ANALYS Hammarby – Elfsborg 2-4: “Öppna landskap på många sätt”

STOCKHOLM. Det var en minst sagt underhållande tillställning på Tele2 Arena mellan Hammarby och Elfsborg. Gästerna vann med 4-2 och nedan summerar FD:s krönikör Magnus Österberg matchen i en analys. 

På förhand tippade jag en öppen match, det enda som var öppet i den första halvleken var Hammarbys försvar. I den andra blev det mer action och faktiskt en “rolig” match att titta på. Om man inte gjorde det som ansvarig för något av lagens försvarsspel alltså.

Startelvorna:

Hammarby (4-4-2): Kristinsson – Solheim, Aidoo, Magyar, Batan – Haglund, Persson, Bakircioglu(K), Israelsson – Alex, Romulo

Elfsborg(4-1-4-1): Stuhr-Ellegaard – Manns, Jönsson, Horn, Kaib – Hauger – Gustavsson, Jebali, Claesson, Lundevall – Frick

Det blev ett snabbt målmässigt övertag när gästernas stjärna Viktor Claesson gav gästerna ledning redan innan vi hade spelat 5 minuter.

Det spelskickliga bortalaget tog tag i matchen och hade en hel del bollinnehav, Hammarby valde en klart rakare väg när man vann boll. Rent ut sagt så sparkade man långt och man fick inte riktigt fast bollen högre upp i planen. Hammarbys forwards, brassarna Romulo och Alex var så klart ganska chanslösa mot mittbackarna Jon Jönsson och Jörgen Horn i luftrummet. Det var ingen skräll. När sedan andrabollarna i stor utsträckning hamnade hos en gul-tröjad spelare blir problematiken glasklar.

Målen rasade in i samma takt som regnet vräkte ned och Hammarby stod och tittade på när Elfsborg visade upp ett passningsspel och en fart i anfallsspelet som Nanne Bergstrand bara kan drömma om. Att använda ett ord som klasskillnad den första halvtimmen är en underdrift.

Att siffrorna var 0-3 i halvtid var inget annat än helt rättvist efter en oinspirerad och riktigt svag första halvlek av Hammarby. Elfsborg tackade och tog emot, visad effektivitet och hade nog en ganska trevlig första halvlek. .

Något spår av spelglädje eller “jävlar anamma” i Hammarby såg vi ingenting av. Det var slött, slarvigt och oinspirerat. Faktiskt inte i närheten av att vara godkänt.

21.299 åskådare fanns på plats på läktarna, Hammarbys lag var inte alls där i den första halvleken.

***

Nanne Bergstrand agerade i paus genom att göra ett dubbelbyte: Ut: Alex och Philip Haglund. In: Pa Dibba och Fredrik Torsteinbö.

Pa Dibba frispelades tidigt i den andra halvleken och rullade in 1-3 bakom Stuhr-Ellergaard och blåste i liv i både matchen och publiken. Plötsligt verkade hemmaspelarna lite sugna på att “köra” igen och bjöd upp till en klart mer sevärd match.

Den där energin som kom av 1-3 målet gav även 2-3, ett mål som Mats Solheim tryckte in efter en frispark som först nickades i ribban. Med vittring på poäng fanns det plötsligt hur mycket energi som helst i hemmalaget.

Hammarby som sett mer döda än levande ut i paus hade plötsligt liv. Man både löpte och tacklades på ett klart mer godkänt sätt.

Ulf Lundells “Öppna landskap” kan mycket väl ljudsättas till den här matchen. För det var precis vad som hände när Hammarby insåg att det fanns både hopp och liv. Och chans till poäng även i denna match.

Elfsborg hade nog en och annan tanke på en varm dusch och en god middag efter matchen, att sedan “starta om” motorn igen är inte alls lätt. Det är i sanningens namn väldigt svårt. Den högt stående backlinjen fick problem med Pa Dibba. Faktiskt stora, stora problem. I samma takt som hemmalaget fick kraft och tro på poäng såg Elfsborg sega ut. Det var inte alls samma flyt för gästerna som i den första halvleken.

Hammarby valde en rejält offensiv balans när Johan Persson byttes ut mot Imad Khalili det gav en rejält effekt på matchen som böljade mer än någonsin. Utan Persson vann Hammarby (ännu) färre andrabollar  och kontringarna uppstod ideligen. Visst var det ett antal gånger som det kändes som att Hammarby trots allt kunnat få med sig något från den här matchen.

Så blev det dok inte. Issam Jebali släckte allt hopp för Hammarby när han på övertid tog till  vara på en av de många kontringar som uppstod. 2-4 och det var game over.

***

Summering: Jag fick halvt rätt om att det skulle bli en öppen match, i den andra halvleken stämde det till 100 procent.

Nanne Bergstrands startelva innehöll många nya namn jämfört med derbyt mot Djurgården, detta på grund av avstängningar. Ur den startelvan har Stefan Batan, Philip Haglund och Alex utgående kontrakt, kanske är alla dessa redan medvetna om hur deras framtid ser ut. Utan att veta kan man föreställa sig att det påverkar hur det ser ut ute på planen, men vad vet jag.

Hammarbys höst har varit väldigt bra poängmässigt och man har flera gånger visat prov på fin karaktär och förmåga att ta sig tillbaka in i matcher som nästan känns förlorade. Nästa steg är kanske att inte ge motståndarlagen ett par måls försprång.

Hos gästerna finns det guldkorn i de offensiva positionerna. Viktor Claesson, Issam Jebali och Per Frick är tre spelare som håller allra högst klass. Jag har sagt det inför varje transferfönster och jag säger det igen: Nu MÅSTE någon klubb vara tillräckligt säkra (och smarta) och göra ett riktigt försök att köpa Claesson. Han är ruskigt bra och effektiv i sitt offensiva spel.

NÄR Claesson försvinner har Elfsborg agerat smart och har redan nämnde Issam Jebali på plats. Han har så mycket offensiva kvaliteter att han kan axla Claessons “poängmantel” när denne försvinner. Teknik och en speluppfattning i bra kombo med en fysik som håller hög kvalitet. Grattis Elfsborg till den sommarvärvningen!