FD:s KRÖNIKÖR: ”MFF:s största problem – Lagerbäck och Lennartsson hade lyckats bättre”

KRÖNIKA – OLA GUSTAVSSON:
Nej, det är inte rättvist jämföra Malmö FF med några av Europas bästa klubbar. Men efter 0-8 mot Real Madrid i går kväll och Champions League-siffror på totalt 1-21 så har ändå Åge Hareide likväl misslyckats. Frågan är om exempelvis namn som Lars Lagerbäck eller Jörgen Lennartsson hade klarat sig bättre?

Åge Hareides sista match för Malmö blev så svart och svårsmält att det i dag skymmer, även om det på sikt kommer lätta, det stora den norske tränaren nu gjort med MFF i två säsonger.
Från förra höstens SM-guld och Champions League så har både han och Malmö allt mer tappat. Dels för femteplatsen i allsvenskan men också genom hur den här Champions League-uppföljaren utvecklades till en mara av stora mått.

Åge Hareide slutade som en tung förlorare, trots att han i grunden varit så mycket av en vinnare under sina år i Malmö. Det var ett slut för den 62-årige norrmannen som gjorde MFF till Champions League-historiens största förlorare.

Vad det beror på går ju att vända ut och in på till förbannelse.
Det går att göra enkelt genom att mest hävda att MFF inte är tillräckligt skickligt, liksom hur en enorm spelaromsättning till sist kostat för mycket.

Där i ligger förmodligen mycket.
Men ändå långt i från allt för ett MFF som har förverkligat drömmar som ett så länge kuvat fotbolls-Sverige gick och bar på; drömmen om Champions League.

Med det blir det svårsmält att ta in gårdagsaftonen på Bernabeau liksom hur bråddjupet började i bortamötet med Shakthar (0-4) och följdes av 0-5 hemma mot PSG.
0-17 på tre matcher. Det är siffror plågsammare än skillnaden upp till storklubbarnas miljardomsättningar.
Ironiskt har nu ett par av svensk klubblagsfotbolls största år någonsin nu slutat med en smäll som riskerar att skamfila inte minst MFF men även allsvenska fotbollen för lång tid framöver.

Frågan är hur mycket det här kommer att skada vissa MFF-spelare och gruppen som helhet?
Exakt hur det kommer att påverka inför nästa säsong återstår att se men att det kommer att göra det; det är jag ganska övertygad om.
Att bli historisk på det här viset vill ingen bli. Det är lite som en filmstjärna som får vara med om ett gigantiskt filmfiasko. Vill det sig illa kan det förfölja för resten av karriären.

Nu vill jag ju bara tro och hoppas på att MFF-spelarna kan frigöra sig från det här – även om det säkerligen inte blir helt lätt.
Lyssna bara till Anton Tinnerholm som varit utlandsaktuell och frågade sig i en intervju i går kväll: ”Vem vill ha mig nu?”.

Hur stor är då skillnaden mellan Sverige och Europa? Hade vi inte närmat oss…
Vi ville ju länge tro det och nog har det sett ut som att vi har gjort det allt sedan förra hösten.
Men kanske har just ingenting hänt. Jag vet inte.
Vissa vill tro att vi visst har närmat oss och kanske är det så. Men några större steg tror jag inte sammantaget svensk fotboll har tagit – inte med sådana problem skåningarna hade här hemma i allsvenskan under hela hösten och som slutade med en mycket tung förlust i sista omgången mot mästarna IFK Norrköping.

Frågan är även jämte om MFF:s Champions League-avancemang i dag sportsligt betyder någonting?
Det är lätt att undra om inte näst in till tvåsiffrigt mot Real Madrid inte gör mer skada än nytta?

Det är också lika lätt att ställa sig frågan hur hade MFF klarat sig i en grupp åt det medelsvåra hållet – en grupp med klubbar i stil med Lyon, Benfica och Gent? Förmodligen bättre – men hur mycket bättre? Ja, ni hör så många frågor som måste ställas och utan tydliga svar.

Men alldeles oavsett allt det här så ligger för mig personligen Malmös största problem den här hösten i försvarsspelet och bristen på taktiskt, cyniskt kunnande. Jo, ett försvarsspel handlar om mer än den direkta försvarslinjen. Så är det. Men oavsett det så saknas ändå i mina ögon i dag typer för att spela ett mer typiskt svenskt försvarsspel.

Nej, jag kan inte frigöra mig från tanken hur jag tror att vi inte hade fått se en sådan här dramatisk utveckling med namn som Lars Lagerbäck eller Jörgen Lennartsson. Har svårt att se att förbundskaptenen eller Blåvittränaren hade gått på sådana här defensiva nitar.

Ah, det här är känsligt att sätta ord på.
Å en sida för den stora respekt jag känner för Åge Hareide och hela hans jobb under dessa Malmö-år och framgångar som är ett stycke svensk fotbollshistoria.
Men försvarstaktiskt har Åge misslyckats.
Har han haft för stora ambitioner, har han vågat för mycket? Har det handlat om att han haft krav på sig från MFF:s sportsliga ledning om att spela en viss typ av fotboll? Det här kan ju enbart närmast inblandade svara på.

Det enda som är klart är att Malmös försvarsspel för mig har varit det största problemet – även om det utan tvekan är mer än det defensiva som varit problem – så är det ändå likväl där de största bekymren har funnits.

Sedan om det handlar om taktisk oförmåga i från Åge Hareide eller om materialet helt enkelt inte är tillräckligt bra, det låter jag vara osagt.
Men alldeles oavsett måste allsvenska tränare inse hur det i Europa krävs ett genomideologiskt försvarsspel.
Att vilja mer än så är inte realistiskt, hur stora ambitionerna än är, så länge skickligheten inte är tillräcklig – och omsättningen inte högre än 200-300 miljoner kronor.

Och så ser även Malmöspelarna ut att resonera, i alla fall om isländske Kari Arnasons syn gäller fler MFF-namn – Arnason som vill att Hareides kronprins ska vara en Lars Lagerbäck-typ.
”Vi får se om jag försöker övertala Lars men jag tror inte att han är särskilt intresserad av klubbfotboll, säger den isländske mittbacken”.
Detta sagt till Kvällsposten.

Och nej det räcker inte heller med att hävda att bristerna handlar om att Real Madrid och PSG är för hög nivå för en allsvensk klubb. Till stora delar är det förstås så men inte helt och fullt.
Med det sagt vill jag hävda att Malmö FF hade klarat sig bättre med som exempelvis IFK Göteborgs försvarsarbete och namn som Salomonsson, Bjärsmyr, Rogne och Alesaami – dessa IFK-namn att lägga till MFF:s i övrigt från mitt och framåt och jag vill jag tro att målskillnaden 1-21 hade kunnat halveras.

Det är en jämförelse som jag inser till vissa delar är spekulativ men ändå likväl relevant med tanke på att IFK Göteborgs försvar rankats som årets bästa allsvenska.

Min bild av MFF:s försvarsnamn ser krasst ut så här: Anton Tinnerholm får godkänt, Rasmus Bengtsson och Kari Arnason med tvekan. Carvalho och Yotun får det inte. Det är en för låg betygsgrad rakt igenom och det är uppenbart att Erik Johansson och Filip Helander och Ricardinho var starkare alternativ i fjol.

Med det sagt hoppas jag på ett etablerat mittbacksnamn nästa år. Nu finns ju det i Rasmus Bengtsson men någon som utstrålar mer än honom samt ett nytt högre rankat namn till vänster.
Yotun borde för mig skolas om till ett offensivt ytteralternativ.

Hur mycket Daniel Andersson än vill utveckla Malmö så måste det byggas upp stabilare bakifrån, liksom att skapa ett passningsspel att vila i, liksom att hitta ett par tydliga karaktärsspelare som bidrar med samma uttryck som exempelvis i fjol Magnus Eriksson.

Till sist vill jag betona att Malmö behöver hitta offensiva namn av tyngd så att Markus Rosenberg får fram sin höga kvalite fullt ut. En tung felande länk även det. Djurdjic har inte varit i närheten av Isaac Kiese Thelin.
Men mest av allt så vill jag ju ändå betona så mycket av en hjälte Åge Hareide är och hur mycket hans betydelse för MFF, hans internationella sätt och pondus i grunden har betytt för den allsvenska fotbollen.

Och nej jag tror inte att mannen som ryktas som efterträdare till Åge Hareide är rätt för Malmö FF, Kasper Hjulmand. Ett namn som beskrivs som en ultraoffensiv tränare.