen med sitt spel och sina kvaliteter, så han behövde inte snacka så himla mycket. Det har skapats en kultur i Djurgården där alla får utrymme att höras. Man är inte sitt bästa jag varje dag, därför är det väldigt bra att kunna turas om. 

Djurgården har en kärna av spelare som varit i klubben flera år nu, Jacob Une Larsson och Jesper Karlström är två av dem, Kevin Walker en annan. Men när vi pratar trotjänare och vad de betyder för en förening och sina lagkamrater väljer Une Larsson att lyfta en 34-åring som i augusti har varit i Djurgården sju år.
– Ta en som Haris, han är ovärderlig för klubben i sig och ute på Kaknäs. Det är skönt att ha den tryggheten, han har varit här och levererat på hög nivå i många år och man vet exakt var man har honom. Han är stabil att ha som lagkamrat och han kan klubben utan och innan. 

Vikten av trotjänare som förstår klubben har visat sig vara viktigt och det går nog att peka på att Djurgårdens trygga grund banade väg för SM-guldet 2019.
– Det är en trygghet för klubben att de har något att bygga på och att man inte behöver renovera år efter år. Det som skapar framgång att få behålla kontinuitet, att få bygga långsiktigt. Det började nog redan med cupguldet 2018. Nu gäller det bara att vi bevisar att 2019 inte var en engångsgrej. 

Om vi tittar på det sportsliga, vad kan man förvänta sig av Djurgården 2020? 

– Vi har högt ställa krav på oss själva, så det var en stor besvikelse när vi spelade som vi gjorde i cupen. Fördelen med den här pausen är att vi får lite tid att spela ihop oss och lokalisera vad vi gjorde fel respektive bra. Vi har ju i princip samma lag, så fortsätter vi bara att vara ödmjuka och jobba hårt så når vi samma nivå som 2019. Jag skulle säga att vi är minst lika bra. 

Flera svenska klubbar har tvingats till korttidspermitteringar och lönesänkningar, men något sådant har inte kommunicerats från Djurgården, som turligt nog genomförde en monsteraffär när Marcus Danielson gick till Kina för cirka 50 miljoner kronor precis innan coronakrisen tog fart på allvar.
– Personligen har jag inte varit med i diskussionerna, men jag vet att det pågår en dialog mellan Bosse och Henke. Vi får se vart det landar. 

Kan du tänka dig att gå ned i lön? 

– Det är klart, alla i samhället måste hjälpas åt för att överleva. Jag är absolut beredd att dra mitt stå till stacken gentemot DIF, men jag inväntar besked från Bosse. 

Om krisläget inte eskalerar sparkas allsvenskan igång i juni. Månaden efter ska Djurgården spela sitt första Champions League-kval sedan 2006 och ett gruppspel i Europa lockar naturligtvis.
– Ja, det är såklart. Titta på Malmö som lyckas bygga upp en fin kassa genom att nå gruppspelet. Dit vill vi också nå. Men det är rätt oklart nu med tanke vad som händer i världen. Jag har försökt att mentalt förbereda mig på många matcher när det väl drar igång.