Vågar ni släppa fram talangerna när det gäller också?

Sällan eller aldrig förr har det talats om hur många unga supertalanger allsvenskan kommer att ge oss som just det här året.
Men snacka har alltid gått  – hur många vågar släppa in framtiden när det verkligen gäller?

Det har varit en väldigt tydlig trend över bred front.
Malmö FF har skaffat ny tränare som ska borga för att skapa större utrymme för egenfostrade spelare, AIK har en handfull födda på 2000-talet som de tror på, Hammarby har supertalang i truppen som sägs få chansen, Elfsborg och Häcken har två av landets bästa akademifabriker, IFK Norrköping tror återigen på en islänning och den här gången är han 17 år, Kalmar FF kan ge oss Isak Jansson, ÖFK har en aspirant till skyttetiteln som är 20 och i Helsingborg vilar kanske hela klubbens existens på en 17-årings värde.

Nu är det här ett år som är väldigt speciellt på alla sätt och vis, men inför varje allsvensk säsong är det alltid lika intressant att grotta ned sig i klubbarnas framtidsnamn.
Ta reda på styrkor, insatser i ungdomslandslagen eller tränarnas hyllningar.
Och varje år samma visa: nu jäklar ska de få chansen och så blir det som det alltid blir.
När det står poäng på spel, då väljs oftast rutinen först.
När resultaten sviktar,  då är det alltid lättare att leta efter en lösning på nån billiga Bosmanhylla nånstans.

Klubbarna/tränarna har alltid varit för fega generellt, när påtryckningarna utifrån kommer så finns inte längre modet kvar att satsa ungt.
Men under 2020 kan det sannolikt bli så att det inte längre finns några val längre. Sanningen är att de lovande fotbollskidsens tid är här. Och nu.
Ett skäl till det är att klubbarnas ekonomiska verkligheter inte tillåter någonting annat. Men det finns fler starka skäl.
Från och med helgens premiär ska klubbarna spela två matcher varje vecka i ett oerhört intensivt schema..
Det kommer att ske rakt på rödbetan utan en enda riktigt träningsmatch sen i mars, vilket i sin tur innebär ökad skaderisk som gör att varenda vettig lagledning måste rotera sina startelvor. Och med den nya bytesregeln (som vi sett i lägre divisioner) med möjlighet att byta fem spelare så behöver ingen tränare vara lika ängslig längre för att  ”chansa” med en 18-årig talang.

Jag hoppas verkligen det blir så, för jag tror svensk fotboll kommer att tjäna ännu mer på att låta allsvenskan vara examensplatsen för vår unga stjärnskott och inte nån klubb i Serie B eller Brightons U23-lag.
I slutändan kommer det också innebära att talangerna motiveras av att stanna kvar i Sverige även om det finns några fler tusenlappar och fin bil att hämta utomlands.

I år pratas det mer om de allsvenska framtidshoppen än någonsin tidigare, det är åtminstone den känslan som jag har.
När allsvenskans i särklass rikaste klubb, Malmö FF, påtalat att deras tränarbyte handlar en hel del om strategi och i den ligger att ta fram ännu fler akademispelare som fullgoda A-lagskandidater och tänkbara försäljningsobjekt – då inser vi hur viktig den här frågan är för svenska elitklubbar.
Det handlar om att vårda sin försörjning.

Då kan MFF, under första månaderna med den här strategin, kanske bli av med sin mest lovande 17-åring till Rosenborg samtidigt som allsvenskans mest ålderstigna trupp nyss plockade in Ola Toivonen.
Som är 33 år.
Jag har inga problem med Toivonen, jag tror han håller hög allsvensk klass.

Det jag vill poängtera är att när man har kraft och muskler som är tillräckliga då vill man skapa det lag som man tror är bäst oavsett om det strider mot ens strategi.
Då får det bli Toivonen och så får Tim Prica, 17 år, stå där i kön om en anfallsplats med sju-åtta andra.
Då blir det ner naturligt i de flesta andra klubbar, där det inte finns några andra val.
Och inte bara i klubbar med små resurser.

Det ska bli oerhört intressant att se om toppkandidater som AIK, Norrköping och Hammarby vågar släppa fram sin Robin Tihi, sin Aimar Sher eller Isak Bergmann Johannesson.
Om IFK Göteborg fortsätter lyfta in sina akademiskolade spelare i sitt nya bygge på riskkapitalpengar eller om Kalmar, Elfsborg eller Häcken låter sina spelare födda på 2000-talet ta plats i startelvor.

Eller om det – återigen – mest bara var snack som lät bra under en försäsong.