DERBYKRÖNIKA: ”Djurgården har varit på väg in i mörker – Bajen måste backa bandet nu”

Djurgårdens säsong har varit på väg rakt ut i det kalla höstmörkret men segern med 3-1 mot Hammarby gav i alla fall något att glädjas åt, och kanske vänder det uppåt nu. Hammarby gjorde ingen bra insats och uppehållet som nu väntar kommer nog faktiskt lägligt. Spelet har hackat en del den senaste tiden. 

Det började med ett idiotiskt tilltag som jag hoppas drabbar den ansvarige. Att kasta en tänd bengal mot andra åskådare är ett tilltag som är så korkat att det aldrig går att försvara. Må den skyldige få det straff denne förtjänar.

Nog om det.

När matchen drog igång var Djurgårdens spelare redo. På plats, laddade och förberedda på vad som helst. Hammarby var det inte. Eller, klart de var förberedda men agerandet visade något annat. Djurgården vann i princip varje duell, tog hand om mer eller mindre varenda ”andraboll” och kändes klart mer ”på tå”. Det är en stor del av derbymatcher, att vinna dueller.

Özcan Melkemichel valde att ändra sin uppställning till 4-3-3 med fyra mittbackar(Jakob Une-Larsson, Marcus Danielsson, Jonas Olsson och Erik Johansson) på planen. En av dessa, Erik Johansson, idag uppflyttad till det centrala mittfältet, var sett över hela matchen totalt överlägsen både defensivt och offensivt.

Hammarbys centrala mittfält hade alla världens problem att hålla reda på Kevin Walker och Fredrik Ulvestad som var rörliga värre. När dessutom Kerim Mrabti löpte in i den ytan blev det för mycket. Hammarby hade inget bra botemedel.

Det första målet föregicks av svagt agerande från flera hammarbyspelare, men man kan inte förta Erik Johanssons speluppfattning och känsla i djupledspassningen och inte heller Mrabtis löpning och avslut. Det var ett väldigt snygg mål.

***

Hammarby vaskade fram chanser, främst genom sin högerkant där Simon Sandberg, oftast med hjälp av Vladimir Rodic hittade vägen fram till inspel/inlägg. Men något mål blev det inte.

Nikola Djurdjic kör sin grej men jag tycker att han slösar med sin kapacitet. Han möter allt för ofta för djupt ner i planen, är allt för ofta den som slår passningen ut på kanten istället för att befinna sig i straffområdet. Där är han livsfarlig, både med och utan sin ansiktsmask.

När sedan varken Muamer Tankovic eller Jiloan Hamad får ordning på sitt passningsspel blir det som det blir. Det blir ingenting.

***

Jonas Olsson och Marcus Danielsson tog undan det mesta som kom in i straffområdet med god hjälp av redan nämnde Erik Johansson. Att Djurgården vann duellerna gällde även i det egna straffområdet.

***

När 2-0 målet kom kändes det som att matchen var över men när en påpasslig Vladimir Rodic rundade Andreas Isaksson och rullade dit reduceringen tändes ett litet hopp för Bajen. Det fanns lägen och chanser men det här var inte någon grönvit lyckodag.

Det var Erik Johanssons dag. Det måste sägas att det helt avgörande 3-1 målet symboliserar hela matchen på ett bra sätt: Johansson vinner först en duell, undviker en vilt tacklande hemmaspelare innan han skickligt frispelade den inbytte Aliou Badji som satte bollen bakom Johan Wiland. Rullgardinen ner för Hammarby och partyhattarna på för Djurgården.

***

Nu väntar ett landslagsuppehåll och för Hammarby kommer det lägligt. Det är läge att backa bandet lite och hitta tillbaka till sitt spel. Defensiven måste bli aggressivare och där kan vila vara en bidragande orsak, det tär på krafterna att pressa så högt och hårt. Offensivt måste man putsa bort chippar, vrickningar och alla möjliga svåra lösningar. Det måste gå snabbare, bli effektivare och mer anpassat för att såra motståndarna. Inte ge dem mer tid att komma på plats i defensiven. Kampen om guldet kommer kräva ett mycket skarpare Hammarby om det ska leva hela vägen in, men chansen finns absolut.

***

Djurgården går till uppehållet med glada miner, med hopp om att kunna ta ny sats och jaga platserna som ger chans till Europaspel. Det är en bit upp och kommer att krävas väldigt mycket, men dagens seger ger i alla fall en gnutta hopp. Özcans test med 4-3-3 gav säkerligen mersmak och passar nog truppens balans bättre. Precis vad de behövde.