Une Larssons värde för Djurgården växer – högt på ny lista

Sverige är utslagna ur EM i Polen.
Ett mästerskap som slutade i stor besvikelse. Men det finns en lista av svenska spelare som ändå lär ha gjort intryck på spioner på läktarna där nere. Här FD:s utsändes topp-5 – där Djurgårdens Une Larsson rankas högt.

De regerande mästarna i Sverige lyckades inte leva upp till förväntningarna under U21-EM i Polen då man redan i gruppspelet fick ta adjö av mästerskapet. Överlag var det få spelare som kom upp i någon vidare kapacitet och anledningen till det går det bara att spekulera kring.

Trots de bleka insatserna så finns fem svenska spelarna som jag anser gjorde ett klart godkänt avtryck. Ett större karriärssteg med tanke på att det ändå handlade om ett större mästerskap.
Att få chansen att visa upp sig inför scouter anställda av storklubbar runt om i Europa är ingen liten bonus och plåster på såren.

1. Anton Cajtoft (Jönköpings Södra) – målvakt
Kommentar:
– Frågan gällande vem som skulle vakta målet under sommarens mästerskap var för allmänheten öppen fram till premiären mot England. Valet föll till slut på Anton Cajtoft, och det med all rätt skulle det visa sig. 23-åringen har skralt med rutin från spel i allsvenskan, men klargjorde för oss alla att han ändå har det som krävs för att gå riktigt långt i karriären. På planen stod han för några högkvalitativa och direkt avgörande räddningar och kan inte belastas för de bollar han tvingades släppa in under turnering. Intrycket han gav mot oss journalister var ett otroligt moget och professionellt sådant, vilket tyder på att han även har de mentala egenskaper som utfordras för att klara av att bli utlandsproffs. För när det kommer till den punkten är det bara en tidsfråga innan han spelar i en betydligt bättre liga än allsvenskan. Det är jag säker på.

2. Jacob Une Larsson (Djurgården) – försvarare
Kommentar:
– Mittbacken har av sina lagkamrater i truppen pekats ut som en av de klokare, och det gav han flera gånger om bevis på i sitt agerande under matcherna. Mot England var han en av de bästa spelarna på planen, och även om han inte kom upp i samma standard varken mot Polen eller Slovakien gjorde han det betydligt bättre än sina kollegor i försvaret. Spelade med stort lugn och tro på sig själv samtidigt som han agerade ledare genom att styra backlinjen och pusha på de andra. Fick dessutom kröna ett väl godkänt mästerskap med ett mycket tjusigt nickmål i mötet med Polen, vilket länge såg ut att bli det avgörande. I mina ögon ett namn för A-landslaget om han fortsätter göra det bra och utvecklas i den takt han hittills gjort.

3. Alexander Fransson (Basel) – mittfältare

Kommentar:
– En av få spelare med rutin från utlandsspel på seniornivå är Alexander Fransson – vilket syntes i hans spel och hördes på hans svar under intervjuerna. Trots att han mestadels fick spela som yttermittfältare visade han inte upp några som helst brister, utan var i mångt och mycket en stabil pjäs att förlita sig på för förbundskapten Håkan Ericson. Förmodligen hade han varit snäppet bättre om han fått spela på sin ursprungsposition – det vill säga centralt i banan – men bör ändå vara nöjd med mästerskapet sett till sin individuella prestation. Redan nu aktuell för A-landslaget och lär inte ha gjort sitt sista framträdande i den blågula dressen. Skulle bli förvånad om Basel blir den största klubben han representerat när det väl blivit dags att summera karriären om väldigt många år.

4. Melker Hallberg (Kalmar FF) – mittfältare

Kommentar:
– Känslan är att han varit med hur längst som helst, och det känns därför något märkligt när man inser att han inte är mer än 21 år gammal. Melker Hallberg valde tidigt i sin fotbollskarriär att testa vingarna utanför Sveriges gränser och har redan erfarenhet från spel i både Italien och Norge. När det kommer till att representera moderlandet har han ett flertal ungdomslandskamper samt två A-landskamper på sin meritlista. Det var därför inte förvånande att han var gjuten på mittfältet under sommarens mästerskap, där han fungerade som en länk mellan försvaret och mittfältet. I de två första matcherna vann han många närkamper och kunde avstyra en del farligheter. Dock slog han bort på tok för många passningar, vilket är något han måste försöka få bukt med om han ska lyckas i en större liga än allsvenskan. Fick jobba mycket i det tysta, men det jag såg av honom tyckte jag ändå var lovande och med tanke på hans ålder har han fortfarande gott om tid på sig att slipa på sina brister.

5. Carlos Strandberg (Club Brugge) – anfallare

Kommentar:
– Den robuste anfallaren petades mycket överraskande i premiären mot England, men fick hoppa in tidigt i den andra halvleken och visade att han hör hemma i startelvan. Mot Polen fick han chansen från start och tackade för det genom att göra Sveriges första mål i turneringen. Fler fullträffar än så blev det dock inte, trots en del fina möjligheter. Skärpan saknades och det märktes tydligt att han kommer från en brokig säsong. Positivt var dock att han med sin styrka och storlek kunde hålla i bollen, vilket öppnade upp för hans medspelare att fylla på framåt i banan. När väl självförtroendet finns där är han stekhet framför mål – något vi tidigare sett bevis på. Får jag gissa tror jag inte det kommer dröja jättelänge innan vi får se Strandberg göra debut i A-landslaget. Men innan dess måste han hitta en klubb där han får speltid så han kan hitta tillbaka till sitt forna jag.

 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: