Adeptens djupa saknad: “Han var ju min pappa”

STOCKHOLM. En vecka har gått sedan Pontus Segerströms tragiska bortgång. En person som lagkaptenen hade stor inverkan på är Brommapojkarnas försvarstalang Jacob Une-Larsson.
– Jag kan inte formulera hur mycket han har betytt för mig, säger 20-åringen till FD.

Jacob Une-Larsson har mist en lagkamrat, nära vän och läromästare. Pontus Segerström lärde honom många saker om att spela elitfotboll, och för tre år sedan var Pontus huvudanledningen till att BP-talangen fortsatte med fotbollen.

FD pratar med Une-Larsson efter BP:s match mot AIK på söndagen. Med sorgsen blick berättar han om sin personliga relation till Pontus.
– Han var ju min pappa.

Han tittar ner i marken och andas djupt.
– Och det syns väl, ända sedan han inte kunde spela längre så har både jag och laget tappat. Det går inte att beskriva hur stor betydelse han hade för mig och hur tacksam jag är gentemot honom. Jag hoppas att jag lyckades uttrycka det till honom på slutet.

– I allt det jag gör har jag med mig Pontus och tänker på alla saker som han har lärt mig. Mer än hälften av den fotbollsspelare jag är idag är ett verk av Pontus. Han har hjälpt mig otroligt mycket, både på planen och utanför planen, när det har varit tufft.

Han fortsätter:
– Jag minns… vad var det, 2011, när vi spelade i Superettan och det var mitt första år i a-laget. Jag fick inte lira på våren och livet i allmänhet var ganska kasst, så jag var rätt sugen på att sluta med fotboll för att det inte var något roligt helt enkelt, med varken fotboll eller livet. Då minns jag att det var just Pontus som övertalade mig att ge det lite tid och kriga på, och två veckor senare spelade jag och sedan resten av säsongen, berättar Une-Larsson.

Han tänker efter och konstaterar:
– Jag kan inte stå och formulera mig ens om hur mycket han har betytt för mig. Det får jag visa med mina handlingar i framtiden.

20-åringen förklarar att den senaste veckan för BP har handlat om att ta hand varandra och försöka ta in vad som har hänt. Det är svårt.
– Det förstår man nog inte på ett tag i alla fall. Jag förstår fortfarande inte att Pontus inte finns längre. Det tar nog ett tag att smälta in.

Sex dagar efter beskedet spelade Brommapojkarna på söndagen sin första match sedan lagkaptenens tragiska bortgång. AIK vann med 4-0.
– Det var en otroligt speciell match. Det är svårt att ha tankarna på fotboll men vi har ett jobb som onekligen behövde göras. Så fick man göra det bästa av det, säger Une-Larsson.
– Det är ens jobb. Det är ett jobb som kräver att man stämplar in varje dag, precis som alla andra jobb, men det här är liksom… det krävs att man ställer ut skorna varje dag. Då är det bara att leva efter de omständigheterna.

Hur har ni försökt förbereda er för den här matchen mitt i allt?
– Till en början så var det egentligen bara att ta hand om varandra, att prata och behandla alla på det sätt som de ville bli behandlade på. Man fick liksom sörja på sitt sätt. Om man ville prata eller om man ville vara för sig själv. Fotbollen kopplades bort rätt kraftigt i början.
– Sedan, inför helgen, så var vi tvungna – med Pontus i tankarna så klart – att försöka förbereda oss på bästa sätt inför den här matchen.

Han beskriver hyllningarna av vännen, inför och under matchen, som fina:
– Jag tycker absolut att det var en hyllning värdig Pontus. Det var väldigt fint med alla blommor, och en fin gest av AIK att sätta upp banderoller. Det här förtjänade han verkligen.

Vad tror du att Pontus hade sagt?
– Vad fan håller ni på med, vi torskar med 4-0, säger Une-Larsson med ett lätt leende.

—

Pontus Segerströms minnesfond, en fond startad för att hedra minnet av Pontus. Bankgiro: 579-2742.

Pontus familjefond, en fond för att stötta Pontus familj, hustru Emma och deras två barn Theodor och Alvin. Bankgiro: 579-7840.