PÅ FD: Ex-allsvenska stjärnan bakom HIF:s talangsuccé

Christoffer Andersson har lagt de allsvenska skorna på hyllan. Nu tränar han Helsingborgs framtida allsvenska spelare.
– Jag kan säga “Jag har haft den tränaren, den tränaren, den landslagstränaren som har sagt de här bitarna” och motivera det och då tror jag på något sätt att de tar till sig det, säger han till FotbollDirekt.se.

Christoffer Andersson hade egentligen lagt skorna på hyllan inför den här säsongen. Men när det var försvarskris i Helsingborg kallade Henrik Larsson in den 38-årige veteranen som hann med sju matcher och därmed passerade han ”Rio-Kalle” som Helsingborgs meste spelare genom tiderna.

Sedan sommaren är han dock återigen heltid som tränare för klubbens U17-lag. Han coachade nyligen lagen till andraplatsen i Gothia Tipselit Trophy. Och han stormtrivs.
– Nä, men jag gillar ju att jobba med fotboll och har gjort det hela mitt liv. Så det här jobbet stortrivs jag med och tycker är skitkul.

Hur är det att gå från allsvensk spelare till att stå på linjen och skrika?
– Det är en helt annan roll men jag tycker det är skitkul och och jag tycker det är kul att vardagligen gå ut och träna med grabbarna och hitta på nya grejer och jobbar med laget. Det tar mycket tid. Väldigt, väldigt mycket tid och är inte supervälbetalt heller, men så länge man tycker det är kul och trivs med det så ser jag det som det viktigaste, säger han.
– Sen tycker jag att det är skönt att jag slutade, men nu blev det som det blev i våras och det blev att jag spelade hela sju matcher. Men någonstans är jag jävligt nöjd med att jag slutade förra året. I grund och botten så är man gammal och tycker det är rätt jobbigt att ligga och hårdköra hela tiden, äta rätt och bete sig så professionellt man bara kan. Det är jobbigt i längden.

Hur klarar den allsvenska vinnarskallen att hålla sig lugn när föräldrar, motståndare, etcetera hör. Att hålla rätt ”nivå”?
– Jag skriker nog mer annars än här. Det är klart vi vill ha en utvecklande miljö för våra spelare men det vi anser är att när man är på den här nivån så måste man förbereda sig på A-lagsverksamhet. Vi har ett akademilag där man måste vara disciplinerad med positionsspel och alla de där detaljerna. Vi kan inte bara lira fotboll där vi tar risker och ”nämen det gör inget att vi tappade den bollen, det är utvecklande”.
– Nu är det dags att börja vakna till liv och förbereda dem för elitfotbollen och där tror jag vi har en rätt bra nivå på det i HIF. Det är andra lag som är väldigt konsekventa kring att det ska spelas bakifrån varenda minut och det får man ju tro på om man tror på det, men det kan också vara lite naivt när man kommer upp och ska spela allsvenskan helt plötsligt, får du funkar det inte riktigt på det sättet.

Fans gillar unga talanger. Hur många ur det lag som kom tvåa i Gothia Tipselit Trophy är det realistiskt att man kan få se i HIF:s A-lag en dag?
– Det är klart att det är en bit kvar, det är det definitivt. Det är ett rätt stort steg även om du är uppe och spelar ordinarie i akademilaget som vi har, som är nästa steg för de här spelarna. Det tror jag att alla är medvetna om och att de ska fullfölja sin skolgång och inte tro att de är A-lagsspelare bara för att de har tränat ett pass med A-laget, och då kan skippa skolan.
– Alla som är i den här gruppen och som vi har hemma är spelare som vi tror på, som HIF tror på, och man vet aldrig vilka de är som når längst. Det kan vara så att den som är först just nu halkar bakåt och sen den som låg sist kan ta sig förbi allihopa. Sen kan det gå på två år eller gå på fem år, det är omöjligt att veta.

Hur viktigt är det att få ner tränare med allsvensk erfarenhet till ungdomslagen?
– Vi har haft sådana typer hela tiden i HIF. Sen självklart, bara för att man spelat fotboll är det inte givet att man blir en bra tränare. Jag är ny i gejmet och måste lära mig nya saker för att utvecklas, det blir en utbildning för mig som tränare också. Men jag tror nog att de lyssnar lite extra ändå på de som har varit med. När jag ger instruktioner så kan jag liksom intyga att såhär gjorde vi när jag spelade, såhär har det alltid fungerat och jag har haft de här och de här tränarna. Då tror jag ändå att de kan förstå lite bättre.
– Ibland kanske de tycker att ”Ja men jag kan ju fotboll, jag vet hur det ska spelas. Jag behöver inte lyssna på dig”. Men i det här fallet kan ju jag då alltid hävda att “Jag har haft den tränaren, den tränaren, den landslagstränaren som har sagt de här bitarna” och motivera det och då tror jag på något sätt att de tar till sig det.
– Sen så, i en grupp finns det alltid spelare som inte är tillfreds med sin situation och vi har ju kontinuerligt samtal för att motivera dem och visa att deras tid kommer. Så länge de är i HIF-truppen så finns det en tro på dem från klubben och oss. Det är viktigt att man har de här samtalen hela tiden, det är ändå mycket frågetecken i deras huvuden. Man måste hela tiden motivera vad vi tycker och ser hos dem. Det är en utbildning i sig.
– Vi tror på dem så inni helvete och jag tror att det är jättemånga här som kan spela i ett pojk-landslag som inte gör det.