Då: SM-guld – Nu: Proffs på Island

När du har haft ett långt skadehelvete och inte ens en återvändo till lägre nivå och moderklubben hjälper, vad gör du då? Jo, du drar till Island för att få fart på karriären igen. I alla fall gör Kalmar FF:s förre mittback Mikael Eklund det.
– Det var kanske inte det landet man drömde om som liten, men jag är otroligt glad över att någon fortfarande tror på mig, säger Eklund till FotbollDirekt.se.

Dalmasen Mikael Eklund var mellan 2006-2008 en mycket viktig kugge i det Kalmar FF som gjorde en sällan skådad svensk fotbollsresa när de år efter år placerade sig i toppen på allsvenskan utan speciellt stora resurser. Allting toppades 2008 när Eklund startade fler än hälften av matcherna när Nanne Bergstrands mannar bärgade SM-guldet.

Efter det började helvetet. Operationer och rehabilitering blev Eklunds liv de kommande två säsongerna. Tre matcher (två i Kalmar och en i Assyriska) blev det totalt under hela 2009 och 2010.

Han vände istället hem till IK Brage där det förra säsongen blev ett femtontal matcher varav drygt hälften från start.
– Det är min hemmaklubb och det var fint av dem att ge mig chansen. Jag fick i år för första gången sen 2009 en riktig försäsong och tycker själv att det funkade bra, och då brukar jag ändå vara väldigt självkritisk. Men plötsligt så var det två andra mittbackar som gick före och spelade konstant, säger Eklund till FotbollDirekt.se och fortsätter:
– Det var verkligen tvärstopp. Tränarna valde andra spelare och jag har varit med så länge att jag vet om jag är nära en plats eller inte. Och det kändes att jag var långt ifrån. Och jag ville inte tyna bort på Brages bänk. Jag vill spela och visa att jag finns till.

Och så en dag så dök intresset upp. En klubb som ville ge Eklund chansen till regelbundet spel och en möjlighet att på allvar, vid 29 års ålder, få fart på karriären igen. Haken? Klubben hette UMF Grindavik och håller till på Island.
– Via olika kontakter så fick de höra talas om mig och en torsdagskväll fick jag ett telefonsamtal. Det gick väldigt fort och jag landade på ön måndagen efter.

Sedan dess har det blivit fem matcher och ett mål, det första i a-lagssammanhang på nästan tio år.
– Ja, det var det första målet åt rätt håll sedan dess i alla fall, säger Eklund och skrattar. I Kalmar ville Nanne alltid ha mig kvar defensivt när vi hade offensiva fasta, men nu fick jag gå upp på en hörna och sätta dit den. Det var hur kul som helst att göra mål igen även om det inte var därför jag åkte hit.
– Vad jag än säger till klubbar i Sverige så spelar det ingen roll, jag måste ändå bevisa att jag inte alls känner av skadan. Förra året var jag riktigt, riktigt ringrostig och, ne, usch usch usch, då gick det åt helskotta på alla håll och kanter. Nu har jag fått de svar jag vill och knäet är 110 procent bra. Jag tänker inte på det överhuvudtaget och känner inte av det alls.

Men varför Island?
– Jag känner att jag har blivit lite brännmärkt på hemmaplan på grund av min skadehistorik, vilket ju inte är ett dugg konstigt. Om jag inte var speciellt attraktiv på marknaden efter min första knäskada så kan du ju tänka dig hur het jag var efter den andra i Assyriska. Grindavik visste om allt detta och ville ha hit mig ändå. Det är jag oerhört tacksam för.

Hur är kvalitén?
– Den är väldigt blandad. Det är både upp och ner. Framför allt är det mycket mer fysiskt än i Sverige och alla lag här har en inställning som flera lag i Sverige saknar. Men det finns flera riktigt bra spelare. De är ganska många som har varit proffs utomlands i England, Tyskland, Danmark, Norge som nu har vänt hem vid 30 plus. Det är inte direkt så att jag spelar med fel fot. Jag har att göra i varje match och jag får de svar jag vill. Även om det är ett häftigt äventyr så är jag inte här för att turista utan för att få igång min karriär igen.

Sejouren på Island är snart över.Om ett par månader vänder Eklund tillbaka till Brage.
– Brage vill ha hem mig i i fönstret i september. Det är bara att respektera det och jag är förstås glad att jag får chansen där igen. Samtidigt är det svårt att bara lämna det här. Laget går kräftgång och även om jag kom hit för att främst få igång mig själv efter alla skador så kan jag inte bara fokusera på mina egna insatser och glädjas åt dessa. Jag är tudelad där, ska man tänka endast på sig själv eller det ”svenska lagtänket”.

Men det är inte utan vidare som Eklund kommer att skiljas från Grindavik.
– Jag har varit här i sex veckor och blivit så väl mottagen av klubben och folket i den lilla fiskeorten (3000 invånare) så den här klubben kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag blev genuint skitförbannad när vi fick stryk sist trots att det personligen gått bra. Jag bryr mig verkligen om det här laget och har verkligen fått känslor för klubben.