FD EXKLUSIVT – Osynliga handen analyserar AIK:s ekonomi: ”Måste göra transfers till en affärsmodell”

AIK har gjort sitt starkaste ekonomiska resultat sedan 1999. 
Nu får AIK starka recensioner i från sport-finansanalytikern ”Osynliga handen”, Kristof Vogel som här för FotbollDirekt.se tittar på bokslutet för 2014.

– Det här är bra. AIK gör en vinst. Det är bara AIK.s andra plusresultatet under de senaste sju åren. Nu har man en buffert och ett totalt eget kapital på 31 miljoner. Det ger trygghet i några år framåt, säger Vogel till FD.

Affärerna med Eero Markkanen och Robin Quaison räddade AIK:s fjolår. Transfers som byggde upp ett slutligt plusresultat för förra året med 14 miljoner kronor.

Siffror som ger AIK en förmögenhet på över 30 miljoner kronor. Siffror som vida överträffar rivalerna Djurgården och Hammarby.
Men trots att AIK Fotboll ser mer solid ut än på många år så finns som ett stenskott genom ett minus på åtta miljoner kronor för driften.
– Men ett driftsresultat ska inte överdrivas. AIK har sålt spelare och AIK har gjort det utan bekostnad på sportslig framgång. Plusresultatet är 14 miljoner. Ett driftsminus har med det inte stor betydelse, säger fotbollsekonomi-experten Kristof Vogel till FotbollDirekt.se.

– Att det nu ges större betydelse är fel och det är delvis klubbarnas eget fel som kommunicerar det som man gör, anser Vogel och utvecklar:

– Drift handlar om rörelseintäkter och rörelsekostnader. Det är intäkter från matcher, från marknad, tv, sponsring och merchandise och annat som AIK kan fakturera. Från detta ska kostnader dras av. Det vill säga kostnader för personal i form av spelarlöner, tränar och ledarlöner, samt övriga anställda. Plus övriga kostnader som krävs för att driva den dagliga verksamheten.

– Det är här skillnaden blir negativ. Intäkterna har helt enkelt varit för låga men räddas alltså av de spelaraffärer man har gjort. Men en spelaraffär är lika mycket intäkt som vilken intäkt som helst. Att kalla för det för en extraordinär intäkt kan man göra med klubbar som Gefle, Åtvidaberg eller andra i liknande storlek. Inte när det handlar om toppklubbar som AIK och Malmö FF.

Med det sagt ögnar Vogel igenom sina anteckningar om hur AIK:s ekonomi har utvecklats över 2014 och gett en historiskt hög siffra av eget kapital.
Intuiativt ger han vidare sin syn på hur AIK nu ska sänka sina kostnader då grundintäkter uppenbart i nuläget är för låga – det är ett problem. Här finns orosmoment.

Kristof Vogel har svårt att se kvick-fix som kan ge omedelbara effekter.

Däremot lanserar han en affärsmodell som han anser att AIK snabbt kan komma vidare med.
Bli mer cyniska och än mer näringslivsmässiga kring spelaraffärer.
AIK ska tjäna ännu större pengar på transfers. Här finns outnyttjade resurser och där Malmö FF:s framgångar i genren skapar perspektiv och tydlighet kring vilka möjligheter som finns.
– Sänka kostnader blir för mig svårt att se att AIK kan göra på ett större vis. Vd Thomas Edselius har varit ett bra tag i klubben nu och jag har uppfattningen att han har effektiviserat så mycket som går, säger ekonomiexperten och fortsätter:

– Det andra handlar om att gå in och skära spelarlöner. Och det är inget direkt alternativ. Något som riskerar att påverka det sportsliga och påverka intäkterna negativt, utan att man är tvingad till det, det aktar man sig för.

– Man hade till exempel möjlighet att minska kostnaderna under 2014 men gjorde inte det. Det har handlat om strategiska kostnader när man valde att förlänga kontrakten med Nabil Bahoui, Alexander Milosevic och Andreas Alm. Med spelarna för en bättre förhandlingssituation mot utländska klubbar och Alm för att visa att man tror på den ytterst ansvarige för sporten kring A-laget.

– Det är viktiga beslut. Beslut som kostar. Beslut som försämrade driftresultatet på kort sikt men som har skapat möjlighet att tjäna mer pengar på spelaraffärer i framtiden. Så det är som alla förstår inte lätt att minska kostnader. Men det finns å andra sidan för en klubb som AIK stora möjligheter att öka intäktsdelen.

Med det pekar Vogel med hela handen på spelaraffärer och att göra transfers till en uttalad affärsmodell.
Lika lite som allsvenska klubbar vågar budgetera med försäljningar, lika mycket anser han att AIK måste ta den höjden i sin verksamhet.
Han stryker under följande bilder av vad som har rymts i AIK på det här viset sedan den allsvenska comebacken sedan 2006.

– En klubb som AIK ska kunna ha som mål att sälja spelare för större belopp varje år.
Man har ju en målsättning att alltid vara ett topplag. En naturlig konsekvens av det är att man då har duktiga och attraktiva spelare i truppen. En klubb med AIK.s anseende ska klara av att budgetera för spelarförsäljningar.

– Sedan 2006 har AIK i snitt sålt spelare för tio miljoner. Bara tre av dessa år har AIK sålt för under sex miljoner.

– Så för en klubb som AIK ska inte försäljningar kallas för extraordinära intäkter. Faktum är att det är en mer extraordinär händelse när det inte sker en försäljning.
– Så även om AIK:s ekonomi utvecklas i rätt riktning så måste AIK få kritik för att man borde kunna förbereda för att kunna göra ännu bättre spelaraffärer. En klubb med AIK:s anseende ska kunna klara av det här bättre.

Idrottens affärers krönikör redogör för fakta som går utanför Sverige och mot klubbar på en mellaneuropeisk nivå.
Här flera beröringspunkter som förstärker hans resonemang.
– AIK:s försäljningar utgör i genomsnitt endast 10 procent av totala intäkterna. Det är lågt, säger han betonar:
– Titta på klubbar som internationellt har det som affärsmodell. Visst det är större klubbar men inte så mycket större. Jag tänker på Basel från Schweiz och Porto från Portugal som båda är i åttondelsfinal nu i Champions League och nu möter varandra.

Kristof Vogel prickar in följande sifferbild kring schweizare och portugiser i en ”rakt-över -linjen-jämförelse” med AIK.

– Basel har 30 procent av sina totala intäkter från spelaraffärer. Porto är uppe i 40 procent. Båda är exempel och har lärt sig att använda transfers som affärsmodell och visar vad som är möjligt. Jag tror inte att man i Schweiz och Portugal pratar särskilt mycket om driftresultat så som vi definierar det i Sverige.

Men AIK är som sagt på rätt väg ekonomiskt…?
– Ja, det här året som har gått är ändå bara det andra plusåret sedan 2006. Det viktiga är nu att klara av att utveckla det här och sälja spelare för ännu dyrare pengar om man nu inte skulle lyckas som MFF och gå till Champions League.

– Lyckas AIK med det här så kan klubben också lyckas kliva upp ytterligare en nivå.

Hur ser du på Markkanen, Quaison och Milosevic som tillsammans uppskattningsvis gav mellan 40-45 miljoner?

– Det är habila affärer som är svåra att ifrågasätta. Det är bra resultat, speciellt med tanke på att Markkanen som exempelvis var helt okänd inför förra säsongen.

Hur ser du på jämförelsen AIK- MFF, kontra AIK-Djurgården. Är det större chans för Dif att komma i fatt AIK än vad det är för AIK att komma upp jämsides med MFF?

– Jag skulle nog säga att Djurgården ligger närmare AIK än vad AIK ligger MFF. Men AIK har skapat stabilitet för flera år framåt om man klarar av att värva lika skickligt som man har gjort, sälja ännu dyrare och agera ansvarsfullt med det kapital man har byggt upp.