PÅ FD: Bajen-hjältens fantastiska initiativ i Colombia – tackar fansen: ”Bajen Fans stöd är ovärderligt”

Sebastian Bojassén blev för evigt hjälte hos Hammarbyfansen när han räddade Bajen kvar i superettan 2011. Nu sju år senare så samarbetar Bojassén med Bajens supportrar – han har startat fotbollsklubben Bajen Fans Colombia, ett socialt projekt för barn och ungdomar i Colombia. Här berättar Bojassén i en lång intervju om arbetet, om att genom fotbollen ge hopp och framtidstro till barn och ungdomar en i en fattig del av världen, där döden är ständigt närvarande.
– Bajen Fans Colombia är en identitet. Det gör att de här ungdomarna känner att de är någon, vi ger dem hopp om framtiden. Och det är tack vare Bajen Fans jag kan göra det här, deras stöd är ovärderligt, säger Bojassén till FotbollDirekt.se.

Sebastian Bojassén är för evigt en del av Hammarbys historia – och en viktig sådan – genom sitt mål mot Ängelholm i superettan 2011. Det är sju år sedan allsvenska tvåan Bajen riskerade kval ner till division 1, men ett mål på övertid i sista omgången från Bojassén gjorde att de grönvita stannade i superettan.

Bojassén lämnade Hammarby och elitfotbollen 2012, och lade skorna på hyllan två år senare. Han har som så många andra spelare valt att stanna inom fotbollen efter spelarkarriären.

Men ändå på ett helt annat sätt än de allra flesta. Bojassén spenderar nu större delen av året i Colombia, där han via insamlingsstiftelsen Saturnus och dess fotbollsprojekt Livbojan har startat upp ett fotbollslag, Bajen Fans Colombia.

I fjol vår så presenterades Bojasséns satsing, där Bajen Fans gick in som samarbetspartner via sociala projektet Grow Söderort.

Sebastian Bojassén har rötter i Colombia, och tanken om att sätta i gång någon form av projekt väcktes tidigt, redan när han reste runt med familjen i landet som ung.

I fjol sjösattes satsningen på Bajen Fans Colombia, ett fotbollslag men lika mycket ett socialt projekt för utsatta barn och ungdomar i utanförskap. På bara lite drygt ett år har det hänt mycket. Bajen Fans Colombia har nära nog tiodubblat antalet ungdomar som spelar, man har ett lag i organiserat tävlingsspel och man har även startat upp ett flicklag.

– Det har gått från 18 ungdomar till 100 på ett år, nu har vi också ett flicklag på cirka 40 tjejer. Vi har spridit ut verksamheten från en stad till hela regionen. Jag började i en liten småstad, Andalucia. Jag har tränat pojkarna och parallellt kollat upp saker, planerat för hur det här ska växa. Det tog mig sju månader få dem att spela på det sätt jag vill, en mix av svensk och latinamerikansk fotboll. Det är fina killar. Vi spelar en turnering nu också och ligger tvåa, vi har bara förlorat en match, säger Bojassén.

– För några månader sedan tog vi nästa steg, att också ha ett tjejlag. Jag reste runt i regionen, pratade med folk. Det handlar om att ha rätt kontakter, för det finns många som bara ser en som en uttagsautomat. Så vi kollade runt, jag pratade med folk på förbundet. De sa att det är uppe i bergen ni ska titta, det är där det finns konflikter, det är de som bor där som är de bortglömda.

Bojassén berättar vidare:

– Jag kom upp till bergen och ett ställe som heter La Marina. Jag reste upp med en anställd från förbundet, gav den idrottsmaterial, västar, koner. Allt de skulle behöva för att kunna bedriva fotbollsträning. Jag blev presenterad för en tränare, Diego Largacha heter han. En ung kille, 23 år. Han har gått tränarutbildning och har bara haft hand om tjejlag. Jag såg hur han arbetade med tjejerna, såg hans dedikation. Han brinner för det här, det är det här han vill göra.

– Just nu gör han det här helt ideellt, han får lite ersättning för mat men inget mer. Han hoppas att någon gång kunna träna professionellt. Så han är min nyckel där, för att den delen av projektet ska funka. Han är en riktig pärla, så en sak vi samlar in pengar till nu är att kunna projektanställa honom.

Men det har hänt flera saker under året. Bojassén har också hjälpt två av ungdomarna i Bajen Fans Colombia att förverkliga en dröm, något som för oss i Sverige kan te sig som enkelt men som för de flesta i Andalucia är ouppnåeligt.

– Vi har två pojkar nu som har varit med från start, som har blivit sponsrade att gå på universitet. Andre och Santiago, två fantastiska pojkar. Vi har sett till så att de är sponsrade för två terminer. Jag har sagt till de här pojkarna, att ”ni är det viktigaste för oss just nu, ni kan visa vägen för de andra”. Jag har också sagt att när ni är klara, då måste ni ge tillbaka. Ni måste komma tillbaka hit och visa de andra här, visa att det går.

Hur kom det sig att de två fick sponsring?

– Det var helt på deras initiativ, de sade att de verkligen ville det här. Jag har alltid sagt, ”jag backar er alltid, bara ni visar att ni vill”. De tog chansen, de sade att ”jag vill plugga”.

– Alla som är med vet om reglerna jag satt upp. Det är inte bara spela fotboll, du måste sköta dig, komma i tid, klara av skolan. Men det är inte så enkelt, om du kommer från den bakgrunden de gör. Du måste ta dig an strukturen, det visar sig vilka som vill det här eller inte. Vi står för allt, bara en sådan sak som bussresor: det kostar 10 000 pesos att ta buss till och från skolan, 30 svenska kronor. De pengarna finns inte, barnens familjer har inte de pengarna.

I Andalucia är det i stort sett ingen som fortsätter studera efter grundskolan, berättar Bojassén.

– I år var det 263 ungdomar som gick ut skolan här. Kanske en, två, tre av dem går varje år vidare till någon form av fortsatt utbildning. Men då är det till yrkeshögskolor. Så mer än 200 ungdomar slutar skolan vid 16 års ålder, och i Colombia är det olagligt att jobba innan du är 18 år. Så vad ska de göra?

Det är två år däremellan där de varken kan studera eller har någon möjlighet att försörja sig?

– Ja. Det är katastrofalt. Det är två år där man inte kan ta ett riktigt jobb. Man får ta svartjobb på byggen, försöka sälja saker på stan. För det är inte som för ungdomar i Sverige, att man kan bo kvar hemma och föräldrarna försörjer en medan man funderar på vad man ska göra. Utan de får försöka överleva.

Efter att ha börjat som ensam tränare så har Bojassén nu två tränare förutom honom själv som jobbar i Bajen Fans Colombia. Barnen och ungdomarna är uppdelade i två grupper, de mellan 5 och 9 år, och de mellan 13 och 18.

– De två tränare vi har förutom mig nu, Alirio Barona och Raul Cruz, de är helt fantastiska. Raul har hand om 5-9-åringarna, vi kallar den gruppen för El Hormiguero, ”myrstacken”. Det är viktigt att vi börjar tidigt, när barnen är små. Om man fångar upp dem när de är 14-15 år, då kan det vara tuffare. Det är många svåra livsöden.

Att man är mer än bara fotbollstränare i Bajen Fans Colombia står snart klart när han berättar vidare:

– Man kan säga att det går att rädda dem som tar droger, men inte dem som säljer droger. Börjar man sälja droger, då är det game over, då ger man sig in i den världen och då finns det ingen väg tillbaka. Det var en av killarna vi hade hos oss som gick den vägen, han började sälja droger. Han dog för några dagar sedan, blev skjuten.

Skjuten?

– Ja. Han hette Coco. Det tog hårt på pojkarna, de hade känt honom hela livet. Han var den som alltid var bäst. Min kontakt i Colombia hjälpte honom till Bogota, och han fick provspela med storklubbarna där. Men han blev skrämd av det, av att kliva ur sin trygghet. En pojke som kom från en annan bakgrund, en liten by, utan utbildning, han kommer till Bogota. Det var en annan verklighet.

– Så han kom tillbaka. Han tog beslutet att börja sälja droger. Vi var med hela processen, han började umgås med fel människor, började synas på stan sent om nätterna. Vi tog beslutet att ”tyvärr, du kan inte vara med oss längre. Du är en risk för de andra om du är kvar med oss”. Det blev hans liv. Han var senare delaktig i två mord i staden. Och sådant betalas alltid tillbaka, det är ”öga för öga, tand för tand” där. Så han sköts för en knapp månad sedan och dog för några dagar sedan. Det kändes för grabbarna. Men alla visste vilken väg han tog, han hade fått full stöttning men valde det här.

Han pausar, fortsätter:

– Och de här killarna har allt det här runtomkring sig varje dag ändå. Det var en skjutning på planen bredvid där vi tränade, två personer blev skjutna till döds. Jag var inte där, men killarna i laget var där och såg allting. För mig var det en ganska chockartad situation, men de som bor här är vana vid det.

– Och det är därför det är så svårt att planera framåt för de här människorna, för man kan vara död i morgon. Det blir att ”vad ska jag spara för, jag kan vara död i morgon”. Man lever dag för dag. Så det att återkoppla till en identitet, det är extremt viktigt. Och det är det Bajen Fans Colombia är, det är en identitet, ett syfte. Och det är också därför det är viktigt med de här killarna som går på universitet nu, att det går bra för dem och att de kan ge ett motexempel.

Att bygga upp projektet just med kopplingen till Bajen, att döpa det till Bajen Fans Colombia, det var mycket med just den tanken, säger han. Att ge barnen och ungdomarna en identitet är ett motgift, något som gör att de ser värdet i att ha en plan med sitt liv.

– Det här är något som ger de här ungdomarna en identitet, de blir någon. De googlar de här svenska namnen, de har tillgång till youtube så de kan se filmer. Det känner att de har ett sammanhang. Och det märks på barnen här, vad det betyder för dem. När de får en tröja med Nike-märket på, de känner på materialet och säger med stor förvåning att, ”den här är ju äkta”.

– Så jag har varit strategisk där. Gett Bajen-pikétröjor till alla som jobbar på kommunen här. Så nu syns svenska tröjor överallt på stan. Klubbar från Sverige har hjälpt till, Värmdö har donerat matchtröjor, Tullinge har hjälpt till med bollnät, bollar. Intersport i Skärholmen har donerat vattenflaskor, skor. Jag kan se folk gå runt i staden med tröjorna på sig, går runt med en tröja som det står ”Värmdö” på. Det skulle vara väldigt konstigt för någon från Sverige om de kom hit utan att veta om det här projektet, massa folk med Värmdötröjor som går runt på stan, ”var har jag hamnat liksom” (skratt).

Responsen hemifrån under det år som gått har varit stor. Bojassén har fått in pengar från Bajen Fans och projektet Grow Söderort, men bidrag har alltså strömmat in från flera andra håll. Från andra klubbar, men också från andra stiftelser och privatpersoner. Projektet har också uppmärksammats av svenska ambassaden i Colombia.

– Jag hade besök av Sveriges ambassadör (Tommy Strömberg), han kom ner och tittade på projektet. En råbajare. Det var inte Sveriges ambassadör för mig, det var Tommy, bajaren, som kom fram och presenterade sig. Vi har haft en kille här på besök som heter Jonathan Lautmann, kommer från Värmdö, också Bajare. Han kom ner med en massa Hammarbygrejer också.

I går lanserade Bajen Fans en kampanj med målsättningen att samla in 120 000 kronor, för att bygga ett studie- och idrottscenter åt Bajen Fans Colombia. Det ska ligga i anslutning till den fotbollsplan som används vid träningar. En grundplåt för en fortsatt satsning, men det finns mer än så att göra säger Bojassén.

– Jag har kunnat göra jättemycket med ingenting. Men du kommer till en punkt där du  behöver medel för att ta nästa steg. Alla barn vill tävla, man vill spela matcher. Och då är det bussresor, tullavgifter, domaravgifter, man måste betala nån som klipper gräs. För det är det ingen som är anställd att göra. Utan det är mer att någon känner någon som kan klippa gräset mot betalning.

– Det finns många saker kvar att göra. Psykologhjälp behöver vi, speciellt till flickorna. En av mina pojkar i laget blev utslängd från hemmet av sin mamma nyligen, och hans pappa har flyttat ut för länge sedan. Så han hamnade på gatan. Jag och min kompanjon har sponsrat ett rum åt honom, pengar vi tar från egen ficka. Det kostar oss 400 kronor i månaden. Han jobbar vid floden med att samla stenar till ett bygge. Det är mycket som behövs.

Bojassén är just nu hemma i Stockholm och jobbar för att få ihop pengar för egen del, för att ha råd att kunna vara i Colombia och driva projektet. Han tar än så länge inte ut någon lön, men förhoppningen är att i framtiden kunna göra det för att kunna leda projektet fullt ut. Den 20 september reser han tillbaka till Colombia igen.

På måndag när Hammarby möter Örebro på Tele2 Arena så kommer han vara på plats för att berätta mer om sitt projekt:

– Hammarby har varit snälla och gett mig plantid i halvtidspausen där jag får berätta mer om projektet. Jag hoppas bara att de leder matchen i paus, så att det är bra stämning då (skratt). Jag kommer även vara i Colosseum klockan 17.20, innan match. Då kommer jag vara i Bajen Bar där och berätta mer också.

Vad förväntar du dig för respons från Hammarbyfansen på det här?

– Jag tror att vi kommer få bra med stöttning från Bajenfansen. Folk vill stötta inte minst för att jag är på plats i Colombia, jag visar att det är det här jag vill göra. Det är inget projekt där jag sitter passivt och kör det hemifrån, utan jag är mitt i det, varje dag. Det är väldigt svårt att göra det annars.

– Och det är ju tack vare Bajen Fans jag kunde starta upp det här, de har trott på det här projektet sedan dag ett och deras stöd har varit ovärderligt. Christoffer Abrahamsson, prästen, som ligger bakom Grow Söderort, alla i Bajen Fans styrelse med ordföranden Sandra (Gaye) i spetsen, de är grymma. Tack vare dem och alla i Bajenfamiljen så lever detta projekt och kommer växa ännu mer.

120 000 kronor är inte jättemycket pengar här i Sverige, men det är stora summor där nere?

– O ja. 120 000 kronor kommer man väldigt långt med. Det är stommen. Sedan vill jag göra flera saker. Det här är ett befintligt projekt, det är inte så att jag startar upp något nu från scratch. Jag tycker om att visa först, innan jag snackar. Nu har jag byggt upp det så här långt; vi har tre lag, vi har blivit kända i regionen. Sedan hoppas man förstås att någon av ungdomarna ska ta steget vidare och bli proffs, så att vi kan visa upp det exemplet också.

– Samtidigt är det viktigt att poängtera; jag har aldrig sagt till ungdomarna att ”jag kommer göra dig till proffs”. Jag säger att jag ger dem verktyg från fotbollen, verktyg man har användning för i resten av sitt liv; Kamratskap, samarbeta med en andra, jobba tillsammans i grupp mot ett mål, planera, ha en plan framåt. Att de ser en utveckling. Att ge dem hopp om framtiden.