KRÖNIKA: Dystert slut på intensivt derby

Det var ett derby som det i alla fall defensivt osade krutrök om även på planen. Det var ett derby där aggressivt försvarsspel stod över det konstruktiva och fartfyllda och det var ett derby där matchhjälten, sin vana trogen, offrade sig hänsynslöst för att nå framgång. Rapporterna om Erik Israelsson verkar trots allt lovande, vi önskar honom givetvis ett snabbt tillfrisknande.

När det sker saker utöver det normala (vilket jag anser att gårdagens knock vara) lägger det sig högt över det sportsliga och det blir svårt att sätta saker och ting i perspektiv. Därför lät jag den här krönikan dröja lite längre än vad som var planerat. Med lite tid att reflektera och med möjliget att se matchen igen så ser jag så här på det:

Hammarby gör absolut en av sina bättre matcher defensivt i årets allsvenska, scenariot påminde om insatserna under stora delar av 2014 och även tidigt 2015. Aggressivt, kompakt och väldigt bra utfört försvarsspel av hela laget som kändes tryggt igen.

AIK kom inte upp i sin normala nivå, en del så klart beroende på hemmalagets kraftiga metod att sätta press och att man inte hittade fram med bollar till Bangura och Goitom som dessa kunde hålla kvar.

Nyckelspelarna i Hammarby för dagen hade en bra dag, Johan Persson vann mer bollar i den här matchen än vad han gjort på väldigt länge och Mats Solheim plockade bort den formstarke Fredrik Brustad helt och hållet. Dessutom gjorde Richard Magyar sin bästa match i Bajen.

AIK drabbades hårt av att tvingas byta skadade spelare. Först tvingades Joos Hooiveld kliva av på grund av skada i baksida lår och hans ersättare Noah Sonko Sundberg fick kasta in handduken minuterna efter paus. Sundbergs skada orsakad av Mats Solheim som ska vara väldigt glad att domare Jonas Eriksson bara visade det gula kortet efter en riktigt elak stämpling.

***

Andreas Alm tvingades till rockader på grund av skadorna och dessutom fick han se den inbytte Kenny Pavey bli utvisad efter en tuff satsning. Läget blev därmed likadant som i derbyt mot Djurgården på Friends Arena där AIK faktiskt lyfte sig och blev bättre när man blev en man mindre den gången. Det blev nästan samma scenario här.

Hammarby släppte lite på sitt fokus, lämnade ytor och blev slarviga. AIK var inte alls långt ifrån att utnyttja det. Ofori fick mer boll och därmed kontroll, Dickson Etuhu stormade fram i några attacker och plötsligt vaknade Henok Goitom till liv. Goitom för övrigt helt osynlig i den första halvleken.

Hammarbys målvakt Ögmundur Kristinsson gjorde en briljant räddning när nämnde Goitom var på väg att runda honom och det blev till stor del matchavgörande.

Vad som blev helt matchavgörande var förstås det som hände i matchminut 88 när Erik Israelsson nådde högst och först på inlägget från Mats Solheim men det blev en dyrbar nick. Kollisionen med målvakt Carlgren och Nisse Johansson knockade Israelsson helt som låg utslagen i några minuter innan han återfick medvetandet. Otäckt är bara förnamnet.

***

Det blev ett konstigt slut på en annars tät och intensiv drabbning och Hammarbys segerglädje dämpad med tanke på den otäcka skadan. AIK tappade lite i kampen om guldet men det är fortfarande en väldigt öppen historia. Poängförlusten var tung och givetvis även skada på Hooiveld, nu verkar han dock inte vara så allvarligt skadad. AIK har Malmö FF i nästa omgång, en match man nog måste vinna för att inte tappa kontakten (om de båda IFK-lagen fortsätter att ta poäng). Efter nästa omgång väntar ett uppehåll på två veckor och efter det lär både Hooiveld och väl även Stefan Ishizaki(kanske innan?) vara tillbaka.

Hammarby tog sin andra raka seger och skapar sig själva ett utrymme ner till strecken nedåt och nu ska det mycket till om man ska bli indragna i bottenstriden på riktigt allvar. Nanne Bergstrand har en förmåga att prata i termer som andra inte gör och han kan nog med stor säker fortsätta sitt snack om Processen snarare än tabellen.

Bergstrand tog för övrigt en djupledslöpning igår han med, ner till kortsidan där det tändes bengaler i samband med målet. Han var rasande och det ger mig tillfälle att förtydliga min åsikt om eldandet:

Jag gillar bengaler, gärna i tifon. Jag ogillar att det inte är synkroniserat och att matcher fördröjs i den omfattning som det nu blir. Det jag absolut ALDRIG kommer att begripa är precis det som Nanne blev tokig på igår:

”Ert lag leder tar ledningen med 1-0 med två minuter kvar att spela och motståndarna har en man utvisad.” Vad blir ert bidrag till att hjälpa laget att vinna matchen?

A: Behåll bengalerna i kalsongerna, ge laget ännu mer stöd och möjlighet till ”momentum” för att vinna matchen?

B: Tänd bengaler och riskera ett längre uppehåll där motståndarna får chansen att samla kraft och omgruppera och det egna laget riskerar att tappa den positiva effekt som ett mål alltid ler?

(Igår blev det ett längre avbrott på grund av skadan men det är inte första gången vi ser fenomenet).

Att alternativ B låter helt sjukt i mångas öron vet jag men svaret är allt för många gånger just det. Här måste man starkt ifrågasätta hur ”spelförståelsen” är hos människor på läktaren och den här typen av inslag känns bara korkat.

Sköt bengaleldningen på rätt sätt så tillför den massor, om inte ger det vatten på kvarnen till de som vill totalförbjuda det. Det är bara vanlig spelförståelse det handlar om!

***

Det blev en trist avrundning på ett annars kampfyllt och intensivt derby. När ambulansen med Erik Israelsson rullade ut från arenan(hur kunde det förresten dröja så länge innan den kom?) kändes det som att den tog med sig väldigt mycket ut, frågan är om den även tog Lennart Johanssons pokal ur AIKs händer?