FD har träffat Krpic – talar ut om AIK-fiaskot – avfärdar misshandelsdom som bluff

BELEK. Han värvades till AIK på treårskontrakt men lämnade efter fyra månader, efter noll mål och inte många fler bolltouch. Sulejman Krpic kallades flopp och fiasko, men nu har det vänt uppåt. FotbollDirekt har träffat Krpic i turkiska Belek – här berättar han om tiden i AIK, om varför han aldrig lyckades i Allsvenskan och om karriären efter det. Och om den omskrivna misshandelsdom som han själv avfärdar som en ren bluff.
– Det är bara påhittat. Jag har papper från polisen i Bosnien på att jag är helt oskyldig, säger Krpic till FotbollDirekt.se.

Att den här intervjun kom till överhuvudtaget var en ren slump. Vi är här för att bevaka Hammarbys träningsläger i Belek, en ort på turkiska sydkusten som vimlar av försäsongs- eller vinteruppehållsladdande fotbollslag.

Ett av dessa lag checkade in på vårt hotell för några dagar sedan och bland 20-talet  spelare i blåa träningsoveraller, ett välbekant ansikte.

Det var svårt att missa honom. När Suljeman Krpic började ryktas till AIK vårvintern 2017 så fick hans yttre viss uppmärksamhet. AIK-supportrar jublade över Instagrambilder på Krpic med deffad överkropp och någon form av syrgasmask på huvudet. Om han bara var hälften så farlig i straffområdet som han såg ut på bilderna så skulle det bli succé – ungefär så tycktes den allmänna uppfattningen vara.

Det har gått mindre än två år sedan dess, ingen tid som nöter ner dig utseendemässigt, och i stil och uttryck är det också samma nu Krpic som då: Mohikanfrisyr och tatueringar, ett hårt ansiktsuttryck och en hållning som utstrålar stjärna.

Vilket han också är i Zeljeznicar, den bosniska klubben han nu spelar i och som alltså sedan några dagar tillbaka är på läger här i Belek. I Zeljeznicar är Krpic lagkapten, straffläggare och skyttekung. 13 mål i ligan och tre i Europa League-kvalet, tvåa i bosniska Premijer Ligas skytteliga efter halva säsongen.

När vi ses i hotellobbyn för den bokade intervjun så bedyrar klubbens mediaansvariga Armin Heric och Nedim Krestalica (som fungerar som tolk under intervjun) hur viktig Krpic är för laget.

Det mesta har varit positivt sedan han lämnade AIK säger han själv. Krpic återvände till Sloboda Tuzla – klubben som AIK köpte honom från – sommaren 2017.

Första matchen efter återkomsten så gjorde han två mål, och efter höstsäsongen så köptes han loss av iranska Tractor Sazi. I somras värvades han av Zeljeznicar, en klubb som faktiskt mötte AIK i Europa League bara några veckor efter att Krpic lämnat Sverige. I Zeljeznicar gör han nu sin bästa säsong målmässigt i karriären.

Vad var det som inte funkade i AIK? Var han verkligen en fullt så dålig spelare som han såg ut att vara eller köpte AIK bara rätt och slätt en för dålig spelare? Det började bra med mål direkt i första träningsmatchen innan Allsvenskan. Sedan fyra raka matcher från start, noll mål och statistikrapporter om totalt 15 bolltouch på fyra matcher, avsparkar inräknade.

När Krpic ser tillbaka på den korta AIK-sejouren så talar han inte om den som ett fiasko utan som ett avstamp. Han återkommer gång på gång till hur lärorikt det varit.

– Jag lärde mig mycket. För varje klubb jag varit i sedan dess så har resultaten varit bättre och bättre, och jag har spelat bättre och bättre. Jag har bättre statistik; fler mål och fler assists.

– Efter AIK så kom jag tillbaka till Sloboda Tuzla, de köpte tillbaka mig för 50 000 euro. Tiden i AIK var en bra erfarenhet, jag lärde mig mycket. När jag kom tillbaka fortsatte jag göra mål i Sloboda.

Sedan köptes du loss av en klubb i Iran (Tractor Sazi)?

– Ja, jag var i Iran i sex månader. Jag kunde inte stanna längre än så, man skriver så korta kontrakt där. Hur det var? Väldigt annorlunda från Europa. Kulturen är annorlunda, väldigt många regler för allting. Det var okej, men kulturen och systemet är annorlunda. Nu är jag här.

Om vi återgår till tiden i AIK, det uppgavs att det var dåvarande assisterande tränaren Nebojsa Novakovic som scoutade dig, att du var litegrann hans värvning. Vad vet du själv om hur det gick till när AIK:s intresse dök upp?

– I början av 2017 så var jag med Sloboda på träningsläger, här i Turkiet faktiskt. Nebojsa Novakovic var väl deras connection, jag hörde att de var intresserade då. Klubben kom med ett förslag som jag var nöjd med. Det var förstås en jättebra möjlighet för mig att spela i en sådan klubb som AIK, det var inget att fundera på. Just då var jag skytteligaledare i Bosniens högstaliga.

Vad visste du om AIK på förhand?

– Jag kände till klubben till namnet, dess historia, vilka resultat de gjort. Men jag hade inte sett dem spela. När det blev konkret så kollade jag upp mer, tittade på videos och sådant.

Var det något som överraskade dig med AIK, något som var annorlunda?

– Jag kände att jag var redo för utmaningen att spela i AIK. Men jag kom dit från ett mindre land och en sämre liga. Jag tror att jag hade behövt mer tid, fler matcher för att komma in i det. Tränaren, laget och fansen och allt runtomkring var bra, men kanske att de förväntade sig att det skulle gå snabbare, att det skulle sätta sig direkt för mig.

Du hamnade på bänken efter fyra mållösa matcher. Var det en överraskning för dig, att tålamodet inte var längre?

– Nej. AIK hade flera bra anfallare, det var Goitom och Markkanen också. När de inte levererade så blev de utbytta de också, precis som jag blev. Så jag hade förväntat mig det. Hade jag gjort några mål i början så hade det ändrat mycket. Men chanserna dök aldrig upp. Så det var förväntat att det blev så.

AIK:s spelsätt, var det en stor skillnad mot för vad du var van vid från bosnisk fotboll?

– Så var det. Jag lärde mig mycket av Rikard Norling. Framför allt taktik, hur jag skulle röra mig, vilka positioner jag skulle ta ute på planen. Att inte bara vara i boxen. I Bosnien är det mycket att strikern ska vara stark, stanna i boxen, vänta på att bollen kommer och avsluta. I Sverige måste du löpa mer, det är mer taktiskt.

Det fanns andra omständigheter utanför planen också. Krpics far gick bort i cancer i slutet av 2016, bara månader innan han kom till AIK.

Hur påverkade det dig?

– Jag var ensam i Sverige när jag kom dit. I början trodde jag att jag var stark och att jag skulle komma över det. Men om det påverkade mitt spel? Kanske, kanske inte. Jag vet faktiskt inte.

Om du var ensam, vilka kunde du prata med i AIK som kunde ditt språk?

– Förutom Nebojsa så var det Stipe (Vrdoljak), kroatiska vänsterbacken. Han var där samtidigt. Jag träffade också en del bosnier som bor i Sverige som jag umgicks med.

– Men just språket var inget stort problem för mig. Alla i klubben pratade engelska och jag förstår engelska men kan inte prata så mycket själv. Sedan var det mycket snack på svenska i laget. Men språkbarriären var inget stort problem på det stora hela.

Hur upplevde du folk runtomkring klubben, supportrarna?

– De var jättebra. Men som med alla fans, när man gör dåliga resultat så kom det mindre folk till arenan. Men när det gick bättre så var det fullsatt. Sedan hade jag ingen relation till dem på det sättet, mycket på grund av språkbarriären. Men stödet fanns där hela tiden. Supportrarna var där även på träningarna, inte bara på matcherna. Det var väldigt fint att se.

Att det inte blev en längre sejour i AIK tycks inte vara något han ångrar. Enligt Krpic så fanns det inga andra alternativ än att lämna permanent för att få speltid.

Det var rapporter i svensk media om att det var du som ville lämna klubben och initierade en flytt?

– AIK spelade inte så bra den våren. När laget inte spelar bra och man är striker, då kommer en annan striker snart in i ditt ställe. Jag hamnade på bänken, och ville förstås ha speltid. Jag frågade om jag kunde gå på lån, men AIK sade nej.

– Efter det så tog Sloboda kontakt. De kom överens med AIK, och jag lämnade. Men visst, min önskan var att lämna för att få mer speltid.

***

Om jag letat efter förklaringar på varför det inte fungerade i AIK, så har jag inte ens berört vad som hände redan när Sulejman Krpic presenterades av klubben. Direkt efter presskonferensen där Krpic och Henok Goitom presenterats så kom frågor om en misshandel i Bosnien sommaren 2015 – såväl AIK:s sportchef Björn Wesström som Krpic själv ställdes mot väggen. Krpic skulle ha misshandlat en man utanför ett café i hemstaden Orasje.

När det skrevs om det hela i svensk media så var det målsäganden Esref Nurkic, alltså mannen som Krpic ska ha misshandlat, som citerades. Han förklarade på sommaren 2017 att Krpic hade erkänt misshandeln, och senare på hösten samma år att anfallaren också dömts.

Domen ska ha blivit fyra månaders fängelse. Där Krpic dock ska ha kommit undan fängelsestraff, då han betalat motsvarande 60 000 kronor för att slippa sitta av tid.

Esref Nurkic uttalade sig i Sportbladet och det fanns även hänvisningar om att media i Bosnien skrivit om domen, att Krpic hade erkänt och att det var case closed. Bland annat landets största tidning Dnevni Avaz ska ha rapporterat detta. Det tycks dock inte finnas någon artikel från den tidningen ute på nätet om domen.

Vad Sulejman Krpic har att säga om allt det här? Långt mycket mer än jag hade förväntat mig. När frågan kommer så ser det ut som att han väntat på det här och vill ge sin version.

Det har rapporterats att du dömdes till fyra månaders fängelse för misshandel…

– Så här: Allt det här hände för sex-sju år sedan. Den här killen (Esref Nurkic) bor i min hemstad, Orasje. Han ljuger, ingenting han sagt är sant.

– Han är avundsjuk på mig. I varje klubb jag varit i har det varit så här, när jag kommer till en ny klubb så ringer han till journalister och berättar uppdiktade historier om mitt privatliv. Han ljuger, ingenting av det han sålt till media är sant.

Varför diktar han upp historier?

– Vi var bästa vänner en gång i tiden. Men efterhand blev Esref avundsjuk på mig för att jag lyckades inom fotbollen.

Har Esref också spelat fotboll?

– Nej, aldrig.

Han är bara avundsjuk på dina framgångar?

– Ja, precis. Esref tar tabletter, han är missbrukare. Jag har inte pratat om det här i media tidigare: Men Esref dömdes till två års fängelse för att ha knivstuckit en man.

För att ha knivstuckit en man? När hände det?

– 2014.

Krpic berättar vidare att han och Esref Nurkic är födda samma år och att de umgicks hela tiden under uppväxten. Men saker och ting började gå snett för Nurkic. Hans personlighet började förändras innan han dömdes till fängelse, enligt Krpic. Och efter att han suttit av domen och kommit ut så ska det ha blivit än värre.

Enligt Esref så ska den här misshandeln ha hänt sommaren 2015 i er hemstad, han berättade det här för media i Sverige? Det fanns bilder på honom med blåslaget ansikte, det ska ha varit skador efter den här misshandeln.

– Okej. Han har gjort så här vid varje klubbyte jag gjort, till och med när jag kom till Sloboda Tuzla. Han har sålt in samma story till media, bara ändrat datum på när det ska ha hänt. Precis samma historia. När jag blir klar för en ny klubb så hör han av sig till media med den här historien.

– När jag blev klar för AIK så vände jag mig till polisen i Bosnien och fick loss en rapport som jag gav till AIK-ledningen. Så att de kunde se att jag är oskyldig till det här.

Att han blev misshandlad?

– Ja precis.

Så det var aldrig en dom mot dig? Det har stått i svensk media att du fick fyra månaders fängelse?

– Nej. Jag har papper från polisen i Bosnien på att jag är helt oskyldig.

Jag är på väg att ställa nästa fråga när han tar upp tråden igen:

– Esref är paranoid, och han är avundsjuk. Han vill försöka förstöra min karriär. När jag byter klubb så kommer hans historia om att jag riskerar sitta i fängelse, att jag skapar problem, att jag är en sådan spelare som man inte vill ha i klubben. Det är hela syftet.

– Om vi går förbi varann i vår hemstad Orasje så tittar vi inte åt varandra. Vi pratar inte med varandra längre. Det har varit samma sak i flera år nu. När jag skrivit på för en ny klubb… en halvtimme efter att jag presenterats för klubben så är samma story ute i media.

Nu börjar Krpic tröttna på frågorna om Nurkic. På hans ansiktsuttryck ser det ut som att han tycker det här är solklart och att fler frågor inte behövs. Han ber via Zeljeznicars presschef om frågor som handlar om framtiden och det sportsliga.

Jag måste ändå fråga, om det är så som du säger… hur har det här påverkat dig sportsligt? Att det finns en kille där i bakgrunden som vill förstöra för dig hela tiden?

– Om det han anklagar mig för hade varit sant så skulle det påverka mig mentalt och i förlängningen hur jag presterar på planen. Men det här har bara gjort mig starkare, för det är bara lögner det han anklagar mig för. Jag jobbar hårt för att bli bättre och jag känner att jag är på väg uppåt i karriären. Jag har spelat bra och gjort många mål, jag spelar i den största klubben i Bosnien. Jag tycker att jag har bevisat att det där inte påverkar mig på planen.

Hur ser du på det som är framför dig nu, vad är dina målsättningar?

– Jag vill vinna skytteligan och hjälpa Zeljeznicar att ta minst en Europaplats, det är allt. Jag ligger tvåa i skytteligan men han som leder den (Nemanja Bibilja) har lämnat Bosnien för en klubb i Sydkorea, så jag tror jag har en bra chans att vinna den. Han är ett mål före (14 mål mot Krpics 13).

Finns det intresse från andra klubbar?

– Jag vet att det finns flera klubbar som är intresserade. Men om jag ska lämna Zeljeznicar så ska alla parter vara nöjda. Om det kommer ett bud som är bra för mig men inte för klubben så, nej. Om det kommer ett bra bud som klubben accepterar och det är intressant för mig så kommer jag lämna. Mitt kontrakt går ut nästa sommar, så vi får se.

Och AIK? Han följer dem fortfarande, visar det sig:

– Jag följde nästan varje AIK-match förra säsongen. Jag vet att de vann titeln. Och jag är väldigt glad för folk runt klubben. Titelracet var ju öppet ända till slutet. Jag kollade sista matchen, fansen stormade planen. Alla sprang in. Jag lade märke till att sista titeln klubben tog innan det var 2009. Det måste ha varit stort med guldet.

– Jag har sett hur mycket laget utvecklats. De har signat bra spelare. Jag är väldigt glad för Rikard Norlings skull. Hans sätt att jobba med spelare är fantastiskt. Hans ambition är att nå bra resultat, det gör att han förtjänar en sån här belöning. Han är en vinnare.