KRÖNIKA: En fotbollsspelares ord om rasism, flyktingströmmar och SD

Det här inlägget handlar inte om frisparkar, tacklingar, inlägg, distansskott, straffsparkar, filmningar, klacksparkar eller ens fotboll Eller jo, lite om fotboll. Men framför allt om drömmål och en fotbollsspelares åsikter – samt vilja och mod att uttrycka dem.

Den 7:e september tog Kim Källström till orda på en presskonferens med landslaget. Ämnet var flyktingströmmarna till Europa.
– Jag tycker egentligen att det är någonting som står långtifrån idrotten – men idrottsmän och offentliga människor har en möjlighet att göra lite skillnad. Om många gör en liten skillnad så kommer det att ge en ganska stor effekt. Det som görs i fotbollsvärlden av klubbar och spelare är jättebra.
– Man får en känsla av att det byggs upp en rörelse – inte bara offentliga människor, utan även gemene man – som tänker: “Vad kan jag göra för att hjälpa människor som har hamnat i en fruktansvärd situation?”. Nuförtiden är vi är inte bara medborgare i ett eget land – vi är världsmedborgare – och det är viktig att alla gör vad man kan för människor som har hamnat i väldigt, väldigt komplicerade situationer som de själva inte har skapat. Det är viktigt att tillägga också att de har hamnat i dåliga situationer på grund av andra människors väldigt, väldigt dåliga beslut.

Kims ord hyllades i media, dels för att de var bra, men också för att fotbollsspelare som tar ställning i ”politiska” frågor inte hör till vanligheterna. Oftast är det huvudet i sanden och något man ”inte är så insatt i” eller ”inte vill uttala sig om”. Man är ”här för att prata fotboll”.

Därför vill jag delge det här samtalet med Brwa Nouri från podcastintervjun jag gjorde för ungefär en månad sedan. Ni kanske är några som har lyssnat på den, men för er som inte gjort det så hoppas jag ni läser.

Brwas föräldrar (hans mamma med Brwa i magen) flydde 1986/87 från Saddam Husseins regim i Irak och efter elva månaders flykt kom familjen till Sverige.

Vi pratade om hur den bakgrunden har påverkat Brwa och hur han ser på flyktingströmmarna till Sverige, rasismen här och i resten av världen samt hur han tycker att man ska vara för att göra någonting åt det.

Hur har den bakgrunden påverkat dig?
– Jag känner inte av att den har påverkat mig, Det är väl mest att den har präglat mina föräldrar. Jag kan inte ens föreställa mig den färden de gjorde och vad de utsattes för och den rädslan de hade. För mig var det mer att de gjorde livet bättre för sig själva och mig. Det kanske jag tar lite för givet för jag vet inte om jag är såpass tacksam som jag borde, för jag har inte sett någonting annat förutom trygghet. Eller den tryggheten som finns i Sverige, jämfört med kriget som finns i Mellanöstern.

Väcker det som sker nu minnen?
– De har inte sagt någonting.

Hur känner du kring det?
– Det är väldigt komplext, samtidigt som jag förstår situationen, att det är väldigt många som kommer hit, så när jag reflekterar över det så tänker jag att: från första början uppfann inte svenskarna Sverige. Kurderna uppfann inte Kurdistan. Man råkade födas in i ett område, sen har de här världshärskarna under årens gång dragit linjer på någonting som inte är vårt och sagt ”det här är vårt, det här är mitt” och sen ska folk inte få komma innanför de här linjerna.
– Det är väldigt svårt för mig att lägga patent på någonting som jag inte ens byggt upp från början. Visst, vi har byggt lite byggnader och gjort en civilisation av det, men vi här på jorden borde vara ett gemensamt folk, det spelar ingen roll vad man kommer ifrån. Visst får man känna en samhörighet med sitt folkslag, men att se annorlunda på andra människor och tycka att ”ni får inte komma in här”. Det är väldigt skevt redan från början, för det är inte ”någons”, världen är allas.
– Samtidigt förstår jag problematiken när det kommer så mycket som det gör, så det är klart att det är en komplex fråga.

Det behövs inga frågor, Brwa har massor att säga i ämnet.
– Jag tycker det är någonting vi bör hjälpas åt kring och att människor säger ”nej, ni får inte komma hit, det blir för mycket”… man har ju sett tidningsklipp och sånt som cirkulerar på sociala medier där man kan hämta hela världens befolkning och alla kan leva i Indien. Världen är stor, det finns plats, det är väl bara att vi inte kan hantera det för att vi inte har kunskapen eller resurserna till det. Resurser finns förmodligen, men man vill inte hantera kulturkrocken som det blir. Och bara så länge vi har det tryggt så kan vissa andra människor ha det illa.

Hur tänker du kring om det hade varit nu som dina föräldrar hade flytt med dig så kanske ni inte ens hade fått komma in i Sverige.
– Den frågan väcker lite rädsla. Då börjar jag tänka på situationen som de här flyktingarna har i dag. Det är någonting som de flesta kanske inte gör. ”Det är lite synd om dem” och så vidare tänker väl folk, men om man sätter sig in i det så kanske man börjar tänka annorlunda och bidrar med någonting. Det finns väldigt många eldsjälar som gör väldigt mycket. Jag tycker att jag, och alla andra, kan göra allt man kan. Och kan man inte göra någonting, så kan man i alla fall sluta att hata.
– En dag kommer Ryssland invadera oss, eller något liknande, och då kommer vi bli tvungna att fly för våra liv och sen ska vi till Danmark, men det får vi inte. Vad hade vi gjort då? Det är en sak som jag inte tror att svenskar tänker på kan hända, och därför kan vi inte sätta oss in i den situationen.

Du växte upp i Solna under 90-talet. Hur uppfattade du rasismen i Stockholm då?
– Jag kommer ihåg Vattenfestivalen, jag kommer ihåg få bilder av att jag såg mycket skinnskallar med bombarjackor och kängor och så vidare. Under hela skoltiden fanns det ändå inslag av rasism här och var. Nu på senare år har jag lärt mig att det är strukturell rasism, det är saker och ting som är strukturer i samhället som jag tyvärr blivit en del av. Jag har nästan tyckt att det är okej, det är nästan lugnt. Jag accepterar nästan att jag blir stoppad av polisen för att jag ser ut som jag gör, det är fullt normalt. Jag känner mig som en inkräktare i en annan människas land. Jag har blivit så inne i normen att det är lugnt att det är så det är.
– Jag tror att det är väldigt många som känner så, och det är väldigt många som kämpar emot det också. Men det är inte så mycket man gör något åt, man går till någon kompis och svär över att det är så sjukt, men det är inte rätt väg att gå.
– Men när man var ung var det helt extremt också, att så fort en svensk person hade en svensk flagga i sitt skåp så var den rasist. Det var på grund av att jag och andra inte visste bättre. Det är klart som fan att man får vara stolt över sin nation och så vidare. Men som jag sa, att se på andra som annorlunda eller sämre, där går gränsen.
– Jag är stolt över att vara kurd men jag är mer stolt över att kalla mig själv världsmedborgare. Det skulle kunna genomsyra resten av världen också, men rasism och extremism skapas av förtryck och orättvisor, man vill ha gemenskap med någonting och man vet kanske inte riktigt vad det är man tycker.

Han menar att han ser rasismen i samhället tydligare i dag än under ungdomsåren.
– Jag tycker att jag ser mer inslag av det nu än vad jag gjorde när jag var yngre. Kanske beror det på att jag vet mer om vad som är rasism och inte. För förut var man rasist om man sa ”N-ordet” eller liknande. Men nu kan jag gå till en frisör och klippa mig och de kan säga ”du är ju redan svensk” för att jag lagt snusen på bordet. För mig är det grov rasism. Fan, jag har bott här i 29 år. Varför ska jag få höra det? ”Du har kommit in bra i samhället, du har börjat snusa”. Men det säger så mycket mer om dem och det är inte där jag ska ta min strid. Striden kan jag kanske ta i den här podcasten där folk kan lyssna.
– Sen att fråga vart jag kommer ifrån? Helt ärligt, jag är från jorden. Från ett område där de ristat in Irak och Kurdistan nu. Men jag skulle lika gärna kunna vara från Venezuela, Norge eller Polen.

Du är en offentlig person i dag, är det här frågor du tänker på att du vill få ut i intervjuer etcetera?
– Ja, det är klart. Jag vill synas och höras på ett sätt som inte gynnar mig själv, utan det ska få folk att lyssna. Om någon frågar mig ”hur gick matchen?” så vill jag säga ”viva la revolucion” till exempel. Kampen mot rasism vill jag ta och jag tycker alla borde göra något. Och jag vet inte hur jag ska göra det förutom att jobba med mig själv och vara en bra förebild för ett gemensamt samhälle där alla kan trivas oavsett hur man ser ut, vad man har för kön eller sexuell läggning och så vidare. Sen har man ett ansvar för att kunna säga det bra. Sanningen är också subjektiv, men när det kommer till rasism så tror jag ingen människa föds till rasist. Det är någonting som blivit inlärt via strukturer och normer inom samhället under jag vet inte hur många hundra år. Det är också väldigt svårt att lära gamla hundar sitta, gör man sig själv medveten kring det så kan man fortfarande göra sin röst hörd. Om någon människa känner att ”jag tyckte inte såhär från början men nu lyssnade jag på honom och det kanske stämmer”, då har man lyckats med något. Och sen fortsätta vara en bra förebild för ett mångkulturellt samhälle.
– Bara ta Östersund som ett exempel. Man har fått höra ”det kommer inte funka med så många invandrare i Sverige och så många olika nationaliteter” men vafan, vi tog oss till allsvenskan? Jag tror vi har 15 olika nationaliteter men vi pratar alla samma språk. Dalkurd, när jag var där, var likadant. Kurder är indelade i fyra länder och många av de kurderna kan inte känna så mycket samhörighet med varandra, partier bråkar och länderna bråkar sinsemellan. Men när det var match, då kunde alla fyra ”delarna” sitta där mot ett gemensamt mål. Om fotboll kan integrera såpass mycket, hur dumt är då inte samhället som inte lyckas? Istället säger man ”vi vill inte ha dem här”.
– Jag tycker det är väldigt skevt att se saker på det sättet. Att man tycker att man är bättre eller att ”det här är vårt”. Vadå ”vårt”? Du råkade födas in i ett område som världshärskare har dragit linjer över. Redan från början så finns det inget som är ditt, du är lånad på den här jorden, din kropp också, gör det bästa av det och försök vara så rättvis du kan. Det tycker jag fortfarande kan vara en universell sanning: gå inte att hata saker och ting. En människa går inte och våldtar för att han är invandrare, han våldtar för att det är något som inte stämmer i huvudet. Det finns våldtäcksmän över hela världen, vilket land du vill i hela världen.
– Att folk gör fel har inget med vad den är ifrån att göra, det är förmodligen för att personen inte vet bättre. Då är det väl vårt ansvar att kunna lära den? Men jag vet inte om man vill, för det kommer kanske inte generera det folk vill. Men för mig är det såhär: Ändrar du på en person som inte vet bättre så blir det en investering för hela det svenska samhället, istället för att skjuta bort dem och göra ”vi mot dom”. Det räcker med ”vi mot dom”, tycker jag.

Brwa jämför olika sätt att bemöta rasism på och hur han själv vill göra.
– Vi i Östersunds FK målade förra året tavlor med temat ”mångkultur”. Då fick alla i laget göra en tavla ”som strävade för ett mångakulturellt samhället”. Men jag och Amar, som också spelade i laget, skrev en text mot rasism. Men då var det bara likasinnade människor där, så det var ingenting som gjordes. Jag hade önskat att det var 400 invandrarfientliga personer där, sen hur mycket de hade lyssnat… ja.
– Men ta en person som Soran Ismail, killen går och äter lunch med SD-politiker. Det är den vägen vi ska gå. De kan tycka och hata honom och säga det ena och det andra, killen sitter där lugn. Samma sak med det där klippet med ”järnrörsgänget” i SD. Det är väldigt starkt av honom, de flesta hade förmodligen reagerat på ett annorlunda sätt. Sebbe Staxx till exempel.
– Det krävs en kraftig och grov självmedvetenhet för att kunna bevara ett lugn, vara praktiskt och ha kunskap om hur man ska kunna gå till väga med saker.
– Men det lätt hänt också. Det är inte så att svenskar och norrmän hade blivit jätteglada om jag hade sagt ”jävla svenskar, jävla norrmän”. De hade reagerat på samma sätt som invandrare här gör när de blir kallade för någonting. Däremot tror jag att en person som hatar ett folkslag eller en grupp kan få sig en tankeställare av ett bra svar som den får på ett hatiskt bemötande.

Hur ser du på rasism inom fotbollen, har du någonsin upplevt det?
– Nej, det har jag inte. Det här kanske låter sjukt. Men det finns vissa svenskar som säger ”du är lugn för du gör pizza” eller ”du är skön för du tycker inte som invandrarna tycker”. Och det känns lite som att ”vi gav inte dig rasistiska glåpord när du spelade fotboll, för du var bra på fotboll”. För jag vet att många andra har blivit utsatta för det, kanske inte i den utsträckningen som på gatan eller den här strukturella rasismen som jag pratade om. Men hade jag varit sämre på fotboll och mer kaxig så kanske man hade fått höra ”den där invandraren” och så vidare, det har jag haft lagkamrater som fått.

Brwa avslutar med att prata mer om den strukturella rasismen och människornas framtid.
– Genom att bli medveten om strukturell rasism så kan man göra skillnad och ta det till ytan. När jag fick strukturell rasism berättad för mig så trodde jag inte på det, jag försökte hitta varenda argument emot det som fanns. Det är ett privilegium att vara vit, jag är över folk som inte ser ut som mig. Jag är över färgade för att jag inte är färgad, genom kultur och historien. Det är någonting som är inpräntat i hela världen. Jag var i Afrika och skulle dit i två veckor i vintras. Och jag bara skämdes. Det kändes som att jag fortsatte med kolonialismen, jag var tvungen att åka därifrån. Det var som att komma tillbaka till ett land i Afrika där ”vi” har tagit över, förslavat och så vidare. Så ska jag dit och gå och må bra medan svarta ska servera mig. Ärligt talat, det var bara helt skevt för mig att vara där, jag bokade om biljetten och åkte därifrån.
– Det var väldigt speciellt, hur trevliga de än var mot mig så försökte jag förklara att jag var där med största vördnad, jag har den största av respekten för er så tyck inte såhär, men det ligger där och bara gror. Det var så hemskt att få uppleva och jag skämdes som fan. Även om jag personligen inte har någonting med det att göra så är min ras, min färg, min vithet är över det där enligt strukturen. Det gav mig lärdom, vad kan jag göra för att saker och ting bättre? Jag kan vara så bra jag kan bli och vara en så bra förebild som möjligt. Man kan gå och säga vad som helst i en podcast, men det betyder ingenting, det är handlandet som betyder något. Man måste leva som man lär och inte vara en hycklare.
– Jag vill bara göra andra medvetna om att du inte är bättre än någon annan. Du är precis lika bra eller dålig som en organism som finns i marken. Mer eller mindre är det inte, om du tror någonting annat är du bara fåfäng och högmodig. Du är inte speciell för att du är en människa. Det är det största misstaget på vår jord, vi tror att vi äger det här. Men fortsätter vi som vi gör så kommer vi ju dö ut om 10 000 år.