PÅ FD: Jagar allsvenskan mot alla odds – jämför sig med ”Rocky-batalj”

700 i publiksnitt och utan eget omklädningsrum på hemmaarenan – nu håller AFC United sensationellt nog på att ta sig till allsvenskan. Ett snabbt ihopvärvat lag med usla träningsförutsättningar, men med en unikt familjär känsla – här berättar klubbens sportchef Azad Budak om hur man lyckats:
– Jag vet inte om “familjärt” räcker för att beskriva hur vi har det här. Jag tror att det är helt unikt, säger Azad Budak till FotbollDirekt.se.

AFC United skulle bli ett bottenlag i superettan – så bedömdes i alla fall laget enligt oddsen inför säsongen. Nu ligger klubbeni slagläge för att ta sig upp till allsvenskan. Atheltic FC United startade som Väsby United (som i sin tur bildades när Väsby IK slogs ihop med FC Café Opera) så sent som 2005. För drygt fyra år sedan bytte klubben namn till AFC United.

Efter att affärsmannen Alex Ryssholm gick in i klubben och satsade pengar så har det gått snabbt uppåt: AFC vann Division 1 Norra 2014, och slutade på åttonde plats i superettan som nykomling i fjol.
Och snart kan det alltså bli allsvenskan, för klubben som har näst lägst publiksnitt i superettan (705) och tredje lägsta omsättningen (2015).

Sportchefen Azad Budak kom in i klubben 2014 efter att ha jobbat som agent i fyra år. Han rekryterade tränarduon Özcan Melkemichel och Ivan Ristic, som bägge då precis lämnat Syrianska.
Budak berättade igår i en intervju med FD om hur han och Melkemichel fick bygga ett lag från scratch inför första säsongen i division 1, 2014. Det var bokstavligt menat.
– När jag kom hit så hade vi en spelare kontrakterad i truppen och han var på semester i Spanien. Andreas Brännström hade lämnat för Dalkurd så vi hade ingen tränare. Özcan och Ivan var lediga efter att ha lämnat Syrianska, det gick ganska fort där att få dem klara. Men vi hade inga spelare, säger Budak till FD och fortsätter:

– På första träningen de höll i så hade vi fått ihop några till. Det vara totalt åtta spelare på den träningen varav fyra var juniorer. Jag minns att jag stod och tittade på träningen och tänkte “hur fan ska det här gå”. Det var fler agenter på plats där än vad det var spelare. Så vi fick verkligen bygga från grunden.

Det lag som snabbt sattes ihop gick direkt upp i superettan. Väl där fick laget till stor del byggas om på nytt. Men AFC klarade sig bra och landade på övre halvan av tabellen debutsäsongen. Det med ett lag med tolv olika nationaliteter, där flera spelare scoutats och värvats in efter provspel.
– Jag och Özcan har fått ett enormt förtroende från Alex, han tog in oss och litade helt på att vi skulle klara jobbet. Han lägger sig inte i det utan det får vi göra helt själva, säger Azad Budak och kommer in på vad han själv ser som en nyckel till framgångarna:

– Det är jag, Alex och klubbchefen. Och så tränarteamet och spelarna. Vi är inte fler. På hemmamatcherna är det jag som är evenemangsansvarig. Man använder ofta ordet “familjärt” för att beskriva hur det är i mindre klubbar. Men jag vet inte om “familjärt” räcker för att beskriva hur vi har det här. Jag tror att det är helt unikt. Vår litenhet som klubb har gjort att vi fått ihop våra lagbyggen, trots att vi fått värva ihop trupperna snabbt.

Ett sätt att få ihop lagbygget har varit det boende för spelarna som Alex Ryssholm ordnat ute i Viby i Sollentuna. En radhuslänga där de många nyförvärven utifrån bor. “Spelarhotellet” ute i Viby har gjort att alla i klubben kommit nära varandra.
– Hälften av spelartruppen bor där, vi har kansliet alldeles bredvid. Så vi har en enormt tät kontakt, spelarna är däruppe hela tiden, vi dricker kaffe och snackar. Den här relationen arbetsgivare-anställd… vi har inte den här, vi gör det här tillsammans. Det finns inga barriärer mellan oss på grund av våra yrkesroller.

Om man tittar på er trupp så är det som är genomgående att det är många “rejects”… många spelare har fått lämna en tidigare klubb för att han inte hållit måttet där…
– Ja, och det gör ju att man känner så för killarna, man vill att det ska gå bra för dem. Det finns en solskenshistoria om nästan varenda spelare i vårt lag.

Budak kommer in på den spelare som lyftes fram som lagets och hela superettans bästa spelare efter vårsäsongen, Othman El Kabir. Efter att tidigare mest varit känd som Moestafa El Kabirs lillebror så tog AFC chansen på El Kabir efter att han gjort en fin säsong i Ängelholm. Som de andra nyförvärven utifrån så placerades han på boendet.
– Vi har ett gym under kansliet, alldeles där spelarna bor. När andra spelare använder gymmet, då börjar du kanske känna lite dåligt samvete om du inte är där själv och tränar. Så Othman lade om sina vanor helt, gick upp klockan nio varje morgon för att träna i gymmet. Han hade inte levt på det sättet tidigare. Det gjorde väldigt mycket för honom. Nu är han i Djurgården.

Bortsett från kansliet och spelarboendet i Sollentuna så har klubben haft sin bas på Skytteholms IP i Solna. Men allting där är till låns. Laget har inget eget omklädningsrum och Skytteholm är egentligen inte klassad som bra arena nog att möta arenakraven ens för superettan.
– Vi har omklädningsrum nummer 7 och 8 på Skytteholm. Ibland är det någon annan klubbs juniorlag som har bokat träning, så då får vi byta omklädningsrum. Nummer 7 och 8, det är de rum som är närmast Max (hamburgerrestaurangen ligger direkt i anslutning till Skytteholms IP). Så vi har vårt lilla kontor där, tränarna sitter och förbereder inför träningar och matcher. Oj vad mycket pengar det har gått på kaffe där. Personalen där är väldigt snälla mot oss.

– Det är klart att många nya spelare som kommer hit på provspel och får se var vi tränar, de kanske tänker “vad är det här?”. Man får köra en vit lögn, att “det här här bara tillfälligt, vi håller på och bygger om träningsanläggningen” (skratt).

På riktigt, det har inte varit så att ni tappat potentiella nyförvärv på det… att de tycker att det känns amatörmässigt?
– Nej, alltså… de spelare vi tagit in är inte sådana spelare som värderar klubbar på det sättet. De uppskattar det här. Vi hade en utländsk spelare här som sade att han nästan skulle bli ledsen över att gå vidare till en större klubb. För att han visste att vilken klubb han än skulle komma till, så skulle det inte bli samma familjära känsla där som det är här.

– Det här med förutsättningarna, det kan ju vändas till något positivt. Det är lite som i filmen “Rocky 4”, där Rocky möter ryssen (Ivan Drago) som spelas av Dolph Lundgren. Rocky får träna i en timmerstuga i Ryssland inför matchen medan Dolph Lundgren har ett högteknologiskt träningscenter. Han hade överlägsna träningsförutsättningar, men det var Rocky som vann matchen.

Men nu väntar snart helt andra förutsättningar. Sedan juli står det klart att AFC United slås ihop med division-klubben Eskilstuna City och hela verksamheten flyttas elva mil västerut. AFC:s senaste hemmamatch mot Degerfors spelades på nya hemmaarenan Tunavallan i Eskilstuna, som en förmatch inför nästa säsong.
Flytten sker formellt den 1 januari, och då kommer hela verksamheten rakt av förläggas till Eskilstuna. Vad flytten innebär för det “mer än familjära”, och vi mot dom-känslan? Ingenting, tror Azad Budak.

Någonting måste det ändå innebära?
– Nej, nej, nej. Det hade varit en sak om allting här låg i det här boendet, men det gör inte det. Vår kontakt bygger inte bara på det, långt därifrån. Som nu, jag ska dra och titta på en U21-match, jag har pratat med flera av spelarna och de kommer dit också och tittar. Så vi ses där och kollar tillsammans. Som jag var inne på tidigare, vi har inte den klassiska chef-personal-relationen. Det är det viktigaste tror jag. Spelarna känner det, att vi är alla tillsammans.

– Så här: Min bror bor rätt långt från mig, men vi pratar hela tiden. Oavsett var han bor så är han min bror, liksom. Det är så det är här också.

Fyra omgångar återstår av superettan och AFC är tvåa med 51 inspelade poäng, tre efter serieledande Sirius och lika många som trean Halmstads BK men AFC har bättre målskillnad än HBK.
AFC har närmast två bottenlag kvar att möta i Syrianska och Ängelholm. Därefter väntar mittenlaget Åtvidaberg och till sist Halmstad, i en match som kan bli helt avgörande. Förväntningarna och pressen får nog sägas vara klart minst på AFC bland topplagen.

Hur mycket fördel har ni av att ni inte har någon press på er?
– Det är klart att det inte är några förväntningar så, inte om man jämför med toppkonkurrenterna. Men om det hade funnits det så hade killarna klarat av det också. (Abdul) Razak har varit i Manchester City. Jernande Meade har spelat i Champions League för Arsenal. Jag tror ärligt inte att det gjort någon skillnad alls om pressen och intresset runtomkring varit större.

– Men det är klart att det är helt otroligt. Att vi är här, så nära allsvenskan. I fjol när vi skulle bygga en trupp inför superettan så hade vi knappt en spelare, vi slutade åtta. Nu är vi på direktplats till allsvenskan. Det är som en dröm.