LÅNGLÄSNING – ”Hade gärna stannat i Helsingborg men vissa ville inte det”
GÖTEBORG. Han lämnade ett Helsingborg som var i topp av fotbolls-Sverige. Nu håller Marcus Lantz på att lyfta klassiska Örgryte IS tillbaka mot allsvenskan. Och i år ställs han mot klubben han lämnade – som i fjol rasade ut allsvenskan.
– Det är klart det kommer bli speciellt, säger Lantz till FotbollDirekt.se.
Det är en försäsongsdag i mängden på Öis-gården Jag har precis betat av trekvarts snack med Johan Elmander när hans tränare, Marcus Lantz, slår sig ned vid bordet. Elmander är ett av ämnena jag vill ta upp. Ett annat är Helsingborgs ras och det tredje blir det vi startar med. I september 2016 svingade nämligen den sparkade förre Öis-sportchefen Janne Carlsson rejält mot sin tidigare klubb.
– Jag och Lantz har haft många möten där vi har pratat och jag har trott att vi varit överens. Vi har haft en bra dialog. Sedan ringer Corneliusson (Kalle Corneliusson, sportsligt ansvarig i styrelsen) upp mig och skäller eftersom Lantz ringt till honom och kritiserat mig. Allt detta istället för att Marcus inte har varit man nog att vara rak. Efter detta förbjuder Corneliusson mig från att ställa frågor till Marcus som han inte kan svara ja eller nej på. Jag menar, vad är detta? Är han tolv år eller ..? Det är pannkaka-nivå däruppe, sa Carlsson då till GP.
Lantz svar, även det till GP, satt som en smäck.
– Vi har visserligen fått instruktioner av styrelsen att inte uttala oss. Att Janne Carlsson inte gillar mig kan jag leva med, men när det skadar Öis reagerar jag. Janne Carlsson sågar hela min trupp, en trupp som är på väg mot Öis bästa prestation sedan 2010. Det är sju år. Där reagerar jag.
– Att Janne Carlsson inte gillar mig är inga problem. Det är inte därför jag reagerar. Jag reagerar för Öis vinnings skulle. Spelarna har gjort det väldigt bra. Att vi inte ”connectar” är kanske inte så konstigt. Han kommer från Utsikten i division 1, jag kommer från Bundesliga. Det är skilda världar.
Jag drar upp citatet om Utsikten vs Bundesliga och påpekar att han verkar vara en tränare som skyddar sina spelare all the way.
– Det kommer alltid finnas såväl supportrar, olika falanger, tränare, spelare och så vidare som inte gillar mig. Varken som person eller tränare. Men jag brukar säga att det inte rör mig så mycket i ryggen för alla får ha sin åsikt och tycka vad de vill om mig. Jag slutar inte vara tränare för att någon tycker jag är kass… jag håller på med fotboll för att jag älskar det. Sen om någon tycker något annat så får de gärna tycka det, men det bara rinner av mig.
– Men däremot när man är inne och ger sig på mina spelare, som lägger ner hela sin kraft och själ i någonting. Då blir jag lite “vafan, kom igen?!”. Skjut på mig i sådana fall, lämna dem ifred. Jag kan ta skiten så att de kan förbereda sig på det de ska. Jag hoppas jag backar upp mina spelare i alla lägen, så är jag upplärd. Man skyddar de som är i sin närhet.
Samtidigt känns det som att du internt kan vara väldigt hårt mot spelarna?
– Jag älskar passionen till det här och brinner för det. Ställer man upp för mig och gör det man ska så är jag väldigt kärleksfull tillbaka. Jag är inte sen med att ge dem kredd men samtidigt blir jag jävligt förbannad om man kommer överens om någonting och så görs inte jobbet. Jag är en känslomänniska där och är nog ganska tuff mot dem, men jag tror de uppskattar det. Det är inte det att jag sågar spelarna, utan när jag gnäller på dem så är det förstås för deras eget bästa. Jag gnäller aldrig för att jag bara ska gnälla av mig själv, utan det är förstås för att vi ska vinna.
På tal om ”han kommer från Utsikten, jag kommer från Bundesliga”. Hur mycket Bundesliga är du i ditt ledarskap?
– Inte fullt ut, varken i spelsättet eller som ledare. Inte som jag vill vara. Jag gillar det, jag var åtta år utomlands och jag kunde leva med de kraven och att tränare ibland gick bärsärkargång för att det var dåligt. Och det var kanske inte det bästa ledarskapet som de hade, men jag gillar lite det. Det är rätt gött. Jag är van vid det efter åtta år där och tycker att det nånstans är härligt. Men det ledarskapet kan man inte riktigt bedriva i Sverige och Skandinavien. Man får vara lite mer försiktig här än vad man kan vara utomlands.
Jag snackade lite med Oscar Lewicki om det. Han sa att så om han och hans lagkamrater hade det i Bayern Münchens U-lag hade aldrig någonsin fungerat i Sverige.
– Nej, precis, det gör inte det. Så som jag kanske vill agera ibland som ledare, för att jag själv tyckte att det var bra när jag var spelare, det kan man inte göra. För det är skilda världar.
De hade tyckt att du var en idiot då va?
– Hade jag gjort vissa saker som jag blev ”utsatt” för i Tyskland så hade folk gått under här. Det är väl därför många skandinaviska spelare som kommer utomlands bara vänder hemåt när det går tungt.
Exemplifiera.
– Där var det inga konstigheter om du hängde ut enskilda spelare när du förlorade en match. Det har jag själv blivit utsatt för. Höll man inte sin gubbe på det avgörande målet så blev man utpekad, uthängd inför hela gruppen. “Anledningen till att vi förlorade i dag är ditt fel”, och där är det inte direkt så att någon kommer fram efteråt och bara ”skit i det, kom igen nu, det gör inget”. Alla kände bara ”pjuh, skönt att han inte hängde ut mig”. Och träningarna dagen före match kunde vara rena slakten ibland, för att alla ville spela. Det kan jag någonstans vilja ha in mer här. Men du kan aldrig bedriva det stuket här hemma.
Inte ens i typ… Malmö FF?
– Malmö har kommit en bra bit men FC Köpenhamn skulle jag säga är den klubb i Skandinavien där det skulle kunna vara möjligt… men det är väldigt få lag som har den mentaliteten att klara av det.
Från det ena till det andra: hur bra är Örgryte i år?
– Jag har också funderat lite på det. Man får vara lite försiktig för vi har exakt samma budget att röra oss med i år som förra året och förra året hade vi som målsättning att hålla oss kvar. Det är ganska lätt att säga att det är samma målsättning i år som förra året eftersom att vi har samma ekonomi att röra oss med.
Men det är ju tråkigt?
– Sen kom vi nia förra året, vilket jag tycker är jävligt bra av en nykomling att göra utifrån de förutsättningarna. Så då vill vi inte heller säga att ”hålla sig kvar” är målet i år. Lite kaxiga måste vi vara, även om vi inte får tumma på ödmjukheten. Men det är klart att vi vill bli bättre än ifjol. Sen om det innebär att vi blir åtta eller vad det nu är… man får ändå vara lite försiktig så inte killarna får för hög press på sig och förväntningarna blir för höga. För det var inte så längesen som Öis verkligen vara nere på botten. Nu är vi på väg att bygga upp något igen men den resan kommer ta lite tid, innan vi är hela vägen upp i allsvenskan. Föreningen är inte redo att ta steget upp 2017, skulle det hända så ja, fine, men vi är inte klara för det varken ekonomiskt, organisationsmässigt eller någonting.
Johan Elmander. Vad har du att säga där?
– Johan betyder givetvis mycket som spelare på plan. Men framför allt på träningarna, han vet vad det innebär. Och han vet vad det innebär om man ska nå resultat. Förberedelser, små detaljer och så vidare… saker som jag varit inne och petat på många gånger. “Gör såhär, tänk på det här”, man blir trött på att höra sin egen röst ibland och nu har jag Johan där som vet vad det innebär för att nå högst upp. Han betyder jättemycket eftersom att han har varit på högsta nivån.
Är det så enkelt som att han kommer vara superettans bästa forward?
– Kanske den hårdast arbetande forwarden i alla fall. Han är ganska skön på så sätt att spelar vi fyra mot fyra så är inte Johan den som drar en gubbe eller gör något skönt med bollen, utan han ska ha sina löpmeter och jobba över stora ytor. Han har inte gjort sina 80 landskamper och massa mästerskap på att han varit någon tekniker. Och det vet han ju själv. Han vet att han måste jobba stenhårt för att lyckas, och det gör han här också.
– Och det visar också för de andra att om Johan med 80 landskamper kan springa såhär mycket, då måste nog fan de yngre kunna löpa också. Det är en jävla förebild så sätt.
Tror du han hade gått rakt in i MFF:s startelva?
– Svårt att säga. Men han hade absolut haft möjligheten. Det finns ingen som jobbar hårdare än honom.
Och nu till en av era motståndare i årets superetta: Helsingborg. Hur kunde det gå som det gått där?
– Vi är många som diskuterat det och jag har fått frågan många gånger. 2010, mitt sista år, hade det ju alla år räckt till guld men Malmö tog ännu fler poäng. Vi vann i stor sett allt och samma sak 2011, och man sålde spelare så jag tror man satt på en jätteekonomi också, och så fem år senare så är ekonomin totalt körd i botten och man ligger i superettan. Hur kan det gå så fel? Det är en bra fråga.
– 2010-2011 var HIF jämnsides med Malmö, och nu är Malmö överlägset bäst och vinner allt medan HIF har inga pengar och ligger i superettan. Det svider ju ännu mer och för mig är det obegripligt hur det kan gå så. Det är tufft för dem.
Känns det för dig?
– Ja, det är klart. Jag följer alla lag som jag har varit i. Jag lider lika mycket med Hansa Rostock där jag var i fem och ett halv år, kanske den bästa tiden i min karriär, och de ligger i division 3 nu. Det är samma där, vad fan hände? Bröndby har också varit nere i skiten lite men är på väg upp nu. Men man ser hur snabbt det kan gå när det tas fel beslut.
Hur ska det bli att möta dem?
– Det blir speciellt, det är klart det blir så. Men samtidigt så är jag i den situationen att jag är i Öis och vi ska göra allt för att vinna de matcherna. Men självklart blir det annorlunda att möta Helsingborg än att möta IK Frej eller vad det nu kan vara. Jag har ändå spelat tio år i Helsingborg. I den bästa av världar så går Helsingborg och Öis upp till allsvenskan 2018, men så enkelt blir det nog inte.
Om man googlar lite på när du lämnade HIF för Landskrona så får man upp en del syrligheter från supportersajter. Blev det ett dåligt farväl?
– Ja, det blev det nog. Och jag uttalade mig inte riktigt om det och det vill jag inte prata om i dag heller. Det satt personer i den ledningen då som inte ville ha mig kvar, medan de supportrarna som skriver sånt tror att det var jag som inte ville skriva på, för så var det ju också, men jag fick inte heller möjligheten att göra det. Jag var en stark personlighet där nere och hade mina åsikter och tankar. Men de var väl rädda om sitt eget, att de skulle bli synade.
– Om jag säger såhär: när jag ser på det såhär sex år senare så kanske man kan kolla på hur det ser ut i dagsläget där. Jag hade gärna stannat kvar om det hade funnits möjlighet då, men där hade vi olika tankar och idéer. Men som de tror, att jag bara sket i det och gick till Landskrona för den sakens skull så… ja, det är inte riktigt så. Men under alla de här åren har jag inte velat gå ut och prata om det och det vill jag inte göra nu heller. Det är klart att de tycker att jag är någon bov i dramat, men jag vet att så inte är fallet. Men än en gång så har alla rätt till sin åsikt och tycker de att jag var det så… ja, det är synd för jag hade en fantastisk tid där. Jag hade som sagt gärna stannat men det var de som inte ville att jag skulle stanna.
Du sa tidigare att saker rinner av dig. Känns det här?
– Det som känns är väl att det blev lite orättvist. Att jag blev utmålad som någon som inte ville. Vi hade en dialog om att jag skulle stanna men de valde att det inte skulle bli så, och det är inte mycket man kan göra åt som spelare. Det är bara att gilla läget. Det blev kanske en liten orättvis vinkling men än en gång så, folk väljer vad de vill lyssna på och väljer folk den sidan så kan jag inte göra så mycket för att ändra deras syn på det. Det får jag leva med. Och det kan jag leva med. Jag hade kunnat gå ut och prata om allt för att skydda mig själv och ge folk en annan bild men jag kände att gör jag det så blir det pajkastning och då dras Helsingborg ner i det. Så för klubbens skull så var det bättre att de får vara ifred och jobba på, så kan jag ta det att folk tycker jag gjort fel.
MISSA INTE!
– Spår en tät toppstrid: ”Superettan blir ett getingbo”
– Ex-stjärnan tokig efter rubrikerna: ”Ska ringa upp journalisten”
– ”Djurgården kom verkligen till mig”
FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM
Den här artikeln handlar om: