ANALYS – Krönikörens oro: ”Verkligheten har hunnit i kapp Bajen”

ANALYS: Tiden går fort när man har roligt och nu har det faktiskt hunnit passera åtta omgångar av den allsvenska säsongen 2015.
Med tanke på det och att vi närmar oss den tidpunkt på året när klubbarna har möjlighet att göra förändringar i trupperna känns det lägligt att göra en första genomgång. Snart är ju en tredjedel spelad av årets allsvenska.

Det kommer till att börja med att bli de tre 08-klubbarna. Vi tar dem i omvänd tabellordning så som den ser ut just nu, efter åtta spelade omgångar. Först ut är Bajen!

DEL 1 – Hammarby ur form

Bakgrund:
Det stod klart direkt i höstas när uppflyttningen var klar att Hammarby inte skulle bli någon ”vanlig” nykomling.
Supportrarna, ledarna, spelarna ja hela föreningen har väntat och väntat och väntat. Om konkurrenterna ”saknat” Bajen vet jag inte men oavsett vad så har det bidragit till att intresset för allsvenskan har ökat.
Nanne Bergstrands mantran, manualer och sätt att arbeta gav utdelning på kort sikt även om man inte tog det uttrycket i sin mun. I alla fall inte utanför stängda dörrar.

Att det skulle bli ett rejält uppsving publikt och att intresset runt klubben skulle öka var extremt väntat. Sportchefen Mats Jingblad såg till att hämta in lite allsvensk erfarenhet (Haglund, Söderkvist och Silverholt) men även lite isländskt blod införskaffades (Saeversson).
Sent på våren så kompletterade man även med Mats Solheim och den norska klanen i truppen fick ytterligare en medlem.
Som om själva uppflyttningen inte var nog så låg även ett möte i Svenska cupen mot AIK som en lite aptitretare och gjorde längtan ännu större. Efter att ha vänt derbyt på Friends till seger så vädrade nog många, i alla fall utomstående, rejäl morgonluft. Mycket vill ha mer.

En snabb titt på spelschemat gav en bild av en på pappret väldigt tuff öppning, hur bra var egentligen Hammarby?
Hur skulle det gå i ”skarpt läge”, mötet med Elfsborg i cupen visade att det fanns en hel del att jobba vidare med?

Men starten blev fantastiskt bra. Seger i hemmapremiären mot BK Häcken, poäng borta mot Elfsborg och en ny derbyseger, den här gången efter en vändning mot Djurgården.

Efter dessa tre första omgångar så var det nog en stor de anhängare som inte tänkte så där långsiktigt som man annars blivit van vid. Man fick vittring på mer, en tro och förhoppning om att man var redo för lite mer än att ”bara” etablera sig.

Faktiskt

Men nu har verkligheten kommit ikapp Bajen och poängskörden har varit svagare på slutet men framför allt har spelet haltat betänkligt.
Man ser inte längre den där snabba instinkten och farten i det defensiva arbetet, i återerövringen av bollen som varit så framgångsrik och hela tiden blivit bättre. Man ser inte heller det passningsspel, det fina kombinationsspelet, som hjälpte till att driva upp tempot i spelet.
Tempot som man hela tiden eftersträvar att få till, att bli snabbare och skickligare för att kunna skapa fler och klarare målchanser. Det ser trögt ut och anfallsspelet är i otakt.

Taktiskt

Sättet att spela fotboll på är tydligt från de styrande och där finns inga som helst frågetecken, det är bara det att det just nu inte flyter som det ska.
Skador och avstängningar är en del av fotboll, inga nyheter på den fronten, och bredden på truppen blir synad på ett tydligt sätt.
Nanne har ändrat relativt ofta i backlinjen på grund av olika orsaker och det är sällan bra när man vill hitta stabiliteten i sitt försvarsspel. När man byter ytterbackarna (Solheim, Silverholt, Batan) så påverkar det även kantspelarna framför, inte spelet i sig men alla spelare är olika.

Det centrala mittfältet består oftast av Persson och Israelsson som balansspelare med Besara som offensiv spets.
Det är ett ”stabilt” mittfält, men särskilt konstruktivt kan man inte säga att det är. Det centrala mittfältet är trots allt motorn i det allra mesta som sker på planen, i båda riktningarna.

Offensivt har det inte alls stämt den sista tiden, med undantag för enskilda formtoppar och riktigt bra prestationer (exempelvis Besara) Linus Hallenius har allt för ofta blivit isolerad längst fram.
Ska man kräva fler mål av honom måste understödet bli bättre. Kennedy Bakircioglus betydelse är allmänt känd och när han inte spelar/inte är form/inte levererar blir det haltande.

Det är bara så det är.

De spelare som sitter på sidan och väntar, Fuhre, Torsteinbö, Rennie och Pinones-Arce har vi fått se ganska sporadiskt, ingen av dem har hittills visat att startplatsen ska bli deras. Men det är inte det lättaste att från bänken skina om inte det övriga spelet fungerar.

Det är lätt att bli kritisk i en period när prestationer och resultat inte går vägen, på samma sätt som man lätt överdriver när det går bra. Allting är såklart inte skit men det finns saker som man ändå funderar över som utomstående, både på kort och lång sikt:

Snacket om att man tränar så hårt att det påverkar prestationerna verkar i mina ögon en aning skevt om det stämmer. Det är tävlingssäsong och även om man har en vision som ligger längre fram än denna säsong så bör man inte experimentera i sådan grad att prestationerna påverkas så kraftigt. Som icke insatt tar jag rapporterna om detta men nypa salt, samtidigt som man inte kan ducka för det.
Ett kortsiktigt tänkande är skadligt men bara om man inte ser hela bilden. Att vinna matcher och kunna prestera bra en stor del av seriespelet måste ligga i allas intresse.
Om man så starkt vill uppnå ett tempostarkare spel måste man ha tempostarkare spelare. Om utvecklingen över tid ska bli gynnsam krävs kontinuitet, det vill säga att de spelare som är med nu även ska kunna finnas med i en ”slutprodukt”. Att utveckla en grupp vars medelålder är relativt hög är dels svårt och sedan kan man fråga sig om det hjälper det långsiktiga?
Framtiden

Elva poäng på åtta matcher är inte alls en dålig utdelning, däremot är nuvarande trend illavarslande.
Bajen måste ordning på sitt spel igen och hur det ska gå till vet bara de som jobbar med det varje dag.
Det man vet är att laget under perioder har varit väldigt kompakta och aggressiva i sitt försvarsspel, väldigt tempostarka i sitt anfallsspel och att man totalt sett visat att man har en hög maxkapacitet.

Det råder nog ingen panik i truppen även om man givetvis söker svaren på varför man har hamnat i den här svackan.
Det öppnar ett transferfönster om ett par månader och det är nog en underdrift att säga att förändringar är troligt.
Mats Jingblad och Nanne Bergstrand vet säkert vad man vill ha och med en ekonomi i skaplig balans så bör man kunna göra 1-2 värvningar som kan gå direkt in i startelvan och höja nivån.

För det långsiktiga byggandets skull bör dessa värvningar inte ligga allt för nära 30-årsåldern. Att det blir skifte på målvaktsfronten verkar ganska uppenbart, där är åldern inte lika viktig, bara kvaliteten.

Nu väntar två bortamatcher, IFK Norrköping samt Helsingborgs IF och att man bör plocka poäng i dessa matcher känns viktigt, oavsett om man är kort- eller långsiktig i sitt tänkande.

Del 2 i genomgången kommer i morgon fredag, då handlar det om AIK