Minns Blåvitts svåra år – ”Jag slutade läsa och slutade med twitter”
August Erlingmark minns nu den svåra tiden IFK Göteborg tidigare gick igenom. Och det är inte lätt när han tänker tillbaka.
– Man kände en skam, säger han till Olof Lundhs podcast.
Det är många gånger allt annat än lätt att ha kända föräldrar och försöka skapa sig ett eget liv, i synnerhet inte om det handlar om ett liv i offentligheten.
Magnus Erlingmark är en före detta storspelare i IFK Göteborg och gjorde stora saker i bland annat Champions League på 1990-talet. Nu är hans son August allt snabbare på väg uppåt på den allsvenska himlen, men det var sannerligen inte lätt när han kom fram och gjorde det i ett IFK som inte alls mådde bra.
– Det är klart att det var tufft. Man kände en skam, säger han i ett nytt avsnitt av Olof Lundhs podd.
Lundh: Gjorde du verkligen det?
- Skam… Jag vet inte, det var inte roligt i alla fall.
- Det är ändå lätt att ta på sig för mycket ansvar och skuld. Det var en period som jag har lärt mig väldigt mycket utav, jag tror att vi stärktes väldigt mycket av att fixa det.
Hur förhöll du dit till tidningar och tv och så?
- Det var egentligen i den perioden jag slutade läsa och slutade med twitter och sådana grejer som man tyckte var kul innan, jag har alltid haft sådana sociala medier för att kunna följa fotboll i allmänhet. Men man kan inte välja vad man ska läsa och se. Jag har mycket vänner som är inne på de medierna som jag följer och gillar grejer – du förstår. Det blir rörigt och det är nog bäst att hålla sig borta från det.
Men hur svårt det nu än har varit så har han fått gå igenom tuffa perioder som lärt honom mycket när det ett tag ideligt hände saker som rejält måste ha påverkat spelarna i omklädningsrummet, inte minst när det ett tag fanns uppgifter om att Poya Asbaghi skulle sparkas. Ett tag innan hade dessutom Mats Gren tvingats avgå.
- Just den perioden med Mats och när det var snack om Poya var jag bortrest med U20-landslaget och ganska utloggad från Blåvitt och snacket där. Jag kommer inte ihåg så mycket så. Men rent generellt är det inte kul när det skrivs. Man märker på ens kompisar att det är negativa tider. Men samtidigt tyckte jag att vi höll upp det väldigt bra i gruppen förra året. Det var inga konstigheter att komma till Kamratgården. Jag tycket att alla hela tiden höll uppe humöret.
Den här artikeln handlar om:
